LIF-bossen ryter ifrån: ”Det måste få ett stopp”

Det här är del 2 av intervjun med Andreas Gärdsback. Del 1 hittar ni här.

Det har skrivits om avbetalningsplaner. Hur stora är skulderna som ligger på sådana?
– Som vi gick ut med tidigare i våras handlar det om ungefär 40 miljoner kronor, eller strax under 40 miljoner, i totala sign-off-bonusar som förföll i och med att vi trillade ur. Annars hade vi haft några spelare kvar på kontrakt vars bonusar hade förfallit längre fram. Nu har vi skapat ett jättebra år ekonomiskt. Vi har dragit in en hel del pengar och kommer att betala mer än en tredjedel till de här spelarna i princip direkt. Sedan har vi planer för resten. Alla spelare ska få 100 procent av skulden. Vi har bara bett om mer tid.

Det har också cirkulerat uppgifter om att spelarna skulle ha fått gå ner i ersättning.
– Inte en krona. Vår ambition är att fullfölja alla avtal till punkt och pricka. Vi ber bara om mer tid.
Hur lång tid kommer det att ta innan skulderna är betalda?
– Säg tre år fram i tiden innan vi är helt skuldfria gällande sign off-bonusarna. Tidsperspektivet ser olika ut för olika spelare, beroende på hur länge de har varit här.

Hur mycket sämre blev ekonomin av degraderingen?
– Omsättningen kommer att gå ner med ungefär 55–60 miljoner kronor. Kanske 55. Så det är ett jättetapp.

Vad händer om det blir fler år i Hockeyallsvenskan?
– Det är en väldigt bra fråga. Men vi får ta ett år i taget, eller ett halvår åt gången i alla fall, och se var vi står innan vi börjar fundera på nästa år. Ska vi fira och ladda på igen, eller behöver vi skära? Men vår plan är att vi ska kunna vara med och konkurrera i år, och så hoppas vi såklart att det ska gå hela vägen. Men gör det inte det, då löser vi säsongen därpå också.

Finns det redan nu en plan för om det skulle ske? För när man tittar på den budgeterade publiksiffran, satsningarna på truppen och de externa investerare som gått in med pengar till spelarbudgeten får man känslan av att mycket ligger på ett kort. Och om det kortet visar sig vara fel kort, vad händer då?
– Vi har satsat mycket på det här kortet, det är det inget snack om. Men det är inte så att vi inte kommer att klara av en maj nästa år också om vi inte har gått upp. Absolut inte.

Det är 100 procent?
– 100 procent. Definitivt.

Hur ser budgeten ut för kommande säsong?
– Budgeten ligger strax under nollan. Men det är ju för att vi väljer att satsa på ett lag som ska kunna dra publik och vara med och konkurrera. Samtidigt har vi en del säkerhet i budgeten. Vi har gått ut och sagt att vi budgeterar för 5 500 åskådare i snitt, men intäkten per åskådare är betydligt lägre än i fjol. Målet med de här 5 500 är att visa alla att vi satsar på det här. Vi ska se till att det är så roligt att komma hit att folk vill komma tillbaka match efter match. Att arenan är snygg och att upplevelsen runt hockeyn också är bra. Det är en signal till alla som jobbar här: vi ska få hit 5 500 i snitt, trots att vi spelar i Hockeyallsvenskan. Samtidigt har vi dragit ner publikintäkterna i budgeten.

Okej, med hur mycket ungefär?
– Drygt fyra miljoner kronor, jämfört med det vi hade i vintras.

De här skulderna som ska betalas av, kommer någon del av det ni klarar att betala nu eller framöver att finansieras av externa finansiärer?
– Nej.

Vad beror det på? Är det att de inte vill vara med och finansiera sådant eftersom det är roligare att bidra till det som sker här och nu?
– Ja, definitivt. Så är det. Det finns en spelarfinansieringsgrupp som är stora partner till oss sedan tidigare. De har en ordinarie summa de sponsrar med, som inte är öronmärkt på något sätt. Sedan finns det en summa utöver deras ordinarie sponsorsåtaganden, avsedd för ren spelarfinansiering. När de säger att de kan lägga de här pengarna utöver sina ordinarie sponsorsåtaganden ska de gå till namnkunniga spelare som kan hjälpa oss.

