Hur han en bra målvaktssida ska vara råder det många åsikter om. En del föredrar en solklar etta med ”vad som helst bakom”, andra vill ha den rutinerade och talangen lex Vita Hästen ifjol med Daniel Fahlström och Teodor Munter. Sedan finns det också de som förespråkar två jämnbra målisar som delar broderligt på speltiden.
Jag förespråkar de två senare alternativen och det är det jag går efter när jag rankar de tio främsta paren hittills. Känslan över att båda kan vinna matcher åt sina lag.
10. Vallentuna: Kalle Andersson och Viktor Rönnqvist
Kommentar: Duon har en statistisk bedrövlig säsong bakom sig på varsitt håll. Men då ska man komma ihåg att Kalle Andersson spelade i ett Väsby som under inledningen av säsongen knappast kan beskrivas som en harmonisk miljö. Rönnqvist stod i slagpåsen Clemensnäs och han kan knappast lastas för alla baklängesmål där.
Nu ska det revanschsugna paret kampera ihop och jag tror förutsättningarna finns att de kommer kunna konkurrera fram det bästa hos den andre. Båda har dessutom tidigare i sina karriärer visat att de håller gott och väl i Hockeyettan.
9. Huddinge: Leo Matthiesen och William Svärd Karphed
Kommentar: Leo Matthiesen fick chansen som etta ifjol och det var en möjlighet han verkligen såg till att ta i ett Huddinge som efter några svåra år vände de röda nedåtgående pilarna uppåt igen. Mycket av det ska tillskrivas 22-åringen från Mariefred.
Svärd Karphed är från grannklubben Segeltorp från början men körde i Djurgården som junior och via en säsong i Nordamerika hamnade han i Örnsköldsvik där han var en stabil sista utpost i ett i mångt och mycket ihåligt lag.
Matthiesen lär liksom ifjol ta de flesta matcherna, men WSK kommer leverera de gånger han får chansen mellan stolparna.
8. Boden: Felix Stenmark och Simon Westling
Kommentar: Ett vågat val av Boden minst sagt. Felix Stenmark har under två säsonger delat målvaktssysslan med Anton Hjalmarsson och 21-åringen har verkligen visat framfötterna. Men nu blir det andra bullar när Stenmark är den som ska vara etta och bli jagad.
För jag misstänker att det är så man tänker i Boden. Stenmark får chansen att bli förstekeeper och oprövade Westling kommer få möjligheten vid enstaka tillfällen. Men det en situation Stenmark inte varit i tidigare och vi lär behöva gå nån månad i i serien för att se hur han tacklar utmaningen.
7. Enköping: Viktor Andersson och Simon Tjärnhell
Kommentar: Viktor Andersson är en löjligt stabil målvakt som liksom aldrig faller ur ramen. Han kanske inte heller har de extremt höga topparna, men hans höga lägstanivå har under flera säsonger gett ett i övrigt grått ESK chansen från start i varje match de spelat.
Simon Tjärnhell kom mitt under säsongen ifjol. Historien berättar att hans klubb i division 2, Hallstahammar, ”tjatade” in honom i Enköping då de helt enkelt tyckte att han var för bra för division 2. Det blev sex matcher i ESK-tröjan och kollar man bara rent statistiskt så kanske inte siffrorna 3,41 och 88,8 imponerar. Men. Det var en enda match som sabbade 21-åringens statistik, det var när han släppte fyra av 13 skott mot Borlänge. Utan den hade han varit över 90 i räddningsprocent.
På förhand så känns det som att Tjärnhell på allvar kommer kunna konkurrera med Andersson om speltid i ett i övrigt också väldigt spännande Enköping. De har något på gång i Sveriges närmaste stad.
6. Dalen: Albin Alexandersson och Fabian Arwidson
Kommentar: Fabian Arwidson har fått vara backup två säsonger i rad i KHK. Men när han väl fått chansen så har han varit strålande mellan stolparna. Lägg därtill att han på lån hos allsvenska Nybro stod för en kanoninsats i den enda matchen han spelade där. Här luktar det genombrott lång väg.
Albin Alexandersson har stått för Grästorp och Grums de två senaste säsongerna. Ingen tacksam uppgift att agera sista utpost i ett nykomlingslag, som ju båda klubbarna var när Alexandersson var där. 24-åringen kommer nu få ett bättre lag framför sig och det ska bli spännande att se hur det kommer påverka hans målvaktsspel.
