Thomas ”Tjomme” Johansson ringer upp på måndagseftermiddagen efter att ha varit i ”radioskugga” sedan beskedet förra veckan.
– Det är lite omtumlande när man får beskedet. I dag är första riktiga dagen när man inte har ett jobb att gå till, som man har haft så länge. Men jag mår ändå rätt bra, säger han.
När du går utanför dörren ser du din gamla arbetsplats bara 100 meter bort. Är det speciellt att allt är så nära?
– Jag funderade lite på det när jag gick ut med hunden: hur känns det här egentligen? Men med det jobb jag har gjort sedan jag kom och där vi är i dag har jag ingen klump i magen. Jag kan gå med rak rygg och vara stolt. Jag har gjort så jävla gott jag kunnat och tycker att jag har flyttat föreningen i en positiv riktning.
Under hela säsongen har ”Tjomme” gång på gång proklamerat hur mycket han tror på Leksands spelartrupp, tränare och gruppen i helhet. Detta trots att säsongen stundtals gått käpprätt utför. Nu när allt ska avgöras får han inte vara med.
– Det känns lite vemodigt samtidigt som man i det här jobbet kan få sparken. Hade jag sprungit andras ärenden, fattat beslut jag inte trodde på eller spelat det politiska spelet, som också förekommer i den här branschen, då hade det varit en annan sak. Jag har valt att lyssna på människor när de haft bra saker att komma med, men om det inte är något jag har trott kommer göra gruppen, laget eller tränarna bättre så har jag valt att inte göra det. Jag har valt att tro på det vi gör.
– Men ja, det gör ont hela vägen. Det kommer att göra ont oavsett hur det slutar. Jag vill vara där och ta det ansvaret. Att jag får sparken är lite sekundärt. Det som betyder något är spelarna, ledarna, personalen och supportrarna. Inte att jag får sparken.
Tränaren Johan Hedberg sa att han var ”chockad” över det som hänt. VD Peter Wiklund sa att det inte varit någon ”långdragen process”. Men Johansson vill inte säga att han blev överraskad.
– Man skaffar sig en erfarenhet i det här jobbet och känner vartåt vindarna blåser. Bruset runt omkring har funnits där. Jag är inte överraskad i det avseendet. Men jag kan inte svara på varför beslutet tas just nu, det får de som har fattat beslutet svara på.
Vad är det för brus som har funnits?
– Det har känts som att det krupit närmare utan att det funnits något konkret att ta på. Man hör hur snacket går. Styrelsen uppvaktar lite mer intensivt. Fler möten. Man märker av stämningen i rummet, blickarna. Sådana signaler försöker man tolka för att kunna agera professionellt.
Finns det någonting konkret som funnits där?
– Lite slarvigt uttryckt så har jag under en period varit på fler styrelsemöten än träningar. Stämningen intensifierades. Det kändes som att det kröp närmare.
VD Peter Wiklund sa att de hade 100 procent förtroende för dig fram till i måndags. Har det känts så?
– I den här branschen är det ju så att antingen har man förtroende eller så har man det inte. Så länge man inte får något annat besked utgår man från att man har det. Men jag har känt att det varit på väg att stukas, och det har jag känt av rätt mycket.
Styrelsens ordförande Andreas Gärdsback sa att “Vi visste att vi hade en mindre slagkraftig och namnkunnig trupp i år. Men vi hade förväntat oss att ligga några placeringar högre. Om vi hade legat högre upp, då hade vi haft andra typer av samtal”. Vad är din reflektion kring det?
– När vi diskuterade de ekonomiska förutsättningarna i februari och mars höjde jag kraftiga varningsflaggor. I den här branschen är det jätteviktigt att inte sätta sig i en båt där förutsättningarna inte finns. När vi var mitt uppe i lagbygget kändes det bra. Försäsongen såg bra ut. Det var spännande och kittlande. Men det krävdes att många spelare skulle göra sina bästa säsonger och vara skadefria. Där har vi inte varit.
– Hade vi fått lite mer poäng när vi spelade vår bästa hockey de första 15–17 omgångarna så hade vi byggt en liten kudde att kunna falla tillbaka på.
För drygt ett år sedan kom du och styrelsen överens om ett nytt treårskontrakt. Har den gemensamma bild som ni var överens om då frångåtts på något sätt?
– Nej, inte mer än att man där och då inte visste till 100 procent hur det ekonomiska skulle se ut framåt. När det uppdagades blev också möjligheterna att bygga herrtruppen svårare, det är väl det enda som förändrats sedan vi satt och diskuterade det avtalet.
Styrelseordföranden Andreas Gärdsback sa att en del av beslutet handlade om att skapa ”stabilitet och arbetsro”. Hur rimmar det med att sparka dig?
– Ja du, det får du fråga honom om.
I en intervju med Expressen pratade Gärdsback om anledningarna till att ”Tjomme” får lämna.
– Thomas är tillsammans med Johan ansvarig för spelet vi spelar på isen. Thomas har varit med och byggt den här spelfilosofin och trott mycket på den. Nu vill vi ha ett annat bollplank för Johan, för vi tror han är en fantastisk coach till våra grabbar på isen. Därför tror vi på att Johan ska få en ny sparringpartner, sa han då.
Men hur mycket ”Tjommes hockey” har Leksand spelat?