Det här blir ju förstås väldigt spekulativt. Det som har hänt har ju hänt. Men när man ser att ni gör ett plusresultat på 7,5 miljoner kronor och du säger att ni hade haft kanske 55 miljoner kronor mer i omsättning om ni hade varit kvar i SHL, samtidigt som man vet vilka enorma skillnader det är i tv-pengar och annat. Varför satsade ni inte fem av de där 7,5 miljonerna förra året på ytterligare tre bra spelare, eller något liknande, för att undvika att hamna i den här situationen? 
– Om vi backar ett år såg vi att vi skulle behöva betala så här många miljoner på spelarkontrakten i maj i år. För att möjliggöra det var vi tvungna att skapa ett resultat och inte göra slut på pengarna under vintern. Därför behövde vi lägga den budgeten och få ihop det resultat som vi faktiskt har fått. Det finns egentligen bara ett sätt att skapa likviditet, och det är att göra ett ekonomiskt resultat. Att man får någonting kvar i kassan och inte betalar ut allt löpande.
– Det har nu hjälpt oss att vi kan betala av drygt en tredjedel direkt till de här spelarna och sedan skjuta på resten under kommande år. Hade vi inte gjort det här resultatet hade vi kanske suttit här i dag och bara kunnat betala tio procent, eller tvingats ta det ur den nya budgeten. Då hade det varit svårare att komma i mål med överenskommelser. Men jag förstår ju vad du menar. Efterklok kan man alltid vara.
– Men vårt ansvar är att se till att vi har en hållbar ekonomi. Tack vare att vi har haft så stora skulder, som man historiskt inte har tagit hänsyn till, måste vi nu skapa resultat.

Men finns det någonting i resonemanget ovan? För utifrån ser det ju ut som en jättesatsning nu. Förra året skulle det sparas. Kunde inte de här externa pengarna ha kommit in redan i fjol så att ni hade undvikit att åka ur? Eller hade ni kunnat höja budgeten och inte göra så stor vinst?
– Vi hade dem med då också. De hjälpte oss att få hit Filip, som ett exempel.

Var det bara ert beslut att ha den budget ni hade förra säsongen, eller finns det också krav från fordringsägare, kommunen och andra aktörer? Om du hade sagt det jag var inne på förra året, hade de svarat: "Absolut, vi förstår att chansen att ni hänger kvar i SHL ökar om ni lägger fem miljoner till på spelarbudgeten. Men vi vill också att ni städar upp det här."
– Så som det har varit de senaste åren var det faktiskt så att bankerna sa till oss för ett och ett halvt år sedan, när vi gick ut och berättade hur det verkligen såg ut och det skulle bli ett jätteminus, att vi måste skapa resultat och likviditet. Annars släcker vi lamporna, för ni klarar inte av att betala era åtaganden.
– Så definitivt går det inte att leva på chansningar och göra minusresultat eller väldigt svaga resultat år efter år. Man måste ha ett resultat med sig hela tiden. Nu gör vi den här investeringen inför kommande år. Jag pratar nästan emot mig själv när jag säger att vi satsar, men jag vet att om vi hade tagit bort sju–åtta miljoner från spelarbudgeten och lagt oss på snittet i Hockeyallsvenskan, då hade vi haft 4 000 personer på läktaren. Vi hade inte varit med och konkurrerat i toppen och då hade vi inte fått ihop våra 106 miljoner kronor i intäkter. Det blir en ond spiral. Var ska man satsa, när ska man satsa och vad ska man göra först?

