Schweiz vann kvartsfinalen och tog därmed sin första VM-seger någonsin mot Sverige – samtidigt som Sam Hallams sista mästerskap som förbundskapten fick ett tungt och bittert slut.
Inte minst efter de två tacklingar som kom att prägla matchen.
Den första: Nino Niederreiters tackling på Oliver Ekman Larsson.
I första läget ser den kanske ut som en vanlig fullföljd tackling. Men ju fler repriser man ser, desto fulare känns den faktiskt.
För det där är, enligt mig, en maskerad tackling.
Niederreiter vet exakt vad han gör när han går in i situationen och det går också att se en liten rörelse med vänsterbenet precis när tacklingen sätts in. Den hjälper till att få bort benen på Ekman Larsson och resultatet blir brutalt: benen flyger upp i luften och ansiktet slår hårt ner i isen.
Det är ingen slump hur OEL landar där.
Och det blir dessutom oerhört kostsamt för Tre Kronor som tappar en av sina viktigaste backar i matchen.
Sedan kom nästa smäll.
Timo Meiers tackling på Oskar Sundqvist.
Där verkar i princip hela hockey-Sverige vara överens. Peter Forsberg, Erik Granqvist och experterna i tv-studion pekade åt samma håll direkt: det där är en solklar femma.
Det är svårt att se det på något annat sätt.
Sundqvist hamnar i ett utsatt läge och Meier går in hårt mot knäregionen. Det ser riktigt otäckt ut – och det blir extra tungt med tanke på att Sundqvist som VM-debuterar nu efter elva år i NHL och står utan kontrakt inför nästa säsong.
32 år är en hyfsad ålder men sådana här smällar inte bara en fråga om att missa matcher.
Det handlar om framtiden.
Nu återstår bara att hoppas att det inte är en allvarlig knäskada.
Samtidigt valde den finländska domarkonstellationen en linje som Tre Kronor uppenbart inte köpte. Det blev en kväll där Sverige både förlorade matchen och fick se två av sina spelare lämna efter hårda smällar.
Men mitt i allt det tunga finns det ändå något Sam Hallam kan ta med sig från sitt sista VM.
För trots kvartsfinalförlusten blev det här ett mästerskap som stack ut.
Och det gjorde det tack vare modet att släppa fram nästa generation.
Anton Frondell. Jack Berglund. Viggo Björck. Ivar Stenberg.
Det är namn som svensk hockey kommer prata mycket om framöver – och Hallam såg till att de redan nu fick känna på Tre Kronor-hockey på seniornivå.
Det ska han ha cred för.
Jag har egentligen inga problem med att ett VM-lag byggs så här. Det är ju hela tjusningen med VM varje år: man vet aldrig vilka NHL-spelare som kommer loss eller hur truppen till slut formas.
Men just därför blev årets turnering speciell.
För Sverige fick inte bara ett lag för nuet – man fick också en glimt av framtiden.
De här juniorerna kommer från ett JVM-guld tillsammans och har nu fått ta nästa steg ihop även i Tre Kronor. Att få komma in i landslagsmiljön så här tidigt och göra det tillsammans betyder någonting.
Det är något förbundet kan bygga vidare på när nästa generation nu är på väg in på allvar.
Så även om Hallams tid slutar med ett tungt uttåg i Zürich lämnar han ändå efter sig något som känns större än bara resultatet från en kvartsfinal.
En ny svensk generation har presenterat sig.
•••
När Sam Hallam gästade Viaplay-studion gav han förbundet en liten pik om hur förbundskaptensrollen ser ut och att den sedan lång tid tillbaka varit oförändrad.
– Rollen är ganska förlegad. En person som står och bär hela den biten.
– Vi har fortfarande en arbetsbeskrivning på förbundskaptenen som ser ut som när Conny Evensson var det och hockeyvärlden ser helt annorlunda ut nu, säger Hallam.
Han hintade också om en förändring runt hörnet under Rikard Grönborgs ledning.
Det har jag och många andra varit inne på tidigare att det krävs en ny struktur runt Tre Kronor i framtiden.
