Södertälje har gett sig den omstart efter tränarbytet som de verkligen behövde.
Ett trendbrott som blivit större än någon vågat tro på.
Att stänga ner Vimmerby var bra, men inget som får någon att hoppa högt av glädje. Att stänga ner serieledande AIK på ett fullsatt Hovet – ja, det är något helt annat. Det är ett resultat som kan vända en hel säsong.
Andreas Johansson valde att öppna upp om sina tankar kring att ha fått lämna som huvudtränare. Han var frispråkig – och det var knappast oväntat.
Kritiken var rubrikvänlig. Styrelse som lägger sig i, en stor press på tränarna (främst på honom själv) och till slut tydligen även en frostig relation till sportchefen. Ordförande som pratar om speldetaljer i poddar. Det är en jäkla röra i Södertälje Sportklubb.
Men jag tror inte en enda rad fick mig att höja ögonbrynen, faktiskt. Kan någon som följer SSK nära vara förvånad över något som kom fram? Jag är det i alla fall inte.
Alla klubbar är självklart unika. Men Södertälje Sportklubb är speciell.
Vinner du inte över supportrarna är du körd, och de är inte enkla att charma. Att vinna matcher är givetvis nummer ett, men trots att det är en klubb som inte vunnit så mycket på bra länge så räcker det inte bara med vinster – utan man ska också vinna på ett övertygande och förtroendeingivande sätt.
Det lyckades aldrig Andreas Johansson med.
SSK-supportrarna var skeptiska från början, och de fick rätt.
AJ är öppen, mediavänlig och bra på att hålla låda.
Men SSK-publiken går inte att lura. De vet när det är bra. De vet när det är skit. Och det absolut värsta de vet är när någon klubbledare försöker intala dem att något är bra när de själva tycker det är skit.
Att SSK är en klubb där många tycker och tänker är knappast något nytt. Sponsorer har lagt sig i lagbyggen, värvningar och sportsliga beslut i alla år. Laget till senaste SM-guldet 1985 byggdes för tusan av en storsponsor som själv tryckte in deg som gjorde det möjligt.
Det kan man tycka vad man vill om. Det kanske inte ger någon långsiktig framgång, det kanske gör vägen dit betydligt krokigare.Det kanske bara öppnar för problem och misslyckade satsningar.
Men jag tycker inte man ska ändra på sig. Det är det som är klubbens identitet. Ska man nå stjärnorna igen, ska man allt göra det på sitt sätt.
Tror inte att spelarna saknar honom
Den som vill lyckas med att få ut potentialen hos SSK måste också kunna hantera trycket från styrelse, sponsorer och supportrar – som mycket väl kan vara samma personer.
Jag säger inte att jag vet hur det är att vara i en ledande roll i SSK, men jag tror att jag har en aning om att det är en stor utmaning som kräver rätt person.
Jag tror att exempelvis Emil Georgsson behövde ganska lång tid på sig för att göra det, och kunna vara avslappnad i att alla inte alltid håller med om besluten. Att det aldrig går att ha ett 100-procentigt stöd från SSK-supportrarna i en endaste fråga.
Någon ska alltid hitta något att gnälla på.
Det är bara så det är.
Men man måste ge dem det de vill ha.
Det lyckades aldrig Andreas Johansson med.
Med det sagt: det är naivt och rent av löjligt att hävda att plötsligt allt har vänts till det bättre bara för att Andreas Johansson inte coachar laget.
Jag tror att spelarna tycker det var tråkigt att han fick sparken.
Men jag tror inte att de saknar honom.
Att vissa spelare ganska snabbt omfamnar och till och med hyllar tränarbytet, tycker jag säger en hel del.
Nu får SSK-fansen njuta av att ha tryckt ner rivalen AIK.
Nästa onsdag väntar Modo hemma i Scaniarinken, och då kan allt vara nattsvart igen.
Det är bara så det fungerar.
Jag har aldrig sett liknande på hockey
SSK-segern var kanske det tyngsta resultatet sett till magnitud på matchen och vad som skett den här veckan.
Men att Visby Roma åker och slår Leksand i Tegera Arena – det är en av de största skrällarna vi sett på väldigt många år.
Visst har vi haft lag som Asplöven, Pantern, Väsby med flera som tagit vinster de egentligen inte borde.
