Kontinuitet, långsiktighet och kollektivet
Man har under en rad år byggt sakta och metodiskt mot ett avancemang. Jag pratade med klubbens starke man, Leif Karlsson, under förmiddagen och han tyckte att laget hade blivit lite bättre år för år.
Tittar man på truppen så osar det av kontinuitet. Sex spelare har gjort över 200 tävlingsmatcher för Boro och ytterligare sju är över 100.
Ju mer man känner varandra, ju mer man trivs ihop, desto mer är man beredd att underkasta dig det hårda jobbet för laget och kompisarna.
Trots att man har en hel del spelare som man kan slänga in under kategorin stjärnor, så är det ständigt hårt jobb och uppoffrande spel på isen som gäller från alla håll.
Nikita Reyn och Artemi Aleksandrov
Leif Karlsson berättade för mig att dessa två herrar ska ha en stor skopa kredd för att man slutligen nått Hockeyettan. När dessa två anslöt så höjdes allting upp en smula. De kom in med energi som övriga laget kunde haka på.
Tränarna
Teemu Elomo har sannerligen fått det här gänget att smälta samman till en väl fungerande enhet. Vi ska inte heller glömma den assisterande tränaren Gottfrid Bolin i sammanhanget.
Wiggo Sörensson
Det går naturligtvis inte att komma runt att 17-åringen betytt en hel del för det här avancemanget. Ynglingen har gått sin egna väg och valt bort hockeygymnasium för att istället vara kvar på hemmaplan och spela för moderklubben.
Trots sin talang, eller kanske tack vare, så är han en del av kollektivet som tillsammans gjort bra saker och offrat sig för varandra. Men han har också bidragit med det där lilla extra som kan vända en match.
Hockeykultur
I Landsbro spelar man hockey. Punkt. Huvudorten Vetlanda är mest känd för att lira med krökt klubba. I Landsbro har det sedan urminnes tider alltid varit hockeyn som tronat. Det har genererat i en rad framspottade storspelare som Erik Karlsson, Johan Franzén med flera.
Det ger ju såklart ringar på vattnet och i matchtruppen som spelade den här avgörande matchen mot Nyköping fanns inte mindre än åtta egna produkter.
