När vi träffade Leo Carlsson anade ingen det här

Se Shoot the Puck med Leo Carlsson

Han visste redan då

När Hockeynews träffade Leo Carlsson inför NHL-premiären var Anaheim fortfarande ett lag på väg upp. Leo hade gjort två säsonger i NHL, men ännu inte fått sitt stora genombrott. Några månader senare skulle allt förändras.

"Jag vet att man kan göra det här, nu är det bara fortsätta köra på", säger Carlsson i Shoot The Puck.

När man lyssnar på intervjun i dag är det inte ett specifikt citat som sticker ut mest. Det är sättet Leo Carlsson pratar på.

Han låter inte som en 20-åring som hoppas ta nästa steg i NHL. Han låter inte som en spelare som försöker övertyga sig själv om att han hör hemma där. Tvärtom.

Det finns ett lugn i svaren, ett självförtroende som aldrig blir kaxigt. När han säger att han vet att han kan göra det, känns det inte som en målsättning – utan som en självklarhet. Han pratar redan som en förstacenter i Anaheim, långt innan resten av hockeyvärlden började se honom på det sättet.

Det är kanske just därför intervjun blir intressant att lyssna på igen. I dag vet vi hur historien fortsatte. Flyers lade ett offer sheet värt 18 miljoner dollar per säsong. Anaheim ställdes inför sitt största kontraktsbeslut på många år. Och plötsligt framstår Leo Carlssons lugna övertygelse inte som självförtroende – utan som en spelare som redan visste vart han var på väg.

Han såg Anaheims lyft före alla andra

"Grejen är att vi ska försöka komma till slutspel så vi är ett slutspels-pushande lag skulle jag säga. Vi är i den kategorin. Vi är inte i en rebuild längre, vi ska ta det där steget och komma upp och vara ett slutspelslag. Det är tanken. Bara gött, mer push och mer tryck än mitt första år när det var över redan i december"

När intervjun spelades in var det fortfarande många som beskrev Anaheim som ett lag mitt i en lång återuppbyggnad. Förväntningarna utifrån var försiktiga och få pratade om Ducks som ett lag redo att ta nästa steg.

Men Leo Carlsson gjorde det.

Det mest intressanta med svaret är kanske inte att han pratar om slutspel. Det är att han gör det utan minsta tvekan. Han pratar inte om tålamod, om att "bygga vidare" eller om att laget behöver ytterligare några år. I hans värld hade Anaheim redan lämnat rebuild-fasen bakom sig. Nästa steg var att börja vinna.

Med facit i hand säger citatet också en hel del om hur Leo såg på sin egen roll. Han såg inte sig själv som en ung spelare som skulle växa in i ligan medan klubben tog små steg framåt. Han pratade redan som en av spelarna som skulle leda Anaheim tillbaka till slutspelet.

Det är svårt att inte lyssna på de orden på ett annat sätt i dag. Bara några månader senare hade Leo Carlsson etablerat sig som en av NHL:s mest omtalade unga centrar – och Anaheim stod plötsligt i centrum för hela hockeyvärlden.

Pressen verkade inte existera

Leo Carlsson kliver in hemma hos Jocke, hälsar, slänger några ord med oss och fastnar sedan en stund i köket där han leker med barnen. Han har ett Los Angeles Clippers-linne på sig efter ett besök hos NBA-klubben, där han bjudits in för att träffa spelarna, skjuta några treor på parketten och skriva autografer inför en match.

Han följer NBA, gillar basket och på många sätt känns han ibland nästan mer som en basketspelare än en hockeyspelare.

Det finns ett lugn över honom. Han pratar avslappnat om precis vad som helst, resonerar utan stress och behöver aldrig fundera särskilt länge innan svaren kommer. Det är en kontrast mot många andra elitidrottare, som ofta hamnar i ett slags medietränat autopilotläge så fort en kamera eller mikrofon plockas fram.

När Leo kastar av sig tofflorna och slår sig ner uppe på takterrassen hos "den spanska kocken" ställer han inte en enda fråga om podden som snart ska spelas in. Inga önskemål om ämnen. Inga funderingar kring vad vi tänker fråga om. Han verkar inte känna något behov av att förbereda sig för att gardera sig mot obekväma situationer.

Det säger en hel del om hans självförtroende. Inte den högljudda varianten som tar plats i varje rum, utan den betydligt ovanligare sorten. Den som bygger på en övertygelse om den egna förmågan, men samtidigt lämnar gott om utrymme för ödmjukhet. Den kombinationen är ovanlig – och kanske en av de största förklaringarna till att Leo Carlsson redan vid 20 års ålder utstrålade något som många spelare aldrig riktigt hittar under en hel karriär.

"Just nu har jag väldigt självförtroende", säger Carlsson.

Det skulle inte dröja länge innan hela hockeyvärlden fick ett väldigt fint kvitto på vad en enorm talang och utmärkt självförtroende kan innebära.

Det säger mest av allt

När intervjun spelades in var den stora frågan om Leo Carlsson var redo att ta steget till att bli Anaheims förstacenter.

I dag ser diskussionen helt annorlunda ut.

Flyers har erbjudit honom ett kontrakt värt 18 miljoner dollar per säsong och Anaheim har sju dagar på sig att ta ett beslut.

Matcha budet eller låta en av NHL:s bästa spelare lämna klubben vid 21 års ålder.

På bara några månader har Leo Carlsson gått från ett av NHL:s mest spännande framtidsnamn till spelaren som hela ligan pratar om.

Men när man sitter där mitt emot honom finns inget stort snack om poängrekord, inga stora gester eller stora ord.

Det man fastnade mest för var lugnet och tryggheten som ändå kombineras med en träffsäker bild av förväntningarna på honom.

Leo Carlsson backar aldrig för det.

När han pratar om NHL:s största marknader som Toronto och andra ställen där hockeyn är som störst, så gör han det inte i negativ bemärkelse. Det är inget minus i Leos lekland.

Tvärtom om.

"Jag har en väldigt bra känsla. Sommaren är lång och man gör massa fys och bygger upp sig själv för att vara så bra som möjligt. Det här ska bara bli kul. Man är förbi det här med att kolla läget hur det är, den grejen. Man vet att man kan göra det här nu", säger Carlsson.

Leos Lekland – det här är bara början

När vi lämnade takterrassen i Anaheim den där dagen var känslan att vi precis hade träffat en av Sveriges största hockeytalanger. En spelare som stod inför en viktig säsong och som hoppades ta nästa steg i NHL.

Några månader senare känns den beskrivningen nästan för liten.

När man lyssnar tillbaka på intervjun i dag är det inte målen, poängen eller siffrorna som fastnar mest. Det är lugnet. Självförtroendet. Övertygelsen om vart både han själv och Anaheim var på väg. Leo Carlsson försökte aldrig sälja in en dröm. Han pratade om framtiden som om den redan var självklar.

Kanske är det därför intervjun fått ett helt annat värde i efterhand. Inte för att den avslöjade vad som skulle hända, utan för att den fångade ögonblicket precis innan resten av hockeyvärlden hann förstå det som Leo själv redan verkade veta.