Det här med en eventuell försäljning av delar av fastighetsbolaget, vad är det ni diskuterar där?
– I Leksand har vi 350–400 ungdomar som spelar hockey och använder isen. Vi har konståkning, andra ideella föreningar, skolorna och hockeygymnasiet. Vi har alltså mycket verksamhet som inte är elitverksamhet. Kommunen har varit med och betalat hyra för att anläggningen ska kunna användas av dem, men den hyran har varit väldigt låg i många år i förhållande till hur mycket alla de här verksamheterna nyttjar isen.
– Vi har tittat på det här och ungefär 80 procent av all istid nyttjas av ungdomsverksamhet eller andra ideella lag, inte av elitverksamheten. Det här är en diskussion som har pågått i många år med kommunen. Vi vill att de tar ett större ansvar för driftkostnaderna, så att det speglar hur anläggningen faktiskt används.
– Det är den ena delen som vi pratar med kommunen om. Att de ska ta den delen, precis som de har byggt en innebandyhall eller stöttar fotbollen, där lagen betalar några hundralappar per träningstillfälle. Här är det i stället vi som har stått för 80 procent av kostnaderna, medan nyttjandet har varit det omvända. Sedan har kommunen varit väldigt hjälpsam genom ett borgensåtagande. I stället för att de går i borgen för oss kan ett alternativ vara att de köper in sig i den del som motsvarar träningsanläggningen, som nästan enbart används av ideell verksamhet.
– Därför för vi en diskussion med kommunen. Vi pratar även med några andra aktörer om de är intresserade av att gå in i fastighetsbolaget. Men kommunen vore den naturliga samarbetspartnern för att kunna erbjuda hockey för de ideella föreningarna, skolorna och allmänheten på orten.

Vad är det för andra aktörer som skulle kunna vara intresserade av det?
– De är kanske inte så intresserade av träningsanläggningen utan snarare den kommersiella arenan här och att kunna göra en affär på den på ett annat sätt.

Pratar vi arenanamn och sånt också?
– Vi säljer ju arenanamnet varje år, det gör vi. Men visst, det kan ju finnas med i den diskussionen. Men det går att göra mer i den här arenan än vad som görs i dag. Samtidigt är det en jättestor skillnad på marknaden, har jag lärt mig, mot hur den var när den byggdes. Då var den också en eventarena. då fanns det sex–sju sådana här arenor i Sverige. Nu finns det 25. Så det är väldigt svårt att få hit artister. Nu såg jag att Sabaton kommer hit i februari. Det blir ju jätteroligt. Så det går ändå att göra mer saker än bara hockey. Därför kan det finnas andra aktörer som är intresserade också.

Finns det något du kan säga, mellan tummen och pekfingret, om vad en sådan affär skulle kunna ge om kommunen köper in sig? Vad pratar vi om för summor?
– Nej, det vill jag inte uttala mig om. Men det jag kan säga är att den värdering som var publik i samband med att vi gjorde nyemissionen i vintras var att fastigheterna värderades till 177 miljoner kronor.

Ägardirektiven säger att bolaget ska öka vinst och eget kapital varje år. Sportsligt ska man samtidigt ta sig tillbaka till SHL. Hur förenar man de två kraven?
– Vi har en verksamhet som är fantastiskt bra och viktig, vår juniorverksamhet, både på tjej- och killsidan. Vi vill utbilda hockeyspelare så att vi kan få upp många egna spelare till A-lagsverksamheten. På så sätt behöver man inte köpa in lika många spelare. Samtidigt måste vi hela tiden se till att vi har större intäkter än utgifter. Där var vi i vintras stenhårda. Vi drar inte på oss mer kostnader. Vi köper inte in fler spelare och så vidare.
– Sedan fick vi ihop ett utrymme så att vi kunde ta hit Filip. Men det räckte ju inte hela vägen ändå.

Jag kommer tillbaka lite till det här. Jag vet vad du sa om att ta en säsong i taget, men med tanke på hur det har sett ut de senaste åren: Om ni missar SHL även den här säsongen, den ekonomiska planen – nu försöker jag räkna lite snabbt – du sa att ni budgeterar för ett resultat strax under noll. Och jag antar att vinsten från den gångna säsongen gör att ni kan använda de pengarna nu. Det borde ju innebära sämre ekonomiska förutsättningar nästa år.
– Jo, så är det. Absolut. I år ökar vi det egna kapitalet i koncernen. Gör vi lite minus nästa år minskar det såklart lite grann, förutsättningarna blir ju sämre. Samtidigt har vi ett helt år på oss att bygga något starkt här, så att folk vill komma hit även om det skulle bli en säsong till i Hockeyallsvenskan. Men där ska vi inte vara. 
– Vi jobbar för att 2030 ska vara ett etablerat slutspelslag igen. Det är målet. Om vi kommer dit i år eller om det tar två år innan vi är tillbaka spelar mindre roll. Men vi ska tillbaka och vi ska bli ett lag som kan vara med och konkurrera om en slutspelsplats i SHL. Men det får lov att ta tid och göras med ekonomisk kontroll.

