Åt vilket håll pekar det för Djurgården? Här är utvecklingschefens svar

SHL presenteras av:

BAUHAUS bygger svensk ishockey 

Det har inte spelats någon SM-final sedan i maj 2019. Då var Djurgården framme och nosade på guldet, men Frölunda blev ett övermäktigt motstånd och blev mästare i Globen som var utsåld.

För Djurgården var det den första SM-finalen på nio år. Även om det blev förlust var det en milstolpe för Stockholmsklubben som på 2010-talet var nere i Hockeyallsvenskan och vände.

Under coronakrisen har Djurgården valt en försiktig väg för att inte hamna i en ekonomisk knipa 2021 eller ännu längre fram. Men uteblivna värvningar riskerar att sänka lagets attraktionskraft på samma gång som slagkraften kan gå förlorad.

– Djurgården Hockey lever under mycket förväntningar från fans och från partners. Förväntningar framför allt på oss själva. Och de här förväntningarna är inte alltid lätta att leva upp till, men man måste gilla förväntningarna och gilla de krav som det medför och se det som en triggar och se det som en del av vår utveckling, säger Djurgårdens utvecklingsansvarige Tobias Pehrsson till HockeyNews.se.

Han och den strategiske sportchefen Joakim Eriksson är de högsta ledarna i den sportsliga organisationen och basar över både tränarstaben och spelarna.

– Mycket har handlat om den mentala resan, tycker jag. Finalen 2019 medförde vissa förväntningar på oss in i fjolåret. Då var väl den samlade presskåren totalt enig om att Djurgården var den stora outsidern till guldet, säger Tobias Pehrsson.

LÄS MER: Så ska Djurgården nå nya framgångar med spelet: "Sätta vår identitet"

Han minns tillbaka på förra säsongen då Patrik Berglund kom in som en av de nya stora stjärnorna och ihop med Jacob Josefson och backduon Linus Hultström och Olle Alsing skruvades förväntningarna upp.

– Vi startade säsongen helt okej. Den var trevande i mitten och så avslutade vi väldigt starkt den sista fjärdedelen och vi hade ett sjukt bra hemmaspel. Sedan slog pandemin till. Vi hann aldrig mäta våra krafter i ett slutspel. Det är mycket möjligt att vi hade kunnat spela två SM-finaler i rad, spekulerar Tobias Pehrsson.

Tobias Pehrsson, utvecklingsansvarig, och Joakim Eriksson, strategisk sportchef i Djurgården Hockey. Foto: Mattias Ek.

Men 2020 är ett år då verkligheten snabbt kom ifatt Djurgården, som vidtog de nödvändiga ekonomiska åtgärderna omedelbart.

– Inför i år hamnar man i en annan mental utmaning. Laget är lite nedskrivet av mediekåren. Djurgården gör inte samma spektakulära värvningar som våra konkurrenter i SHL gör. Någonstans är man i en underdog-situation. Hos vissa uträknade. Hos andra nedre halvan. Man får jobba lite mer underifrån och då blir det en annan mental utmaning, menar Pehrsson.

I Djurgården har han ersatt Thomas Johansson, som har gått vidare till att vara general manager i Leksand. Pehrsson har sedan 2018 ansvar för spelidén.

– Jag upplever de här tre åren att mycket handlar om den mentala utmaningen, att hantera de olika passagerna. Från att vara favorittippade ifjol till i år där frågan är om vi räcker till. Har vi kraften i den här gruppen? Räcker vår kompetens till? Har vi tillräckligt med verktyg i den här verktygslådan med 25 spelare och tio ledar kring laget? Räcker det för att ta oss i den riktning vi vill?

Pehrsson gillar att själv ställa frågor. Men det är också han som sitter på en del av svaren.

Djurgården är en av de klubbar som vill att spelarmaterialet från år till år anpassar sig till spelidén. Och inte tvärtom, som det tycks bli i andra klubbar.

Därför putsas det inte alltför mycket på själva spelvisionen.

– Någonstans är det så att Djurgården Hockeys spelvision inte kan vara personberoende. Då ska man ena säsongen spela på ett visst sätt och en annan säsong på ett annat sätt. Men vad är det till slut som är vårt spel? Vad är det till slut balansen av järnkaminanda, hårt arbete, intensivt pressande lag som vill äga puck och vara ett spelförande lag? Vad är vår identitet i det här? Om man ska anpassa sin spelvision för mycket utifrån ett material, då blir det en tombola, säger Tobias Pehrsson bestämt.

