I nästan ett år kämpade Patrik Norén med smärta, rehab och en oviss framtid. Tillslut återstod ett beslut som skulle avgöra betydligt mer än bara den kommande säsongen.
Nu är 33-åringen tillbaka, poängstark och helt smärtfri – men vägen dit blev betydligt tyngre än han först hade trott.
– Man känner någon form av stolthet och glädje att man har lagt ned ett hårt jobb och tagit sig tillbaka, säger han till Hockeynews.
Tre poäng på fyra matcher. Säsongen har minst sagt börjat bra för Patrik Norén, 33. Men att han skulle stå på isen när säsongen drog igång var kanske inte en helt självklar tanke för ett år sedan.
Det var redan för två säsonger sedan, när Norén fortfarande spelade i Leksand, som problemet uppstod. Exakt vad det handlar om för problem vill 33-åringen dock inte gå in på.
ANNONS
Han spelade då endast 31 matcher för Dalalaget eftersom han tvingades till operation på grund av sin skadeproblematik. Säsongen därefter värvades han till Malmö med förhoppningen att kunna spela fler matcher den säsongen.
Så blev inte fallet.
– Man trodde att vi hade hittat rätt problem, att det var den lösningen som var den bästa. Men det visade sig att det behövdes ytterligare ett ingrepp, säger Patrik Norén till Hockeynews.
När Malmö i början av förra säsongen ställdes mot Noréns tidigare lag Leksand fick han en tackling och klev av isen. Därefter spelade han nästkommande match mot Djurgården, men sedan tog det stopp. Det skulle bli backens sista framträdande för den säsongen.
Inte på grund av smällen han fick mot Leksand – det var inte anledningen till den långvariga frånvaron. Norén hade nämligen fortsatta problem från den tidigare skadan han ådrog sig i just Leksand och insåg att det inte längre gick att spela vidare på grund av smärtan.
– Jag kunde inte spela alls på den nivån jag ville på grund av smärta. Jag kände att för allas skull behöver jag dra i handbromsen och hitta rätt med vad problemet är. Jag hjälpte inte laget, jag hjälpte inte mig själv och det var dåligt för alla i princip.
ANNONS
Sagt och gjort.
I början av oktober klev Norén av isen för att rehabilitera sin långvariga skada – men det hjälpte inte. Det blev inte bättre.
I stället tvingades han till ytterligare en operation för att på bukt på problemet.
– Jag hade någonstans i bakhuvudet att det kommer bli tufft den här säsongen oavsett vilken väg vi går egentligen. För jag kände att det var ett så pass stort problem som begränsade mig så mycket. Jag tror i bakhuvudet visste jag om att det kommer behöva opereras.
Några dagar innan julafton lade sig Norén på operationsbordet i hopp om att bli av med det problemet som följt honom så länge – något som skulle bli en vändpunkt i 33-åringens hockeykarriär.
Efter månader av rehabilitering och även en operation kände sig Norén, innan den andra operationen, uppgiven över att det inte hände något.
– Man känner att det inte blir bättre och man kämpar på och testar olika grejer. Till slut då blir det en psykisk grej, eller mental grej. Man känner att man kommer ingen vart.
Från hans sista match fram tills dess att operationen blev av var en tung period i Patrik Noréns hockeykarriär. Han kände att han stod och stampade – men efter att en operation planerats in började han se ljuset.
ANNONS
– Ganska direkt kände man ju att: ”vi har hittat rätt, jag tror det här kommer bli bra”. Sakta men säkert så blev det ju också det, då var det lättare vecka för vecka.
Efter operationen började Noréns långa väg tillbaka till hockeyn. Men någon förhoppning att komma tillbaka innan säsongens slut hade han dock inte.
– Från operationen så var det sagt tre till sex månader och tre månader var precis när sista grundseriematchen hade passerat. Sedan ska man ju hinna var med och träna när man varit borta i princip ett år mer eller mindre. Det var väl inte riktigt rimligt att stressa in i det kände vi.
När slutspelet väl drog igång var Norén fortfarande långt ifrån spel och siktet ställdes i stället in på nuvarande säsong och när försäsongen drog igång i våras var Norén tillbaka med laget igen.
– Då var vi även på is och det var liksom som ett form av test och se var man stod någonstans. Där och då kände jag att: ”ja men det här kommer fungera, det kommer gå bra”.
Helt utan smärta och problem kunde backen för första gången på länge genomföra ett träningspass helt utan smärta – något som inte var självklart under den tyngsta perioden innan operationen.
ANNONS
Var du någon gång orolig för hockeykarriären?
– Det var lite så här: ”nu gör vi operationen och ser vad det blir. Blir det bra så är det kanon, och blir det inte bra, ja då får vi se om vi kan hitta någon annan lösning. Eller så får vi ta det problemet sen”.
Men något problem behövde han aldrig ta tag i.
Idag är 33-åringen helt smärtfri och den tidigare skadan påverkar inte honom alls i varken vardagen eller på isen – vilket märkts i säsongsinledningen med tanke på backens poängskörd.
– Det var absolut inget jag hade räknat med, utan man vill bara gå in och göra ett bra jobb rent defensivt. Men det är alltid kul att vara med och bidra med de sakerna också. Jag kanske inte är den utpräglade poängspelaren som ska göra mål och assist.
Dock känner han att han har en liten bit kvar till sin högsta nivå.
– Jag tycker ändå att man tar steg hela tiden. Men det är väl klart att man kanske inte är på sin topp rent spelmässigt och det vore väl konstigt efter så pass lång tid borta. Men jag tycker ändå det känns hoppfullt och att det finns någon grund att stå på, något att bygga vidare ifrån.
För Patrik Norén är den nya säsongen en form av nystart och han känner att han nu gjort sin debut i Malmötröjan på riktigt – till skillnad från förra säsongen där han knappt hann spela några matcher.
– Man känner någon form av stolthet och glädje att man har lagt ned ett hårt jobb och tagit sig tillbaka. Det kunde lika gärna gått åt andra hållet, man vet ju inte. Det är små marginaler i den här sporten.
Och att det faktiskt inte gick åt andra hållet är något som backen nu passar på att njuta av.
– Det är klart att man blir jäkligt ödmjuk. Och nu när man har kommit tillbaka så passar man verkligen på att njuta på ett annat sätt av att kunna spela och vara där ute. När man är i det så är det lätt att man hamnar i någon form av vardag och saker och ting rullar på, man kanske glömmer av att uppskatta det. Jag känner att nu har man verkligen fått en ny chans, eller en andra chans, på något vis. Så jag försöker verkligen njuta och ha kul också. Inte bara spela hockey utan passa på att ha roligt också.