5. Halmstad: Melker Emvall och Felix Tengvall
Kommentar: Halmstad har gjort det lite till sin grej att satsa stenhårt på en uttalad etta och låta backupen sitta på bänken och frysa. Så lär det se ut även kommande säsong, men jag tror ändå att Emwall kommer få chansen med jämna mellanrum.
Det är nämligen inte varje dag hockeyklubbar i Sverige får fram egna produkter som håller i klubbens representationslag. Men här är man på god väg med Melker Emvall. 20-åringen är ännu oprövad, absolut, men i Hammers tror man på honom och i hans enda a-lagsmatch ifjol så höll han nollan och motade 29 skott.
Felix Tengvall lär stå uppemot 30 matcher, men när Emvall kastas in så bör även han kunna vinna matcher åt sitt lag.
4. Tranås: Noel Massot och Emil Ranehamn
Kommentar: Talangen Massot i par med mer rutinerade Ranehamn och jag är inte så himla övertygad om att Tranås har gjort rätt här när de komponerat ihop sitt målvaktspar. I min värld så är detta två förstemålvakter. Efter debutsäsongen ifjol så förväntade jag mig att Massot nu skulle ges chansen på allvar att testa på livet som uttalad etta i en toppklubb. För det har han både talang och kapacitet till.
Men Emil Ranehamn har ju knappast kommit till Tranås för att bli backup. Det är han alldeles för bra för. Angenäma problem för tränaren Jussi Salo förvisso att han vet att han kan ställa vem som helst utan att behöva oroa sig. Men det finns bara 38 matcher att fördela speltiden på.
Risken jag ser är att någon av målvakterna ledsnar längs med vägen och lämnar. Men håller detta hela vägen, ja, då är det ett riktigt ruggigt vasst målvaktspar.
3. Sundsvall: Adam Ohre och Hubert Forsberg Zetterström
Kommentar: Sundsvall kom före Tranås på denna lista av den enkla anledningen att här ser jag planen och rollfördelningen på ett tydligt sätt. Adam Ohre är en toppmålvakt i ligan, det behöver vi inte ens diskutera.
Det mest spännande med målvaktsparet är värvningen av Hubert Forsberg Zetterström. Ni som kan historiken vet att han inledde fjolårssäsongen bakom Viktor Kokman i Västervik men rätt snabbt fick han ta över förstaspaden då Kokman inte alls kom upp i nivå. Under den nyss avslutade säsongen så tillhörde han Dalen och då var han det givna förstavalet på förhand. Men det blev ingen succé och det var snarare bristen på konkurrens som gjorde att det ändå blev 25 matcher för Hubert Forsberg Zetterström.
Det genomgående temat är att HFZ fått extra speltid på grund av andras tillkortakommanden mer än att han själv har förtjänat den. Det låter elakt, men jag menar verkligen inget illa. För potentialen är väldigt hög hos 21-åringen. Därför tror jag stenhårt på denna kombinationen. Ohre kommer som vanligt vara stabil i målet och Hubert Forsberg Zetterström kommer lugnt och tryggt matchas in i Sundsvall utan att behöva känna pressen av att det är honom allt hänger på.
2. Borås: Viggo Andrén och Melwin Asp Cassåsen
Kommentar: Viggo Andrén har två starka säsonger i Borås i ryggen. Melwin Asp Cassåsen gjorde en bra första säsong i Borås och hade han inte blivit sjuk i slutet av säsongen så är jag rätt övertygad om att han hade varit BHC:s givne etta i slutspelet. Inte för att Andrén på något sätt varit dålig, utan för Big MAC helt enkelt var snuskigt bra.
Två målvakter som är på väg uppåt i karriären och som kommer pressa varandra till att bli bättre varje dag.
1. Tingsryd: Emil Cederlund och Martin von Schoultz
Kommentar: Cederlund var under några säsonger en av ettans absolut bästa målisar när han tillhörde KRIF. Blev allsvensk i moderklubben Tingsryd, men var med om att åka ur den säsongen. 25-åringen valde att stanna kvar för att ta laget tillbaka.
Alla trodde nog att han skulle vara den givna ettan när Martin von Schoultz anslöt. Även han hämtades från KRIF där han förra säsongen var förstekeeper i deras division 2-lag och det ansvaret verkar ha fått fart på hans karriär. För när han nu var tillbaka i Hockeyettan så var han riktigt bra och spelade strålande för TAIF.
Här kommer tränaren Adam Bengtsson kunna ställa vem som helst av dem och veta att han kan lita på dem. Kväll efter kväll.
