1. Troja
Kommentar: Troja hade en med deras mått mätt usel fjolårssäsong - där man till och med missade. Det tror jag gjorde att man knöt näven i fickan, och när man sedan också fick en bra start på denna säsong, så fick man dessutom ett helt annat go i gruppen. För det som förra säsongen var en tandlös offensiv med omständligt och fantasifattigt spel har nu blivit en riktig offensiv maskin som sköljer över motståndarna som en ostoppbar tidvattenvåg. Jesper Nordin var kanske ettans allra vassaste spelare under grundserien, och hans 32 poäng var det ingen som slog. Men även tvillingarna Wahlgren har varit stora positiva överraskningar, och den sena värvningen av Filip Forsmark har varit en riktig fullträff. Men det som kanske har varit allra mest imponerande är bredden, hela tolv spelare har gjort tvåsiffrigt med poäng. Laget har fyra kedjor som kan leverera, och därtill spetsbackar som Dennis Fröland och succévärvningen Adam Arvedsson.
Men det är inte bara offensivt som Troja briljerar, nej detta lag hänger ihop över hela isen. De är samlade till anfall, de är samlade i checkingen, de är samlade i mittzon och de är samlade i försvarszon. Det måste vara som att inte få luft någonstans för motståndarna när man möter maskinen Troja. Backsidan har länge varit Trojas främsta lagdel, och inte är den sämre denna säsong. Backarna är tuffa, skridskostarka och följsamma.
Den enda lilla akilleshälen som inte riktigt är toppklass är målvaktsspelet. Jesper Eliasson har inte riktigt levt upp till den hype som fanns när han var på väg att slå igenom i Färjestad. Tittar man statistiskt så är han faktiskt slagen av backupmålvakten Vilgot Holm. Men ingen av dem känns som den där målvakten som är den som för upp ett lag i allsvenskan. Men Troja känns ändå tillräckligt starka för att gå hela vägen, den svagheten till trots.
2. Visby
Kommentar: Visby har fört en lite tynande tillvaro i den östra ettan, där man visserligen har tagit sig till allettan och även slutspel, men man har inte riktigt kunnat hävda sig när allting ska summeras. Men så satte sig en redarmiljonär på Gotlandsbolagen med Visbys sportchef och lovade en rundhänt satsning på en ny ishall men också stora belopp på att ta laget upp i allsvenskan. Den stora satsningen börjar väl egentligen inte förrän nästa säsong, men visst innebar satsningen en rätt bra extra slant vid byggandet av årets lag. Det har inte bara märkts i truppen, som innehåller betydligt fler vassa kort än de senaste säsongerna, utan också på isen.
För Visby har verkligen varit riktigt starka under grundserien. Laget vann inte bara den östra ettan, men gjorde dessutom flest mål av alla och släppte in färst. 24 insläppta mål på 18 matcher är ruskigt starkt, och en stor anledning till det är den starka backlinjen. Daniel Gunnarsson kan vara ettans allra bästa back, och även om Andreas Thelander och Oscar Eriksson har sina främsta styrkor offensivt är de inte oävna defensivt heller. Och Niklas Dahlberg och Robin Liljekvist är två resolut spelande backar som gör ont att möta. När dessutom såväl Filip Lindblad som Sebastian Andersson storspelat i kassen så är man svåra att göra mål på.
Offensivt så bidrar som sagt Gunnarsson, Thelander och Eriksson från backposition, men givetvis så finns det spets också på forwardssidan. Som vanligt så har André Lundholm hittat rätt med sin finska värvning, Niko Lahtinen. Även Elias Lindström och Alexander Bjurström är sina vanor trogna offensiva hot. Sena nyförvärvet, återvändaren Emil Öhrvall, har också levererat direkt. Men de stora positiva överraskningarna är kanske de två gnuggarna man tog in. Såväl Simon Eriksson som Karl Smedberg har inte bara stått för tufft spel, utan även levererat offensivt på ett sätt som man kanske inte hade kunnat tro på förhand. Faran är väl att de kanske vill bli mer lirare än grovjobbare, och då förlorar Visby sin elakhet som är så viktig.
