Ja, ni som regelbundet tar del av pratradioprogrammet där jag ibland medverkar vet att jag mer än en gång önskat en World Cup i stället för ett Stanley Cup-slutspel. I dag tänkte jag utnyttja den här spalten till att medelst fem punkter förklara varför jag känner så.
Sidney Crosbys Kanada vann World Cup på hemmais 2016. Foto: Bildbyrån
5 – Turneringen behöver kontinuitet
World Cup och Canada Cup (som föregångaren kallades) har de senaste årtiondena dykt upp lika oregelbundet som en ungutter som leker i en vårflod.
De senaste spelåren är 1991, 1996, 2004 och 2016 – rimligt?
Nu är det dock fyra år sedan senast och visst vore väl den olympiska cykeln en bra rytm även för denna turnering?
Av den enkla anledningen tycker jag att det är dags igen. Ska vi någonsin kunna ta den här turneringen på allvar krävs det kontinuitet. NHL hade redan avskrivit spel den här hösten men sedan dess har världen vänts upp och ner och nu kan det vara läge att tänka om där.
Ironin i det hela vore också slående: att det som krävs för att ge den här turneringen någon form av stabilitet är att hela världen kastats upp och ner.
4 – Mer corona-kompatibelt
Den uppenbara fördelen är så klart att det kommer att vara betydligt färre lag och således betydligt färre spelare och annan personal inblandade. Att hålla folk isolerade och undvika risken för en tillfällig smitta blir därmed lättare.
Ovanpå det kan du välja en eller max två spelplatser utan att det blir problematiskt eller politiskt, vilket så klart också underlättar möjligheten att en isolering blir framgångsrik.
Ett adderat element här: Den här turneringen skulle vara avklarad på snabbare tid än ett fullt NHL-slutspel och därmed skulle det innebära en kortare tid som spelare behöver vara ifrån sina familjer.
Jag vet, de tjänar en väldans massa pengar och många andra har det mycket värre, men de här spelarna är till syvende och slut bara människor och har man möjlighet tror jag inte någon vill vara helt isolerad från sin familj i månader – och det mer än någonsin i en tid som denna.
3 – Slippa asterisken
Dags för mitt andra argument där jag ställer detta upplägg mot ett fullföljande av pågående säsong. Det här är också tillsammans med ovanstående det förmodligen starkaste skälet, även om jag av rent skrivtekniska skäl (för bra övergång till morgondagens inlägg) placerar dem här.
Allt för konsten.
Nåväl, nu till vad jag vill säga.
Ett slutspel är så klart alltid ett slutspel och lycka någon vinna fyra serier mot de bästa lagen i NHL är det en enorm bedrift. Givetvis medför det också sin egna lilla utmaning att hitta tillbaka mentalt efter det här uppehållet.
Med det sagt så tror jag att vi börjar komma in i ett alltför märkligt landskap. Jag har kanske lite väl raljant kallat det eventuella slutspelet vi pratat om för en glorifierad försäsongsturnering, men det är ju i alla fall inte en vad en ”riktigt” Stanley Cup är. Betänk att ett mästarlag avverkar minst 100 tävlingsmatcher på cirka 250 dagar innan de höjer silverbägaren över sina sargade axlar.
Den otroligt nedmalande resan det är, och den enorma viljestyrka som krävs i slutet av dem manglingen, är vad som gör Stanley Cup så speciellt. Jag har på första parkett fått uppleva den smått unika kombination av människor som på samma gång är både euforiskt lyckliga men också helt tomma både fysiskt och mentalt. Det är något väldigt speciellt över detta och det är det som gör den här pokalen så mytomspunnen.
Om du i stället vänder på det så är det raljanta sättet att uttrycka sig om World Cup ofta just samma som ovan – nämligen att det är en glorifierad försäsongsturnering. Därmed så är lägstanivån på dignitet för den här turneringen ungefär samma som det alltid är.
Jag tror dock att det kan bli så mycket mer än så – spelarna kommer vara taggade på att tävla.
Corona-Stanley Cupen skulle förmodligen alltid ses som lite mindre värd, medan Corona-World Cupen förmodligen skulle ses som en tuffare utmaning än till exempel turneringen 2016.
En sak till: diverse andra sporters ligor kommer att komma igång så smått men jag gissar att det dröjer innan vi får se en landskamp i någon sport, så varför inte vara först på den pucken?
Elias Pettersson i Tre Kronor-dressen. Foto: Bildbyrån
2 – Dags för landslagshockey med de allra bästa
Vi har inte sett de bästa möta de bästa sedan 2016, så det är helt enkelt dags. En World Cup var ursprungligen avskriven som möjlighet till efter nästa kollektivavatal, så det hade vi fått vänta på – och även om Kina så klart hägrar så vet inte om NHL till syvende och slut faktiskt skulle skicka sina spelare.
Det blir ju dessutom inte ens ett VM i år.
Tänk att Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Auston Matthews, Jack Eichel och Elias Pettersson aldrig fått representera sitt land i en turnering där alla de bästa spelarna är med. Det är synd och skam och något som borde ändras snarast möjligt.
Typ den här sensommaren.
Nicklas Lidström – för alltid en svensk guldhjälte. Foto: Bildbyrån
1 – Vi vill se stjärnorna tillsammans
Få saker är så roliga som att få se våra allra bästa spelare i sällskap med varandra. Jag menar, finns det något större svenskt hockeymål än Forsberg till Sundin till Lidström till krysset? Eller något större hockeymål överlag än Gretzky till Lemieux i Canada Cup 87?
Efter att ha fått bevaka några landslagsturneringar på plats vet jag också hur roligt det blir för spelarna. De flesta av de här killarna har växt upp tillsammans i olika ungdomslandslag (och ibland även samma klubblag) och känner varandra väl. Att spela borta i NHL stärker bara banden mellan spelarna – de får så mycket mer gemensamt eftersom de upplever samma overkliga dröm och samtidigt saknar samma saker hemifrån.
Det brukar alltid bli väl sammansvetsade grupper och en härlig stämning. På senare år har resultaten också kommit, och man vill verkligen se vad den här generationen svenskar kan göra tillsammans i ett stort mästerskap.
Sedan tillkommer en rolig bonus till: De ändlösa spekulationerna om vilka som ska med i trupperna och hur man ska formera laget. En liten inblick in i den typen av gyllene fikabordsdiskussioner kommer i morgondagens inlägg.
Häng med då också!
***
Okej artikel?! Värd en läsk – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
