Värva? Bygg bättre istället

Presenteras i samarbete med ATG

Minns ni salig Brasse Brännströms klassiska ”fel, fel, fel” i legendariska barnprogrammet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”?

Det slutade med att det kanske inte var ”helt fel”, men Brasse hade ändå ett bättre förslag.

Lite så känner jag ofta när jag läser om hur supportrar till lag A, B och C vill kicka spelare D, E och F för att istället se värvningar av lirarna G, H och I.

Eller bara värva, värva, värva för att laget presterar för dåligt.

## Klart att det ibland kan vara rätt väg, speciellt om ett lag är hårt skadedrabbat.

## Men det är långt ifrån så enkelt.

I en lagsport finns en viktigare parameter, nämligen denna:

Få ihop gruppen, få alla individer att känna samhörighet och dra åt samma håll.

I en liga som SHL där de bästa spelarna hela tiden lämnar, där de ekonomiska möjligheterna att ta in riktiga stjärnspelare med produktionsgaranti är begränsade och där kvalitetsskillnaderna mellan lagen blir allt mindre,  där är det – känner jag – just lagbygget som kan utgöra den stora skillnaden.

Inför säsongen handlar det inte så mycket om att ersätta poäng från fjolårsvintern som att få den här vinterns grupp att växa ett hack eller två, höja lägstanivån, skapa ett lag där det kuggar i så bra som det någonsin går.

Se på Luleå – Isac Lundeström blev kvar i Anaheim, Patrick Cehlin (den hjärnskakade stackar’n) försvann tidigt, det har varit fler skador och elände, men hur har det gått på isen, tycker ni? 

## Bra som fasen. Och varför?

## För att Thomas Berglund är en lagbyggare av rang, har ett tydligt ledarskap, får spelarna att växa som grupp, och ärligt talat – vem fasen vågar säga emot ”Bulan” …? 

Se på Malmö – gjorde en tydlig lågbudgetsatsning, släppte Andy Miele redan under förra säsongen, Rhett Rakhshani just efter, hade inget annat val, men sportchefen Patrik Sylvegård och tränaren Peter Andersson var tydliga när de dels pumpade in självförtroende i spelarna, dels tryckte ut bröstkorgen gentemot konkurrenterna och sa: 

”Vi har ett bättre lag i vinter.”

Malmö har på senare år hållit toppklass vad gäller att hitta allsvenska spelare, utveckla och lyfta dem, samtidigt som man byggt ett framgångsrikt lag som inte är i närheten av Percy Nilsson-tidens stjärnglans – men poängen trillar in på kontot ändå.

## Smart sammansatt trupp.

## Ingen spelare är större än laget.

Och se på Frölunda – här var fansen enormt kritiska när poängproducenter som Jan Mursak, Victor Olofsson och Carl Grundström inte ersattes, men ta en titt i tabellen, Frölunda är i topp, låt vara med en match mer spelad.

Ni anar kanske varför? Japp, för att gruppen är betydligt mer homogen, laget ”sitter ihop” som man säger på modernt idrottsspråk och är svårbesegrat för motståndarna.

Någon invänder: ”Det där snacket var ju inför säsongen, men nu i januari/februari då, om man ligger pyrt till eller känner att man behöver bli bättre för att gå långt i slutspelet, ska man inte värva då?”

Klart man ska. Om man verkligen känner att man hittar rätt, rätt gubbe till rätt peng.

Det är bara en för enkel lösning att bejaka det lilla barnet i sig och leva efter att nytt alltid är roligare.

En välorganiserad klubb har örnkoll på vad man tar in inför säsongen, har ett klimat där spelare och grupp bildar en enhet, där 1+1 så ofta som möjligt blir 3.

Igen, för säkerhets skull, så att det inte råder några tveksamheter:

## Nej, det är självfallet inte fel att fylla på truppen före deadline (15/2) givet att det verkligen känns bra.

## Men ja, det är alltid en chansning. 

Och ju smartare en klubb agerat från början, ju bättre en sportchef satt ihop sitt lag, desto mindre är behovet.

Alltså borde ”Bygg bättre!” höras mer än ”Värva!

Henrik Leman driver webbsajten rakapuckar.com