EK: När "Gubbgården" slumrade slog Frondell till

Det såg rätt kört ut för Mora. Dels att behöva möta seriesegrarna Djurgården i kvartsfinal. Det var Djurgårdens eget val.

Dels att hamna i underläge med 3–1 i den första perioden och sedan utan att egentligen kunna greppa tag om nånting för att störa Djurgården.

Drygt fem minuter in i andra perioden tog Mora-tränaren Daniel Hermansson timeout.

Han har gjort det förut mot Djurgården och fått matcher att vakna till liv.

Men i den här matchen liksom märkte man aldrig att Mora hade vaknat. Förrän det stod 3–2.

Mora förlorade otroligt många tekningar mot Djurgården och efter tre perioder hade exempelvis Marcus Krüger 19–5 i sin match i matchen. Alla Djurgårdens tekande spelare låg på klart plus. Bara Martin Johnsen låg på lika med 6–6.

Men ändå var det en vunnen tekning – av Johnsen – och ett rappt 3–2 av Johan Persson som räddade Mora kvar i matchen.

Och det gjorde förstås även målvakten Topias Leinonen. Han stoppade Linus Klasen från att lyfta in 4–1 och definitivt knäcka Mora.

Hermansson plockade ut Leinonen, satsade på sex utespelare och Djurgården var lite lätt paralyserat. Och så blev det 3–3. Det var till och med nära att Mora hade avgjort i slutsekunderna av ordinarie tid då Djurgårdsforwarden Patrick Thoresen satt utvisad för en armbågstackling.

Hur är det möjligt att något så ospännande som en 3–1-ledning och stort spelövertag för Djurgården kunde bli till en slutspelsrysare?

Ja, det är väl just de faktorerna. Ett bastant grepp om händelserna och känslan av att allt flyter på.

Det var 35–15 i skott på mål efter tre perioder.

Styrkeförhållandet inför matchen var ju också ganska påtagligt.

Medan Mora av ekonomiska skäl har sålt backen Max Martin till Linköping och både Malmö (Petter Vesterheim) och Brynäs (Anton Ohlsson) har kallat hem utlånade forwards så hade Djurgården i sin tur alla sina 16 forwards tillgängliga inför kvartsfinalen.

Det ledde till att OS-meriterade Daniel Brodin hamnade på läktaren tillsammans med Hampus Larsson och Melvin Wersäll.

Och Växjö-lånet Filip Eriksson fick en plats i fjärdekedjan med Ludvig Rensfeldt och David Blomgren. Så mördande är konkurrensen i Djurgården.

Men som alltid i slutspel gäller det att vara i nuet.

Det klarade Djurgården inte riktigt av och så kom det ett par kallduschar. Väckarklockor om man så vill.

Om Djurgården klev in i slutspelet och fick en behaglig start tack vare sina äldre spelare så var det den yngste som såg till att Djurgården lämnade första matchen mot Mora som vinnare.

Anton Frondell, 17, visar gång på gång att han är den där alldeles speciella talangen. Han smällde på, spelade vuxet, jobbade fram en assist och satte själv punkt för den första rysaren när han smiskade in 4–3 på övertid.

Frondell kommer nog att hinna göra Djurgården lyckligt många gånger innan han drar till NHL. Men för varje sådan här match han presterar på Hovet desto närmare kommer han den där drömflytten till världens bästa liga.

Och med Frondells segermål på Hovet är Djurgården samtidigt en vinst närmare de där tolv som det krävs för att ta sig till SHL. Han är på väg att skriva sin egen saga.

Frondell. Helt utan nerver.