Presenteras av Coolbet – odds från SHL till Hockeytvåan
Det var Oskarshamns hittills största match genom tiderna. Aldrig någonsin har den småländska klubben varit så här långt fram eller så här nära spel i landets högsta liga.
Bara en sån sak är imponerande, speciellt med tanke på att Per Kenttä och de övriga i IKO-ledningen tvingades bygga ett i det stora hela helt nytt lag.
Eller lägga ett helt nytt pussel, som Kenttä antagligen hade uttryckt det.
Det där pusslet har överträffat alla förväntningar hittills, och just av den anledningen reste jag ett par frågetecken inför direktkvalet mot Timrå.
Det första och det största: Kan det ha smugit sig in någon form av mättnad i Oskarshamnstruppen efter succén i grundserien och finalsegern mot AIK?
Ett brett kanadensiskt leende gav svar på den frågan redan innan matchen hade börjat. Smajlet som Alex Hutchings bjöd på när Oskarshamn tog sig från omklädningsrummet och ut på isen var svårt att misstolka.
Där syntes ingen nervositet eller mättnad, bara glädje och förväntan. Oskarshamn såg helt enkelt ut som Oskarshamn har sett ut under hela säsongen, från seriestarten i september till finalmatch fem mot AIK.
Bekväma, avslappnade och med en tro på det man gör. Och varför skulle man inte göra det? Det är så klart dumt att ändra ett vinnande koncept, och IKO tog helt sonika vid där man avslutade mot AIK, med ett effektivt försvarsspel och ett ännu mer effektivt anfallsspel.
Det tog tre minuter för gästerna att få hål på Niklas Svedberg som valde att vispa pucken rakt i famnen på Filiph Engsund som enkelt kunde göra 1–0.
Det var kvällens första enkla Oskarshamnsmål, men inte det sista. Även vid 2–1 fanns det mer att önska av hemmalagets försvarsspel när Markus Modigs hur enkelt som helst kunde glida in med pucken i zon, vidare in i boxen och hitta det bortre krysset.
För att inte säga hur det såg ut när Oskarshamn tog ledningen för tredje gången. Timrå gick bort sig fullständigt och en helt omarkerad Arsi Piispanen kunde hitta en ännu mer omarkerad Janne Kivilahti som såg ut som Medelpads ensammaste människa där han stod framför mål och kunde sätta 3–2.
Apropå ensam. Det var även Joakim Thelin som hur enkelt som helst kunde lägga in 4–3 bakom en överspelad Svedberg. Målet föregicks av att två Timråspelare rusade mot Arsi Piispanen och struntade i Thelin framför målet.
Timrå lyckades till sluta reda upp det, hitta en sen kvittering med 13 sekunder kvar, avgöra i den andra förlängningsperioden och gå fram till 1–0 i matcher.
Men försvarsspelet bör oroa en aning. Det finns naturligtvis en anledning till att Timrå släppte in 182 mål i SHL, och bristerna i defensiven var det som höll på att sänka laget mot Oskarshamn, där alla fyra insläppta mål hade kunnat undvikas.
Timrås anfallsspel såg däremot ganska bra och finurlig ut emellanåt och det är självklart stärkande att lyckas komma tillbaka och vinna trots underläge vid fyra olika tillfällen.
Oskarshamn? De lär köra på precis som vanligt och inte ändra på någonting alls.
Här kan du läsa mer om SHL-kvalet
