Jimmie Ericssons meritlista skojar man inte bort.
Han har gjort 558 grundseriematcher i SHL och ytterligare 149 stycken fördelat på 12 slutspel.
Ericsson har gjort 15 säsonger i Skellefteå AIK och blivit mästare vid två tillfällen och han var under många år lagkapten och ansiktet utåt för föreningen.
Sex gånger har han spelat VM och vunnit ett guld och 2014 var han med och tog OS-silver med Tre Kronor i Sotji.
HockeyNews.se ringer upp 41-åringen:
– Vill du prata om hockeyn nu så har jag inte mycket att säga. Jag har ingen koll, säger han.
Ericsson med SM-pokalen på torget i Skellefteå. Foto: Bildbyrån
Dagarna ser lite annorlunda ut just nu för hockeyprofilen.
– Jag jobbar alla vardagar 8-15 och en av dagarna 8-21 och varannan helg, berättar Ericsson och syftar då på sitt nya liv som innebär att bygga upp padelbanor runt om i Norrland.
– Det är väldigt kul men just nu innan allt sitter där det ska och allt är som jag vill att det ska vara så jobbar man kanske lite för mycket och det är klart att jag ska jobba mycket men 60-80 arbetstimmar i veckan blir nog inte så bra i slutändan, konstaterar han.
LÄS MER: Uppgifter: DIF värvar NHL-meriterad center
I dag har han tillsammans med sin bror och sina partners öppnat upp banor i Skellefteå, Lycksele, Hemavan och nu senast i Sollefteå.
– Det är en rolig sport och det är roligt folk som hänger runt i en padelhall. Majoriteten är härlig människor och det är kul att göra något man trivs med och man försöker hitta saker som man själv vill ha som inte finns på andra padelbanor. Sen tycker inte alla som vi men det verkar som att vi gör rätt saker i alla fall, säger han.
Hur ser din relation ut till hockeyn just nu?
– Den är lite avsides. Jag följer en del matcher men har noll koll. Jag vet många av AIK:s nyförvärv men jag har inte satt mig in i vad det är för sorts spelare eller hur bra dom är. Av alla som slutat för två år sedan eller mindre skulle jag gissa på att jag har sämst koll.
Vad gör du annars då?
– Jag har alltid gillat fotboll också och just nu känns det roligare att titta på fotboll när det fortfarande inte är fulla läktare på hockeyn.
Vad saknar du förutom killarna i laget och att hänga i ett omklädningsrum?
– Just nu saknar jag ingenting. Första året när jag slutade blev det aldrig något slutspel men förra året när slutspelet skulle dra igång kände jag ändå någonting när det började dra ihop sig och man kunde känna av en nervositet hos en del i laget och att då försöka prestera lite bättre än vad man brukar, eller att intala sig det i alla fall var en kamp och nerv som man kan sakna.
Du har väl sagt tidigare att du är intresserad av att komma tillbaka till ishockeyn i någon form?
– Det har jag nog sagt. Första två åren ville jag inte ha något dagligt att göra inom hockeyn och vara kopplad till ett lag och vara där varje dag. Att välja vad man kan göra fyra veckor på ett år och vara låst övriga 48 veckor, det var jag inte intresserad av men nu har det gått två år snart men jag trivs väldigt bra med det jag gör.
Dick Axelsson har bytt sida och är idag en mediaprofil – inget för dig?
– Jag har hört han ska han börja på Sportbladet, har han gjort det nu? Det känns ju ganska mycket som Dick faktiskt. Jag läser Aftonbladet och Expressen och så ibland men än så länge har jag inte sett om Dick lagt ut något spännande.