3. Karlskrona
Kommentar: Så är vi då där igen, med ett Karlskrona som har imponerat under grundserien. Men att det inte behöver betyda någonting har vi blivit påminda om varje gång sedan Karlskrona återkom till hockeyettan. Grundserieplaceringarna 3,3,2,1 har blivit allettanplaceringarna 9,5,8,5, och ett spel som ofta har varit flera nivåer sämre. Blir det samma sak denna gång: Ska en andraplats i grundserien sluta med en mittenplacering eller sämre för det upphaussade Blekingelaget? Visst finns risken att man glömmer bort att vara ödmjuka och på så vis tappa det spel som gjort laget framgångsrikt ännu en gång. Men jag tror inte fallet blir så denna gång. Laget är nämligen smartare byggt i mina ögon. När man tidigare har letat flashiga namn som har gjort en massa poäng i SHL, allsvenskan eller hos konkurrenter, så har man i år försökt leta rollspelare. När man tidigare till exempel stod med tvillingarna Fridén i en tänkt grinderroll, roller som inte alls passade dem, så har man nu hittat killar som Axel Björnkvist och David Karlström. Spelare som också kan göra det hårda jobbet, samtidigt som de kan göra poäng. Det har gjort att man nu har ett lag som står bättre rustat.
Rollfördelningen är alltså bättre, men det finns ännu en detalj som talar för att laget lyckas bättre i år: Att man fått in mer speed i laget. När det tidigare tog år (lite överdrivet kanske) att ta sig från egen zon till anfallszon, så tar det nu blott några få sekunder. I alla fall i sina bästa stunder, för visst har man stundtals en tendens att ta det lite för lugnt i uppspelsfasen. Där ligger faran för Karlskrona som jag ser det, att man vill vara lite för riskminimerande, att man inte vågar trycka på i anfallen av oro för att få spelvändningar emot sig. Och blir man tveksam, så kommer det att gå långsamt hur snabba spelare du än har. Men trycker man bara på så finns det fyra kedjor som kan leverera.
Defensivt så känns laget ändå väldigt tryggt. I och med den senaste värvningen av Alex Brännstam så har man både bredd och spets i lagdelen. Tim Welin, Marcus Björk och Hugo Wendt är alla defensivstarka kort som är starka i man mot man-spelet. Lukas Fredin och Tim Bothén får tunga offensiva roller. Och i mål så står södra ettans kanske vassaste målvakt sett över grundserien, Carl Malmkvist. Jag saknar dock en stabil backup och visst hade det inte varit dumt med en rightback när jag ändå sätter ihop en önskelista? Men generellt har Karlskrona betydligt fler styrkor än svagheter, problemet är att det finns två ännu starkare lag.
4. Halmstad
Kommentar: Att tippa Halmstad så här långt ner brukar innebära att man får stå där med skämskudden när serien summeras. Men i konkurrensen som finns i den södra allettan denna säsong så är en fjärdeplats riktigt stark. Och tittar man på grundserien så blev man faktiskt ”bara” trea, och det återspeglas i placeringen. Inför säsongen frågade vi oss vad tappet av Jacob Crespin skulle betyda och det var antagligen det som var skillnaden mellan en förstaplats och en tredjeplats i grundserien. För visst har Felix Tengvall varit helt ok, men han har faktiskt överskuggats av förra säsongens backup till ”Creepy”, Adam Ahnberg. Och det fanns en anledning till att han då var backup och knappt fick stå en match, nivån är inte densamma helt enkelt. Och med en lite sämre målvakt så kommer inte resultaten bli lika bra, trots att man förstärkt bland såväl backar som forwards.