– Vi i Djurgården Hockey behöver en spelvision, en spelidé, som bygger på olika dimensioner, som bygger på olika delar. I grund och botten ska inte det bero på om det är Linus Hultström eller Olle (Alsing) eller om det råkar vara (Tobias) Ekberg eller (Marcus) Högström eller någon annan spelare. Vi har en vision om det spel vi vill spela och den ska de här olikheterna anpassa sig till och rätta in sig efter. Då blir vi framgångsrika, framåtlutade, presterar bättre och gör utvecklingsresor. Vår vision är likadan 2018/2019 då vi gick till SM-final som den är idag 2020/2021 om än att det är 13-14 spelare utbytta.

Den mästerlige skytten Linus Hultström har under 2020 lämnat Djurgården för spel i KHL-laget Vitjaz Podolsk. Foto: Bildbyrån.

För tydlighetens skull jobbar Djurgården med tre trådar där färgerna är hämtade från klubbens sköld. Klubbmärket är som bekant gult, rött och blått.

Den gula tråden:

– Vi vill vara ett spelförande lag som äger mycket puck. Vi vill vara ett lag som kan pulsera, spela snabbt, spela rakt, spela djupt, men också ett lag som kan ta hem pucken, ha pucken inom laget och ha ett djupare och mer kontrollerat spel med pucken, säger Pehrsson.

Även om det är grundläggande för hur Djurgården spelar behöver vissa element i spelet betonas hårdare för att nå fram till spelarna. Starten på säsongen var svag.

Men de tre nyförvärven inför säsongen, målvakten Mantas Armalis, backen Tobias Ekberg och forwarden Linus Andersson har hittat väl in i spelsättet och börjat göra avtryck.

– Det vi har tryckt på väldigt mycket in i den här säsongen, och för att vända trenden här och nu sista veckorna, har handlat om att vända spelet lite snabbare. Att spela framåt i banan lite oftare och bli mer rakt och direkt i vårt spel. Vi har haft väldigt många tappade puckar i spelet med puck som också har gjort att vi tvingats bli lite rakare och snabbare i vårt spel. Samtidigt måste vi våga spela. Det gäller att hitta balansen och det är det jag menar med att pulsera, säger Tobias Pehrsson.

– Jag tycker också att vi har backar som Tobias Ekberg, Marcus Högström och (Bobby) Nardella, för att nämna några, Simon Johansson också, som har spelet med pucken, den där kylan att hålla i pucken och värdera situationer. Det som har sårat oss är att vi har blivit lite omständliga. Vi har tagit hem pucken lite för många gånger och så har vi tappat pucken, så kallade turnovers. Nu försöker vi ta bort det där genom att bli snabbare och rakare i spelet från back till forwards och från forwards framåt i banan.

Spelskicklige backen Bobby Nardella i ny i Djurgården 2020/2021. Foto: Bildbyrån.

Den gula tråden märks på flera sätt i Djurgårdens spel, inte minst i offensiv zon.

– Under 2018/2019 hade vi ett väldigt bra lågt spel, alltså djupt ner i anfallszonen med mycket instick till heta målchanser. Ifjol hade vi ett väldigt bra högt spel, back-back där uppe vid blålinjen, med Hultström, Alsing och Högström. I år har vi tryckt på att vi måste kunna ha båda delarna. Då kan vi bygga långa anfall och när vi får det så öppnar det sig här eller där och då kan man hitta fler heta målchanser framåt och det har vi faktiskt gjort i år. Vi har hittat fler heta målchanser i och med det om man pratar offensiva strategier.

Pehrsson blir sugen på att plocka fram statistikpärmen.

– Jag tycker att spelet med puck har utvecklats väldigt bra från 2018/2019 och fram tills nu. Det ser man i olika mätverktyg. Om man kollar kontrollerade utgångar (ur egen zon) är vi bland de tre bästa i SHL. Tittar vi på kontrollerade ingångar i anfallszonen är vi bland de tre bästa lagen i SHL. Tittar vi på att skapa antal heta målchanser är det en pil som pekar i rätt riktning. Vi producerar fler heta målchanser i år än vad vi har gjort tidigare säsonger vid den här tidpunkten.

Den blå tråden:

– Det är spelet utan puck. Där vill vi vara ett högintensivt pressande lag. Vi vill vara det snabbare laget, ett mer skridskostarkt lag och med de spelare vi har just nu är det några yngre fartfyllda spelare. När det kommer upp nya som ”Mackan” (Marcus Davidsson) och ”Jonte” (Jonathan Davidsson). Nu är det William Eklund, Albin Grewe, Oscar Bjerselius som är skridskostarka. Vi vill vara ett högintensivt pressande lag med både våra unga spelare och med alltifrån Manuel Ågren och Jacob Josefson som också är skridskostarka, som Henrik Eriksson, Tom Wandell, Linus Andersson. Vi försöker bygga ett snabbare lag för att i den blå tråden kunna vara det vill.

