Josefsson kan vara SHL bästa hjälpgumma
Jacob Josefsson gjorde comeback i fjol efter tre års frånvaro och blev direkt en avgörande faktor för att Djurgården klarade nytt kontrakt.
Det trots att han bara spelade 31 matcher i grundserien.
17 poäng på de matcherna var förstås bra, men det är egentligen allt det andra som gör Josefsson så värdefull.
Marcus Krüger hade sina skadeproblem, JVM-spelarna försvann under en period och centersidan såg stundtals ut som den gjorde. Viggo Björck kom visserligen tillbaka och var nästan bästa center i hela SHL efter jul, men mitt i allt det där fanns Josefsson.
Och han kunde användas överallt.
Mot HV71 blev han målskytt direkt och satte dessutom en av sina straffar. Men framför allt fortsätter han visa vilken enorm bredd han har i sitt spel.
Tre mot fem. Fyra mot fem. Fem mot fyra. Fem mot tre. Tre mot tre i overtime.
Det spelar nästan ingen roll.
Jacob Josefsson kan mycket väl vara SHL bästa hjälpgumma och hans motor är väl dokumenterad och väldigt imponerande.
Han kommer vara guldvärd även den här vintern och det är fortfarande en oerhörd bonus för Djurgården att han över huvud taget är tillbaka på den här nivån efter tre års frånvaro.
Nu vill jag se Gunler på en annan plats
Noel Gunler är ett av Djurgårdens mest spännande nyförvärv.
Nu vill jag se ledarstaben flytta på honom.
Under de två första träningsmatcherna har Gunler spelat tillsammans med Nils Åman och Joe Snively. Jag förstår tanken. Samtidigt känns den platsen fortfarande ganska tydligt vikt åt Charles Hudon.
När Djurgården gick in i träningsmatchandet hade Hudon två–tre veckor kvar av sin rehab. Det betyder också att han kommer närmare och närmare en comeback.
Därför tycker jag att det är dags att börja tänka lite mer långsiktigt kring Gunler.
Inför nästa match vill jag se tränarna göra om och hitta en plats där han kan börja jobba sig in i en kedja som faktiskt kan bli hans när serien startar.
För jag gillar verkligen värvningen.
Gunler kommer från sin bästa säsong i AHL. Han är lång, har bra räckvidd, är högerfattad och har ett bra avslut. Dessutom är han fortfarande i en ålder där precis vad som helst kan hända med hans utveckling.
Det finns en ruggigt spännande potential där.
Noel Gunler kan bli en stor joker för Djurgården i vinter. Då vill jag också se honom få chansen att bygga kemi i en kedja där det finns en långsiktig tanke.
Genombrottet ligger runt hörnet för Blomgren
Jag har tjatat om David Blomgren förut.
Jag tjatade om honom förra säsongen och har redan hunnit vara inne och toucha på honom inför den här.
Så jag tänker fortsätta.
För mot HV71 var Blomgren väldigt, väldigt bra.
Han var pigg, skapade framåt och fick ut mycket av sin skridskoåkning. Framför allt visade han egentligen precis det man gått och väntat på under en längre tid.
Det känns som att ett ordentligt SHL-genombrott ligger precis runt hörnet.
Blomgren har verktygen för att bli betydligt mer än en nyttig spelare i Djurgårdens lagbygge. Nästa steg är att få ut ännu mer offensivt och framför allt börja producera mål med större regelbundenhet.
Djurgården behöver fler spelare som gör mål. David Blomgren skulle kunna vara en av dem. Och det hade varit väldigt kul om det är den här vintern som allting lossnar på riktigt.
Svårt att inte le lite extra åt Herman Liv
Djurgården var bättre, skapade mer – men Herman Liv fick vinna sin debut i HV71.
Det är förstås svårt att inte le lite extra åt det.
En av svensk hockeys stora målvaktstalanger har flyttat hem till Jönköping och även om vi bara pratar om en träningsmatch i augusti var det här naturligtvis en speciell kväll för honom.
Nu är den avklarad.
Och unge herr Liv kan börja ta sikte på något betydligt större: att ta förstaspaden i HV71.
Det vore förstås en riktig solskenshistoria.
Jag gillar Herman Liv. Han känns lugn och trygg och verkar ha väldigt mycket av det som krävs för att hantera det som väntar honom i vinter – dessutom hemma i Jönköping, med allt vad det innebär.
Efter den här kvällen är det bara att lyfta på hatten och säga grattis till premiärsegern.
Sedan börjar jakten på något större.
Snälla – spela färre träningsmatcher
Jag är definitivt en av alla som går runt och längtar efter hockeyn igen när månadsskiftet juli–augusti närmar sig.
Sedan börjar träningsmatcherna.
Och ganska snabbt sitter man där och längtar efter premiären i stället.
Sex, sju träningsmatcher för i princip alla lag. Lägg till cuper för vissa, någon extra match här och där och dessutom Champions Hockey League för några.
Jag hade mycket hellre sett fyra träningsmatcher per lag.
Då skulle varje match betyda lite mer. Vi skulle slippa en del av den där trötta känslan som lätt infinner sig när försäsongen bara tuggar vidare. Dessutom skulle spelarna utsättas för färre matcher och därmed mindre skaderisk.
Visst, det skulle kanske innebära några fler frågetecken när SHL väl drar igång.
Men vet ni vad?
Det hade nästan gjort premiären ännu mer intressant.
Ska det fungera behöver det förstås regleras från ligans håll, och jag vet att det här är ett ämne som diskuteras fram och tillbaka inför i princip varje säsong.
Det finns dessutom en annan sida av saken. Träningsmatcherna gör att SHL-lagen kommer ut i landet och spelar på mindre orter, som när Djurgården och HV71 möts i Järfälla. Det har absolut ett värde och jag förstår båda sidor.
Men det är ändå något märkligt med hela grejen. Man går runt och längtar efter hockey halva sommaren.
Sedan kommer träningsmatcherna.
Och då sitter man mest och gäspar och väntar på att premiären ska dyka upp.