När du summerar de senaste åren, vad är den enskilt största orsaken till att Leksand har hamnat i den här ekonomiska situationen? Det har varit många rubriker, men om du ska välja en sak.
– Jag skulle sammanfatta det med bristande kontinuitet i styrelserummet. De här 26 personerna som har varit här har tappat bort den riktiga kontrollen. Styrelsens ansvar är att leda och följa upp verksamheten. Där har man gått lite vilse, kanske fokuserat på fel saker och inte haft full kontroll. Man har fått ihop ett resultat och varit nöjd, trots att det resultatet kanske har kommit av fem NHL-signingar ett år och att man gjorde någon miljon i plus. Men man har inte tittat på om man har satt undan pengar för det man är skyldig framåt. Där har det brustit i kontrollfunktionerna.
I min intervju med Johan Stigson sa han att det lag man hade 2021 egentligen inte var ett lag man hade råd med. Att ansvaret ligger hos den som skrev på kontrakten och den som godkände dem.

Hur ser du på det?
– Ja, så är det ju. Vi har haft för dyra spelare här, definitivt. Men jag kan inte peka ut någon enskild person. Det är väldigt många personer som har haft ansvariga roller och som borde ha varit med och fångat upp det här. Bara för att en eller två personer har satt sina namnteckningar på pappret är det fler som borde ha reagerat och sett till att det sköttes på ett annat sätt.

Något som jag verkligen inte förstår, och som många reagerar på när jag pratar med folk om det här, är att det ändå finns ekonomer och revisorer, både inom föreningen och externt, som KPMG.
Hur kan ingen ha höjt ett varningens finger?
– Tomas, som vi har nu, har nu gjort sitt andra bokslut. Han har alltså inte varit med så mycket längre än jag har varit med. Han granskar de här avtalen, och det har han gjort hela tiden jag har varit med. Så jag kan inte svara på varför de andra inte har gjort det.

Vad svarar KPMG när de får den frågan från er?
– De svarar att de har fokuserat på om vi klarar våra åtaganden de kommande tolv månaderna. Och ingen sign-off-bonus skulle ju betalas ut under den tidsperioden.

Vilka lärdomar skulle du säga att ni har dragit av det som gjordes innan ni kom in?
– Lärdomarna är att vi verkligen har styrt upp kontrollfunktionerna. Ett spelaravtal lämnas idag först till våra kontrollfunktioner när Jesper muntligen har kommit överens med en spelare. De kontrollerar att alla bilar, skatter och övriga delar finns med och är korrekt upptagna. När de säger okej skriver Jesper på. Därefter är vi två personer ur styrelsen som godkänner avtalet. Vi har alltså styrt upp processerna kring avtalen, som är våra absolut största kostnader.
– Vi har också sett till att det är full kontroll på vem som får göra inköp i organisationen, vem som attesterar fakturor och upp till vilka belopp. Jag känner mig väldigt trygg med att vi hela tiden vet vad vi gör. Det blir inga överraskningar. För ett och ett halvt år sedan gjorde vi den här stora genomlysningen och konstaterade att det skulle bli ett katastrofår. Men då visste vi det, och sedan kunde vi följa utvecklingen.
– När vi stängde böckerna i fjol var det katastrof, men vi hade koll. Det kom inte som en överraskning sista månaden att resultatet blev dåligt. Sedan blev det en ny säsong och vi kunde arbeta med kostnadsminskningar. Och vi vet hela tiden vad vi gör. Kontrollen är superviktig.