Det går undan när Manuel Ågren är på isen för Djurgården. Foto: Bildbyrån.

Djurgården behöver då bli bättre i sin forechecking.

– Vi har sett det som en förbättringspunkt. Att såra motståndarnas backar bättre och mer genom ett bättre presspel. Det har varit ett stort fokus i år, säger Pehrsson.

– Ett annat fokus är att minska antalet målchanser emot. För både 2018/2019 och ifjol har vi släppt till ganska många heta målchanser emot. Och tittar vi på starten av den här säsongen har vi släpp till ännu fler heta målchanser emot. Där är en förbättringspunkt här och nu där vi behöver ett ännu bättre spel i försvarszonen där man styr spelet till en sida och försöker hålla kvar spelet där. Ha forwards som hittar skottlinjen mer för att blocka de där extra skotten som behövs för win-factorn säger att du behöver x antal blockade skott per match. Det har vi inte kommit upp till och det behöver vi komma upp till.

I SHL-hockeyn och i hockeyn i stort behöver man behärska flera delar samtidigt för att både ha en stabil grund i spelet och sedan kunna ”explodera” i ett SM-slutspel och bli mästare.

Orkar ni det?

– Jag tror så här. Det är många lag som hamnar i sina utvärderingar efter säsongen att de var okej i det ena, men inte det andra. Där tycker jag att ser vi vårt finalår 18/19, då lyckades vi träffa rätt på båda delarna på ett väldigt bra sätt. Det vi föll på var special teams, framför allt.

Och det är special teams, powerplay och boxplay.

Det är det som är Djurgårdens röda tråd.

– Hockey kommer ner till att det är man mot man, det är du mot mig, det är forward mot back. Där behöver man ha en disciplin att man får fler powerplay än vad man får boxplay. När man summerar tio, 20 eller 52 omgångar så vill man kunna säga att vi har haft mer powerplay än vad vi har haft boxplay. Att vi har varit väldigt bra och disciplinerade i man-man-spelet. Där har vi varken tidigare två säsonger eller i år. Det är en av de kanske enskilt viktigaste utvecklingspunkterna vi har, säger Pehrsson vars Djurgården har haft stora problem med powerplay under hösten.

Det har varit sämst i SHL.

– Vi har sett i början av den här säsongen att det har sårat oss. Det gäller att vrida det momentet till vår fördel. Det gäller att ta bra beslut där ute och det kan man mäta på olika sätt och det gör vi. Vi tycker att gruppen i år tar lite bättre beslut ju längre det går, säger Pehrsson om utvecklingen till det bättre.

Kreative Dick Axelsson är en nyckelspelare för Djurgårdens powerplay. Foto: Bildbyrån.

– Många saker är på bra nivåer inom ramen för våra nyckeltal för den gula och den blå tråden. Det handlar om att bryta ner det till man-man-spelet, powerplay, boxplay, ansvarstagandet på individuell nivå och få de delarna att peka i en bättre riktning. När det gör det mot Frölunda (3–2-vinst på bortaplan) eller när det gör det mot Leksand (3–0 hemma), då märker vi att matcherna kommer till vår fördel.

På tal om disciplinen. Djurgården har haft fem matchstraff i början av säsongen. Hur analyserar du det?

– Om man ska se det lite djupare, så tar du så många femmor som vi tog på så kort tid, samtidigt som du har en översjö av tvåminutersutvisningar så är det något som inte står rätt till.

Och vad kan det vara?

– Det är två sidor av myntet. Vi som sportchefer, och nästa nivå tränarna, vad ligger vårt fokus på? Ligger fokus på motståndare? Ligger fokus på domare? Ligger fokus på andra saker eller ligger fokuset fullt ut på mig själv och min prestation? I min värld är det mycket en fokusfråga. Men det är också en fråga om hur vi tränar.

Djurgården är känt för att träna hårt. Och mycket. Men Tobias Pehrsson fortsätter ivrigt och nyfiket att ställa frågor.

– Vi spelar 15-20 per match och två till tre gånger i veckan och utöver det så tränar de x antal timmar på is och en jäkla massa timmar i månaden. Hur tränar vi man-man-spelet? Hur tränar vi två mot två och tre mot tre? Hur tränar vi på kampmomentet? Spelet längs med sargerna? Hur tränar vi framför eget mål där 90 procent av alla mål släpps in eller där 90 procent av målen görs? Hur mycket tränar vi på det momentet?

Och svaret på det?