Men med tanke på hur svagt Visby Roma sett ut hittills, var det helt otänkbart att de skulle få med sig något här.
Spelbolagen var inne på samma sak. Leksand stod i 1.07 gånger pengarna hos Svenska Spel före matchen.
Det är extremt lågt.
Det gav drygt två gånger pengarna om man spelade på att Leksand skulle vinna med sex mål eller mer.
Odds på den nivån kan man hitta när Kanada möter Italien i hockey-VM, typ.
Men Visby Roma trotsade bokstavligen oddsen, stod för en bragdartad insats genom ett tätt försvar, bra målvakt i Joona Voutilainen och ett effektivt powerplay – och kanske gotländsk klubblagshockeys största ögonblick genom tiderna.
Det är bara att lyfta på hatten. Att den här prestationen skulle komma från det lag som släppt in nästan 90 mål på 20 matcher tidigare, det såg jag inte komma. Sen att det behöver upprepas fler gånger för att klara kontraktet, ja självklart – men nog unnar man André Lundholm och hans historiska lag att få njuta en helg för ovanlighetens skull.
Hockeyettan-lånet spelade 25 minuter
Runtom i ligan var det i övrigt ganska väntade resultat.
Modo slog Mora efter ny Milan Sundström-briljans. Två assist från honom samtidigt som Carl Mattsson men även Jackson Jutting fortsätter på inslagen väg och levererar mål.
Jonathan Stålberg räddade 16 skott och höll nollan med sina olympiska Felix Gustavsson-skydd mot Almtuna. Redan efter första perioden stod det 3–0 och det var aldrig något snack mot det skadedrabbade Uppsalalaget, som spelade på i princip två backpar hela matchen. 20-årige Melker Morin, inlånad från Tranås, spelade över 25 minuter. Oskar Asplund mest med över 29, nästan halva matchen alltså.
Att man tagit en del poäng trots skadorna den senaste tiden är starkt, men det blir tufft att få det att hålla över tid.
Att vända från underläge efter två perioder till att ta tre poäng – det är också svårt. Östersund blev blott tredje laget den här säsongen i Hockeyallsvenskan att lyckas med detta, när man slog Vimmerby. Otroligt ändå att det sker så sällan – det är nästan så att jag tror det står fel på förbundets statistiksajt.
William Proos gjorde två mål och är på väg mot ett efterlängtat genombrott, till slut. Backen Leo Sundqvist stod för 1+1, har nu åtta poäng på de sju senaste matcherna och är på väg mot storformen efter en skadedrabbad säsongsstart.
Hur mycket tid ska de behöva?
Vimmerby tappade ledning till förlust i en match där man försökte spela smart och cyniskt, och visst kunde det ha hållit till seger men man var för uddlöst på de chanser man kontrade till sig. Det finns ett stort sparkapital i spelare som Hannes Hellberg, Jesper Norbäck, Hampus Karlsson och Johan Mörnsjö, men nu har vi snart kommit halvvägs och nämnda kvartett har stått för åtta (8) mål tillsammans. Hur mycket mer tid ska de behöva? Den dagen då Hugo Lejons formation hamnar i en formsvacka, då finns inte mycket kvar av Vimmerbys offensiv.
Oskarshamns 0491-kedja fortsätter att ösa på. Manuel Ågren, Filiph Engsund och Calle Karlsson låg bakom tre av fyra mål i rivalmötet mot Nybro. Nybro som verkar ha tappat det som gjorde att de var på gång och slog Kalmar för en vecka sedan. Nu tre raka förluster igen.
I ett ganska grinigt rival- och mittenmöte vann BIK Karlskoga borta mot Västerås och befäste sin slutspelsplats. Övertygande i slutändan från ett BIK som gav mig lite svar på tal efter kritiken jag riktade mot dem i onsdags, då de såg helt slut ut. Bättre tempo och aggressivitet i dueller och framför mål nu. Samtidigt fick de sina två första mål ganska billigt efter olyckligt målvaktsingripande från Benedikt Oschgan, och det är svårt att veta hur matchen blivit annars.
Alexander Commands skott från blå går nog sällan in annars, men 18-åringen klagar knappast – det var talangens första seniormål i alla fall. Säkerligen inte det sista.