För förstärkt har Halmstad gjort inför säsongen. På backsidan tillkom två starka offensiva kort i form av Hannes Lindström och Filip Persson, och just offensiva backar var något man saknat tidigare. Defensiva kort finns det dock en uppsjö av, och Tom Johansson, Hampus Johansson, Ludwig Wulff, Elias Dynell är alla backar av bra klass. Offensivt så har nyförvärvet Otto Stahre gjort succé och återvändande Melker Iversen måste också ses som en bra förstärkning. Viktigast är dock givetvis Robin Dahse och Victor Gagic som burit Halmstads offensiv i flera år nu. Men trots förstärkningarna så har man inte utvecklat spelet lika mycket som jag hade trott i förväg. Man förlitar sig fortsatt på att spela otroligt tajt defensivt - för att sedan snabbt ställa om - alternativt att utnyttja motståndarnas misstag. Effektivt absolut, men kanske inte så rolig hockey att titta på. Samtidigt så tror jag alla Halmstadssupportrar hellre ser segrar än förluster, hur det än ser ut på isen.
5. Borås
Kommentar: Borås har inte alls fått till det sedan deras återkomst till hockeyettan för två och ett halvt år sedan. Rätt intressanta lagbyggen har inte alls gett den framgång de borde haft på isen. Men inför denna säsong så byggde man om rejält. Ut med några åldersstigna spelare - in med beprövad spetskompetens som ändå inte hade bäst före-datum bakom sig. Men man hade tur också, för när Kristianstad tvingades ner i tvåan så fick man ett par riktiga spetsbackar i knäet i form av Christian Lindberg och Anton Davidsson. Detta kunde man addera till andra fina backförvärv i form av Kalle Bartholdsson, William Wennström och Adam Samuelsson. Det gör att man sitter på en ruskigt bred och stark backsida, och då menar jag stark i dubbel bemärkelse. Att vinna insida på Borås är svårt, riktigt svårt. Och det blir inte enklare av att tränare Christer Nylund har en taktik där defensiven kommer i både första och andra hand. Det bjuds med andra ord inte på så mycket ytor och lägen i Borås försvarszon och lyckas man ändå skapa något så finns antingen Viggo Andrén eller Konstantin Barulin som sista utpost. Två målvakter som haft en rätt enkel resa under grundserien men ändå svarat upp bra när de behövt.
Offensivt är ordet också stabilt snarare än glamoröst och finlir. Man jobbar hårt och spelar en enkel offensiv ishockey, med flera tunga pjäser som sätter hård press så länge de ser ryggar. Enkelt spel med puckar på mål och skymma eller slå in returer är huvudfokus, och det personifieras av att Albin Storm leder den interna poängligan, där har ni normalt en klassisk powerforward, samt av att två backar är med i topp fyra i interna poängligan. Pontus Netterberg är den som kan bryta mönstret lite, en klasspelare på ettannivå.
6. Mariestad
Kommentar: Det har varit upp och ned för Mariestad under grundserien. Offensivt har man bjudit på mycket hockeygodis, men defensivt har man samtidigt bjudit på lite för många misstag för att man skulle kunna utmana om seriesegern. Med det sagt, det har ändå sett stabilare och stabilare ut bakåt och de sista tre matcherna började man ändå skymta den höga potential laget besitter. Offensivt finns det en hel räcka spelare med spetskvaliteter. Det är ingen slump att laget har gjort flest mål i den västra ettan, när man betänker att man har kraftpaketet Jesper Lindén, finlirare som Emil Smedberg och Linus Lööf, speedkulor som Kevin Engvall och Wiggo Weinö samt en pudelklok attitydspelare i Max Wennlund. Mariestad kan såra alla lag i allettan.