– Ärligt talat, alldeles för lite till en början, vilket vi har tryckt väldigt mycket på, att vi behöver i vårt träningsupplägg att vi tränar mycket mer på att tävla man mot man. Det är där du bygger de goda vanorna och det rätta beteendet. Då kommer det att synas på spelet i matchen till slut.

Han hakar på:

– Det är en process som vi har gjort i oktober och november och det ser betydligt mycket bättre ut nu än vad det gjorde i början av oktober.

Här ligger ett stort ansvar på ledarna att handskas med olika personligheter väl?

– Du kommer in på nåt intressant och det är ledarskapet. De fyra tränare vi har inklusive målvaktstränaren jobbar väldigt nära våra spelare och med coachande samtal. De jobbar med video, på individuell nivå och i kedjorna. Det gör alla i SHL och Hockeyallsvenskan. Det är en förmåga att vara konsekvent och ha uppföljningar. Om något är riktigt bra i ett beteende eller en prestation, då måste det finnas en belöning. Du får spela mer och så vidare.

Robert Ohlsson (mitten) har huvudansvaret i Djurgårdens tränarstab. Foto: Bildbyrån.

Och så finns den andra sidan.

– Om du inte har haft ett tillräckligt bra beteende eller inte presterat tillräckligt bra, då måste konsekvensen vara en bestraffning. Det vill säga mindre istid kanske, eller att vara utanför laget eller att inte få spela powerplay eller vad det än är. Den ledarskapsdelen är viktig att belysa för ska du få en grupp människor på 20-25 spelare att dra åt samma håll, då krävs det ett ledarskap som är konsekvent. Ett ledarskap som har konsekvenser, alltså belöning eller bestraffning. Då får man gå till sig själv och det går uppifrån oss i management och ner så att vi är konsekventa i vår uppföljning och förmedlar en tydlig bild av det vi ser och upplever.

Tobias Pehrsson menar att spelvisionen är Djurgårdens sätt att vinna det där SM-guldet som inte har vunnits sedan 2001. Och att det trots de oroliga tiderna under coronakrisen är en sportslig möjlighet.

– Ja, vi räcker till. Ja, vi har tillräckligt med komponenter för att vara på den övre halvan. Ja, vi har de kompetenser som krävs för att kunna utmana om ett SM-guld i slutändan. Ja, vi har en så pass bra spelvisionell utveckling som gör att vi kommer att kunna ta de kliven och vi har personal för det. Just nu känner vi att vi har en pil som pekar i rätt riktning och att utmana om guldet är absolut en verklighet. Vi från management tror på det och jag tror att spelare och ledare också börjar känna att det här är något som är på riktigt. Det här är något som kan bli bra över tid. Där ligger den mentala resan.

LÄS MER: Så närmar sig DIF toppformen – men behövs en värvning?

Men även i en verksamhet byggd på långsiktighet behövs emellanåt kortsiktiga lösningar.

– Vi får med sex stycken JVM-spelare i bruttotruppen och det återstår att se om alla åker till JVM i Edmonton, men grattis till spelarna först och främst och grattis till Djurgården Hockey, men det medför ju utmaningar för oss, säger Tobias Pehrsson.

Alexander Holtz och William Eklund fanns i veckan med i bruttotruppen till JVM. Foto: Bildbyrån.

Konkurrensen blir uttunnad den närmaste månaden.

– Det är klart att vi blir lite färre i numerären i truppen och då resonerar vi som så att vi har en fullskalig forwardsuppsättning med (Jacob) Josefson tillbaka på måndag förhoppningsvis. Dick (Axelsson) är tillbaka och Rhett (Rakhshani) spelar och det återstår att se när (Michael) Haga kommer tillbaka, säger Tobias Pehrsson.

Det är för att gardera sig för skador och sjukdom som Djurgården har börjat söka efter korttidsvärvningar.

– Vår utmaning är om det blir sjukdom och skador för då blir vi tunnare. Då har vi dels ytterligare någon juniorback som vi kan lyfta upp och då är Pontus Johansson närmast till hands. Bland forwards har vi haft Anton Larsson uppe och Wiktor Nilsson och Oskar Jellvik har vi haft uppe (på träning). Om vi får en längre skada under december får Joakim (Eriksson, sportchefen) och jag värdera läget. Sedan om det är Martin Thörnberg eller om det är någon back eller någon annan forward, det jobbar vi på för att se vilka alternativen är. Om det är en junior eller om vi hittar något kortsiktigt lån från Hockeyallsvenskan där den spelaren ersätter en JVM-spelare på kort tid, som man får göra enligt regelverket i SHL, ja det återstår att se vilken väg man väljer att vandra. Vi har lite olika spår där, säger Tobias Pehrsson.

***

Riktigt bra? Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.