Hur säker skulle du säga att en supporter eller medlem i Leksand kan vara på att det här inte kommer att hända igen, åtminstone så länge du är kvar? Att pengar inte finns undanstoppade eller att stora skulder dyker upp?
– Jag kan bara svara för mig själv. Så länge jag är här kommer jag att se till att de här kontrollerna finns. I dag har vi krav på organisationen att den sjunde varje månad leverera resultat, balansräkning och likviditetsprognoser till styrelsen. Så det där har vi full koll på nu.

Jag förstår att det här blir hypotetiskt, men jag tycker ändå att det är en intressant fråga.
Om du hade kommit in som extern ordförande i dag, utan att ha varit med tidigare, och fått granska de beslut som fattades för tre, fyra eller fem år sedan, hade du själv godkänt dem då? Det är ju ändå någon som har tyckt att det var en bra idé.
– Nej, jag har varit frågande till vissa beslut som har tagits. Det får jag vara ärlig och säga. Så har det varit när jag har tittat på gamla beslut.

Så du har svårt att förstå vissa?
– Ja, det har jag. Sedan kan jag också säga att vi sedan två år tillbaka har ett systemstöd för vårt styrelsearbete. Om jag blir utbytt kan nästa ordförande sätta sig direkt, få en inloggning och se exakt vad vi har gjort, läsa alla likviditetsrapporter och ta del av all dokumentation. Så var det inte för två år sedan. Då fick jag leta information.

Många supportrar vet knappt vad någon i styrelsen heter. Det blir mycket att folk hör att ekonomin är dålig och att verksamheten sköts dåligt. Merparten vet knappt att det har varit två olika styrelser, även om det har varit svårt att undvika om man har läst tidningarna under den här överlappningen. När jag pratade med valberedningens ordförande Johan Stigson sa han att ni har varit bakbundna. Och när jag frågade honom: Ni åker ur SHL, det har varit ekonomisk kris och arbetsmiljöfrågor och ändå ska alla vara kvar. Vad krävs då för att man ska byta ut styrelsen? Då sa han att om det är de som bär ansvaret för den ekonomiska situationen, då hade vi bytt ut dem.

Min uppfattning utifrån är att ni kanske inte har varit jätteduktiga på att förmedla det tydligt. Kan du förstå det?
– Ja, det kan jag. Och det är faktiskt ett val vi har gjort. Jag har fått ta emot mycket kritik för gamla synder. Men jag tycker inte om att peka på någon annan eller något annat år, utan vi är här nu. Det som har varit har varit dåligt, men låt oss fokusera på det som är positivt och på framtiden i stället. Men jag förstår hur du menar. Vi har inte varit tydliga, men det har varit medvetet.

Och då tänker jag också att det kanske är lättare att vara tydlig nu, när det blir plusresultat och så.
– Ja, så är det väl. I de senaste intervjuerna kanske jag har varit tydligare än jag har varit under de senaste två åren.

Exakt. Har det också att göra med att det har behövts, med tanke på uttåget ur SHL?
– Ja, exakt. Och sedan finns det så många nidbilder om oss som jobbar här, om hur dåliga vi är och att vi inte har kontroll. Det måste få ett stopp, för de här nidbilderna skadar vårt varumärke hela tiden. Att vi skulle sitta här och sköta det här på ett dåligt sätt. Vi har ett professionellt fungerande styrelsearbete och jag är stolt över det arbete vi har gjort under de här två åren. De som jobbar i det operativa gör varje dag ett fantastiskt jobb vilket i år gjort att vi ökat omsättningen i koncernen till den högst någonsin.
– Sedan har de sportsliga resultaten inte varit med oss. Förra året var det ekonomin och sedan missade vi slutspelet. Det gick inte bra sportsligt och därefter trillade vi ur. Där har vi misslyckats. Men jag tycker ändå att vi har haft ett väldigt bra styrelsearbete. Vi har rättat till väldigt mycket och tagit många tuffa beslut under resans gång.
– Men vi hade kunnat vara bättre på att kommunicera. Det håller jag med om. Vi hade kunnat göra det på ett annat sätt och vara tydligare.