Problemet ligger som sagt var i defensiven. Inte för att man saknar bra backar. Anton Blomberg har inte bara ett ruskigt skott, hans spelsinne går dessutom utanpå de flesta, även Tobias Aronsson tillhör toppskiktet av backar i ettan. Tillsammans med Viktor Nilsson Westlund står de för det offensiva. Men även Manne Håkansson, Marwin Wedemo och Dennis Good Bogg har en bra uppsida. Men det gäller även att få det att synka, och det är där det inte riktigt klickat. I sina sämre stunder uppträder man tveksamt och sorterar inte upp bra nog. Det har gjort att målvakten Tobias Sandberg fått agera räddare gång på gång, och det har han verkligen skött med den äran. Han har formligen stått på huvudet och räddat många poäng till laget. Och visst är det bra, men ska man kunna hävda sig på en övre halva i en alletta så måste försvarsspelet kugga i bättre.
7. Tranås
Kommentar: Tranås grundserie började riktigt svagt, laget låg en bra bit ifrån allettanplatserna rätt långt in på hösten. Men så började man långsamt men säkert hitta mer och mer rätt, och när man dessutom fick in tre riktigt skarpa nyförvärv/lån: Sören Dietz Larsen, Markus Ruuskanen och Oscar Gustavsson, så avslutade man serien riktigt skarpt med 16 av 18 poäng på de sista sex omgångarna. Oscar Gustafsson har nu lämnat, men duon Dietz Larsen och framför allt Ruuskanen kommer vara avgörande för om laget ska få en framgångsrik alletta. För laget har ont om spets i övrigt, just offensiven är det som hackat för Tranås. Laget gjorde klart minst mål av alla lag som gick till allettan från den västra ettan.
Det man istället har levt på är defensiven. Mot slutet hade man en väloljad lagmaskin som låg nära motståndarna över hela isen och på så vis fick ner farten på dem. Det är svårt att få något riktigt flyt i spelet när man möter Tranås, det går inte riktigt att komma loss och passningsspelet blir lidande när det inte finns så mycket ytor och när du hela tiden har spelare på dig som hindrar dig. Så har man också ett koppel rörliga och bra backar, där främst Gustaf Malmkvist och Alfred Hjälm är viktiga i det offensiva spelet, men även Philip Alftberg, Alexander Popovic och Karl Jonsson är skickliga backar. Så defensivt kommer man bli svåra att rå på för alla lag, men offensivt saknas det en del, och det gör att jag tror att man får svårt att komma så mycket högre i tabellen när vi summerar allettan.
8. Tyresö/Hanviken
Kommentar: Att tippa Tyresö/Hanviken som åtta när de plockade nästan lika många poäng som Visby som jag tippar tvåa, ”Hur tänker Krister nu?!” Ja, men så tajt tror jag att den södra allettan blir. Det kommer att vara knallhårt om varje placering, Tyresö/Hanviken kan lika gärna byta plats med Visby i mitt tips om de bara får lite medflyt. Men nu blir det ändå en åttondeplats de hamnar på i mitt tips och man gör det av ett par orsaker.
Den viktigaste är orutin. Tyresö/Hanviken är vana vid att spela i den östra ettan. Där räcker att gå på max de fyra matcher man möter Visby och Väsby, resterande 14 kan man gå på halvfart och vinna ändå. Att då helt plötsligt behöva möta stenhårt motstånd i match efter match kommer vara en omställning. Visst spelade man i den norra allettan under förra säsongen, men inte heller där var det strid för livet som gällde i varje match som det kommer bli nu. Att inte då tappa fokus någon gång kräver en hårdhet som man inte kan träna sig till, det måste man uppleva i matchsituationer.
Den andra är att man inte har samma spets som i princip samtliga övriga lag har. Visst är Lukas Macklin en bra spets som betyder mycket för laget, och visst är Erik Palm en klassback på nivån och August Hedlund en målvakt av hög ettanklass, men sen? När matcherna blir jämna och tajta, som de kommer att vara varje gång i allettan södra, så är det ofta spetsen som avgör. De som kan bryta ett mönster, som kan göra en stark och avgörande individuell prestation när matchen står och väger. Visst kommer Hedlund vinna några matcher för Tyresö/Hanviken och visst kan Lukas Macklin sätta ett avgörande mål, men i längden så tror jag inte att det räcker. Då spelar det ingen roll att man har ett imponerande kollektiv med spelskickliga backar som är svåra att få press på, eller att man i sina bästa stunder spelar en sevärd hockey. Över 18 omgångar så räcker det inte längre.
