Var minuter från att dö: ”Har minnesluckor”

Hockeyspelaren Mattias Höglund insjuknade 2018 i anorexi – en sjukdom som höll på att ta hans liv.

Nu berättar han sin gripande historia i SVT:s dokumentär ”Starkast vinner”, som sätter fokus på unga killars kamp med kroppsideal.

– Jag minns att läkaren sa att ”hade du inte kommit in i dag så hade du varit död imorgon”, berättar Höglund i dokumentären.

Situationen var så allvarlig att Mattias bad sin bästa vän, NHL-stjärnan Emil Heineman, att komma till sjukhuset för ett sista farväl.

– Emil har betytt så mycket i mitt liv. Han var min trygga punkt. Han har alltid funnits där och stöttat mig – och jag ville i alla fall ge honom ett hejdå innan jag skulle försvinna, säger Höglund, märkbart rörd.

Heineman minns det smärtsamma mötet väl.

– Jag minns när jag kramade dig hejdå på sjukhuset, att jag kände att det inte var mycket kvar av kroppen. Vilket var ett kvitto egentligen. Det var skitjobbigt.

ANNONS

Mattias har minnesluckor från tiden då kroppen stängde ner, men en sak är tydlig: känslan av att döden var nära.

– Jag har minnesluckor från det. Men jag minns när han kramade mig och det inte fanns någonting kvar att krama. Det var då man förstod, att nu kommer jag att dö, säger han.

”Hjärnspökena finns kvar”

Idag är Mattias Höglund fysiskt frisk, men han bär med sig hjärnspöken som han lärt sig hantera. Vägen tillbaka har varit tuff, särskilt att lämna hockeyn som länge var en stor del av hans identitet.

– Det var nästan det jag tyckte var jobbigast efter sjukdomen. Vem är jag nu? Vem ska jag förhålla mig till? Förut var jag hockey-Mattias och nu är jag Mattias som varit ätstörd. Har jag kvar mina nya kompisar eller hur kommer folk se mig?, säger han till Expressen.

ANNONS

Han testade att återvända till hockeyn, men fick ett återfall. Nu överväger han ett nytt försök, trots oron för att det ska trigga igång sjukdomen igen.

– Jag tror verkligen att kroppen ger varningssignaler att ”här har det varit farligt, här ska vi inte närma oss”. Men det hade varit bra för mig att komma över det. Det är nästa mål, säger han till tidningen.

Hoppas kunna hjälpa andra

Sedan dokumentären började marknadsföras har Mattias kontaktats av nästan 50 personer, både tjejer och killar, som känner igen sig i hans berättelse. Han hoppas att öppenheten kan bidra till en förändring, särskilt inom den hårda idrottskulturen.

– Det är en väldigt hård kultur man kommer ifrån. Det är killar som har skrivit till mig att de fått lov att sluta i hockey på grund av kulturen. Att de kissar i varandras skridskor, lägger elaka kommentarer, smygfotar varandra och jämför sig. Det är så tråkigt för det hör inte till sporten.