Kommentarer
Halva priset på TV4 Play Sport Hockey – få kod med Hockeynews här! (Annons)
Viktor Liljegren är tillbaka i Södertälje, och kommer göra sin fjärde säsong i klubben.
Hockeynews träffade 31-åringen efter sitt första ispass, där han bland annat gav sin syn på
✓ Ryktena om att han skulle sluta
✓ Dialogen med sportchefen
✓ Valet att återvända
✓ Varför han tackade nej till spel utomlands
Viktor Liljegren, 31, är tillbaka i Södertälje. På måndagens träning gled han ut på isen, som världens naturligaste sak – och ser ut att ta plats i laguppställningen direkt till veckans bortamatcher mot Östersund och Modo.
– Det är jävligt kul att komma tillbaka. När man pratar låter det som att man inte har varit här på tio år, säger Liljegren, som berättar att det fanns en dialog med sportchefen Emil Georgsson efter förra säsongen, och även nu under sommaren och hösten.
– Sen pratade vi lite mer här för ett tag sen. Och sen, ja, han var intresserad – och frågade om jag var intresserad. Och jag sa att det är jag absolut. Så på den vägen är det.
Hur kom det sig att det inte blev en fortsättning redan efter förra säsongen?
– Vi hade lite dialog då också. Sen så tror jag att det rann lite ut i sanden från båda sidor. Det var väl ungefär där vi stod. Som sagt, jag och Emil, vi har pratat. Pratat mycket och alltid haft en bra dialog. Jag är glad att chansen dök upp nu i alla fall.
Eftersom han har hållit igång och spelat träningsmatcher med sin moderklubb Tyresö/Hanviken kunde han kliva rakt in i en av kedjorna på måndagens träning. Där spelade han för övrigt med Filip Engarås och Måns Lindbäck, men fick även alternera med Adam Hesselvall.
Samtidigt har det nyligen skrivits i lokalmedia i Tyresö att Liljegren skulle avsluta spelarkarriären helt.
– Det där är ju er bransch. Det skrivs hejvilt ibland. De orden har aldrig uttalats från mig, utan det har tagits lite ur luften. Sen är det klart att jag tackade nej till Hanviken, men jag var också väldigt tydlig med från början att målet var att hitta någonting annat. De hade lite kort om folk där, och då fanns chansen att spela. För mig såg jag det som en win-win-situation – att få lite matcher. Det fanns en baktanke om det skulle kunna bli en fortsättning där också, om inget annat dök upp. Men i slutändan så kände jag väl att det livet inte riktigt skulle gå ihop heller. Nu när man har kört det här ett tag så har man en jäkla respekt för alla som spelar i Hockeyettan. Det är hårt jobb – med både civilt jobb och träning. Ur ett familjeperspektiv blir det tufft också. Då kommer man inte vara hemma mycket, säger han.