9. Dalen
Kommentar: Dalen är laget man möter och spelar bättre än i 60 minuter, sedan tittar man upp på resultattavlan och upptäcker att Dalen på något sätt vunnit med 3-2. Det är en närmast unik egenskap Dalen har, att alltid få ett resultat med sig, hur utspelade man än är. Se på Karlskronas allettanpremiär förra säsongen. Karlskrona pressar på och pressar på och skapar chanser, men ändå är det Dalen som vinner matchen. Dalen spelar otroligt tajt, det är väldigt svårt att göra mål när deras backar med Sebastian Ehrenflod och Gustav Särenborg i spetsen ser till att du får ont så fort du är nära. De spelar otroligt uppoffrande, ligger i skottlinjen, krigar livet ur sig bara för att lyckas få pucken ur egen zon. Ja, allt som krävs för att reda ut kritiska situationer. Det ser inte alltid så vackert ut, men det gör att de blir svåra att få hål på, speciellt som de har en stark burväktare i form av Hampus Hedman längst bak. Offensivt lever de sedan på sina snabba omställningar. Jag jämförde i en podd Dalen med Halmstad, och det finns stora likheter. Precis som Halmstad är man sylvassa i omställningsspelet, ger du dem ett finger så tar de hela handen. Sedan har man inte någon Robin Dahse som kan bära laget på sin rygg, och man har inte riktigt samma spets överlag, det gör att jag tror att man kommer få det svårt i långa loppet. I början kan man säkert leva på underskattning - för tittar man i laguppställningen så ser det inte så sexigt ut - och att spela i Smedjehov ger ingen extra kick för gästande lag heller. Men jag tror att motståndarna kommer inse att alla lag är bra, att 100% påkopplat gäller även mot Dalen, och har motståndarna samma grymma inställning som Dalenspelarna alltid har så vinner klassen, och där är Dalen ett snäpp bakom.
10. Västervik
Kommentar: Västervik haussades inför säsongen - sedan man värvat ihop ett riktigt dream team - med pengar man inte hade. Jag trodde de skulle klara sig fram till jul i alla fall, men ekonomin var i spillror redan innan grundserien ens startat. Det gav turbulens i truppen och åtta spelare har lämnat Västervik under hösten. Turbulensen spred sig även ut på isen och där vann man visserligen mot de ovanligt svaga bottenlagen vanligtvis, men mot de lag som gick till allettan tog man endast två ynka poäng. Man har med andra ord otroligt svårt mot tufft motstånd, och tufft motstånd är det enda som kommer att erbjudas i allettan södra. Samtidigt så är ekonomin fortfarande i gungning. Ett medlemsmöte slog fast att det måste skäras ännu mer i personalkostnader (läs spelarbudgeten), så risken är stor att fler spelare kommer att lämna. Och om man hade svårt att leverera redan innan, hur ska man då kunna göra det med ännu tunnare trupp. Visst har man spets kvar: Elias Sjöström, Filip Halvordsson och Hugo Styf är backar av bra ettanklass, och offensivt finns starka namn som Gustav Lindberg, Christian Axelsson, Helmer Styf, Oskar Stål och Joel Ratkovic Berntsson, men hur länge blir de kvar? Och varför ska de börja leverera nu när de inte gjorde det i en grundserie? Nej, det känns alldeles för svajigt, och med tanke på konkurrensen så får man finna sig i att sluta sist i mitt tips.
Första omgången i AllEttan Södra (28 dec)
Tranås–Halmstad
Karlskrona–HC Dalen
Borås–Mariestad
Troja Ljungby–Västervik
Visby/Roma–Hanviken