Djurgården tog gruvlig revansch efter 4-2-förlusten mot Färjestad och körde över nykomlingen Mora på Hovet. Det blev odiskutabla 6-0. Andreas Engqvist blev tvåmålsskytt och målvakten Joacim Eriksson räddade alla 18 skotten inför 6 032 åskådare.
Tom Nilsson var tillbaka i Djurgården efter en minst sagt hackig start på säsongen för hans egen del. Mot Mora spelade Nilsson nästan 19 minuter. Den defensivt väldigt skicklige backen var inne på Henrik Erikssons styrning till 2-0, Lukas Vejdemos fräcka 4-0 i boxplay och Niclas Bergfors 6-0-mål i den tredje perioden.
En skön comeback efter att ha missat sju SHL-matcher i rad. Det strulade redan på försäsongen.
– Det började med att jag var borta på grund av att jag fick en infektion i tummen. Först fick jag ett skott på tummen så att det blev ett öppet sår, det var inte så konstigt, det var rätt lugnt, men så fortsatte jag träna och då blev den infekterad. Jag fick äta antibiotika. Och efter det kom ljumsken, säger Nilsson som nu ska kunna klättra tillbaka till toppformen.
Den nye Djurgårdsbacken är bara 24 år, men har prövat lyckan i Nordamerika i två omgångar, först i Toronto sedan i Vancouver.
Redan som 19-åring i då allsvenska Mora IK fick han debutera i Tre Kronor och var inte jättelångt bort från att ta en plats i det lag som vann VM-guld 2013.
– Jag levde bara en dag i taget, en sekund i taget. Jag var bara glad hela tiden och kände att jag inte hade någonting att förlora. Jag var 19 eller vad jag var, och allt funkade. Det var en häftig tid, men jag satsade inte på att komma med i VM. Jag skulle bara ha kul och göra allt. Jag gick ganska långt, det var roligt, haha.
Tom Nilsson fick sitt SHL-genombrott i Frölunda och det var efter hans andra säsong där och SM-guldet 2016 som han skrev på för Vancouver Canucks, men där gick det inte som han hade hoppats.
– Tufft, säger Nilsson och funderar någon sekund.
– Det var ett tufft år. När jag var där borta två år innan, i Toronto, kände jag att det gick väldigt bra. Sedan hade jag året när jag kom hem, till Frölunda, då kände jag att det gick så bra att jag ville ge det en chans till. Men förra året blev tufft med skador. Jag var i en mindre stad, som Utica är, och det var ingen svensk där som man kunde prata med riktigt.
Från Vancouver på Kanadas västkust till Utica i delstaten New York på USA:s ostkust är det nästan 375 mil fågelvägen. Men några NHL-matcher med Canucks blev det inte och i AHL stannade det vid 17 matcher på grund av skadorna.
– Det var tufft. Det var en rätt grå säsong för mig, säger Nilsson, som tillbringade massor av tid till rehabträning.
– Det var lite därför som jag kände att jag ville komma tillbaka till Stockholm, ha närhet till familj, ha närhet till vänner och vara i Djurgården, som är en klubb som jag har och alltid har haft nära hjärtat. Det var därför jag tog det beslutet.
I Djurgården kommer Tom Nilsson att göra massor av nytta. Konkurrensen på backsidan är hård och med Nilsson tillbaka i spel fick Marcus Fagerudd inte byta om, trots att Alexander Urbom saknades. Tom Nilsson kommer att bidra på sitt sätt. Mot Mora delade han ut tre tacklingar. Flest av alla i Djurgården.
– Jag ska väl inte åka in och göra något speciellt utan spela nära, spela aggressivt, spela hårt. Ta mig lätt ur zonen, och kanske skjuta ibland också, hehe.
