Andersson om sorgen – och sista SMS:et

För bara några dagar sedan kom beskedet som skakade om hockeyvärlden. Claude Lemieux, den fyrfaldige Stanley Cup-mästaren som senare blev spelaragnet, hade gått bort.

För svenske NHL-backen Rasmus Andersson var beskedet extra tungt. Lemieux var inte bara hans agent – utan också en person som stått honom nära under många år.

– Jag vill inte jämföra det, så klart. Det är bara ... Jag vet inte ens hur jag ska svara på den frågan. Självklart är jag väldigt glad över att sitta här. Jag önskar av hela mitt hjärta att Claude hade varit här med oss, säger Andersson.

Beskedet kom som en chock.

– Jag tror inte att någon såg det komma.

Andersson berättar att han och hans fru nyligen hade sett Lemieux bära den olympiska facklan i Montreal, ett framträdande som gav intrycket av att den tidigare NHL-stjärnan mådde bra.

– Vi såg honom alla gå ut med facklan i Montreal. Jag och min fru såg det och sade ungefär: ”Oj, han ser verkligen pigg ut.” Det var vår första tanke.

Minnet sitter fortfarande kvar hos den svenske backen.

– När jag såg det blev jag stolt för hans skull, att få se det och hur häftigt det var. Jag såg det live och visste inte att det skulle hända. Jag bara: ”Tessa, Tessa, titta på tv.” Vi sade nästan ingenting. Det var bara: oj, det där var riktigt häftigt.

Bara kort därefter hade de kontakt med varandra.

– Han sms:ade mig efter att vi hade säkrat avancemanget.

Sedan kom samtalet som förändrade allt.

– Jag var ute på golfbanan med min pappa när jag fick samtalet från en svensk kille som berättade vad som hade hänt. Det var bara ... ja, det är en sådan sak man bara önskar inte var sann.

De senaste dagarna har präglats av sorg.

– Ja, det har varit jobbigt. Man försöker bara finnas där på något sätt, så mycket man kan, för familjen.

När Stanley Cup-finalen nu drar igång kommer Lemieux saknas av många i hockeyvärlden. För Rasmus Andersson är känslan tydlig.

Mitt i glädjen över att få vara en del av hockeyns största scen finns också sorgen över att en vän och mentor inte längre finns kvar för att uppleva den.