– När jag väljer en tränare så blir det ju konstigt om dennes spelidé inte alls lirar med min idé om hur laget ska spela, eftersom jag är ytterst ansvarig. Jag tycker att Johan har en otroligt bra syn på hur ishockey ska spelas.
– Folk blir galna när jag pratar om underliggande siffror, men om man ska utvärdera spelidén utan att väga in att ”jag gillar det här och inte det här” måste man använda siffror. Där är vår spelidé helt okej.
– Jag och Johan har haft bra diskussioner. Ingen har kört över någon annan. Allt har handlat om Leksands bästa.
När Johan Hedberg fick frågan från Expressen om vilken ”injektion” detta kan ge till laget svarade han:
– Jag tror inte att vi behöver någon sådan injektion. Vi inser hur situationen är. Det är också omöjligt för Jeppe (Ollas) att komma in och påverka det som händer på isen.
Jag tänker att det vanliga när man vill få en injektion eller ”ny röst” är att sparka tränaren snarare än sportchefen.
– Ja, jag kan väl instämma med det Johan sagt, jag har ingen annan syn på det. Jag är inte ute på isen, Ollas är inte ute och spelar han heller. Det är klart att det är en ny röst i rummet… men från min position… det är några som tror det är på det sättet man får en injektion, och därför har styrelsen valt att göra så. Då får väl de svara på hur de ser på verksamheten, injektioner och sådär, det har jag jättesvårt att svara på. Men jag tycker Johan beskriver det rätt bra.
Falu-Kuriren skrev tidigare att du varit motarbetad av ”flera tunga namn runt LIF” sedan du inte ville sparka Leif Carlsson 2018. Detta ska ha fortsatt även när du inte ville göra dig av med Roger Melin och enligt Falu-Kuriren fick LIF-ledningen under sommaren 2025 ”besked från flera externa finansiärer att om de skulle skjuta till pengar för värvningar var det under förutsättningen att ”Tjomme” skulle bort.” Vad är din kommentar på det?
– När jag klev in fanns det säkert ett motstånd. Folk hade åsikter om det jag ville göra och det jag inte gjorde. Men de partners som jag har haft dialog med har varit fantastiska. Jag har aldrig upplevt att någon inte trott på det jag sagt. De har varit grymma, lyssnat och ställt frågor. Stort tack till dem.
– Om det finns andra som tycker något annat kan inte jag svara på.
När du säger så här: “När jag klev in fanns det säkert ett motstånd. Folk hade åsikter om det jag ville göra och det jag inte gjorde.” Hur har det varit att stå emot sådant?
– Jag är inte en person som funderar så mycket på vad folk tycker och tänker om mig. Jag har gjort min grej tillsammans med mina kollegor och försökt göra Leksands IF så bra som möjligt utifrån de förutsättningar vi haft.
Leksands ordförande Andreas Gärdsback dementerade dessa uppgifter på Leksands hemsida med orden: “Inga externa intressen – sponsorer, partners eller andra – styr eller påverkar styrelsens beslut.” Delar du den bilden?
– Jag kan inte svara för alla som vill skjuta till miljoner och samtidigt ställa krav. Men de jag har haft att göra med har jag aldrig märkt något sådant från. Jag har upplevt jättebra diskussioner och dialoger.
2460 dagar blev det som sportchef i Leksand. Hur summerar du det?
– Jag är jättestolt över resan från när jag klev in till där vi är i dag, en professionell ishockeyförening i högstaligan i Sverige. Jag har älskat varje sekund jag jobbat i Leksand. Supportrarna, kollegorna… även om det funnits utmanande perioder.
– Vi hade kunnat vinna kvartsfinalen mot Frölunda och ta nästa steg. Men vi har aldrig riktigt fått den fullträffen som krävs där alla är friska, alla har sina bästa säsonger samtidigt. Det är lite surt att vi inte har fått visa hur bra vi faktiskt kan vara.
Är det något du ångrar under den här tiden?
– Jag har inte landat i det än. Det kommer nog när jag får landa och kliva ur den här säsongen. Jag är inte perfekt och har inte gjort alla saker rätt, men jag är fortfarande så inne i den här säsongen.
Om Leksand skulle åka ur, kommer du känna att det är ”vi som åkte ur”?
– Ja, det kommer jag göra.
Hur kommer det bli att följa från sidan?
– Spelare brukar ju säga att när man är inne och spelar så är man mindre nervös än när man sitter vid sidan av. Jag brukar inte vara nervös, men jag känner att resterande tid av den här säsongen kommer vara en pärs. Det är nog för att jag gått från att ha varit inne i det och haft kontroll, vetat om saker och känt hur alla mår, till det här. Det är nog så supportrar, organisation och styrelse kan känna, att de blir nervösa för de vet inte vad som sker. De vet inte hur spelarna, tränarna och gruppen känner. Men det har jag vetat, det är också därför jag har kunnat behålla lugnet. Det är det jag har försökt berätta utåt, jag har försökt vara ett språkrör för att lugna alla som inte ser vad som sker i vår grupp. Nu har jag inte den möjligheten utan kommer vara svinstressad och svinnervös resten av säsongen. Det kommer kännas extremt mycket.
Vad sa sönerna Anton och Victor när du meddelade att du fick sparken?
– ”Du vet hur det är i den här branschen farsan”, haha! Jo, jag vet.
Tjomme tackar för sig för, för han ska iväg till Mora (!) för att... ja, ni gissade rätt - titta på hockey.
Yngste grabben Victor ska spela för Oskarshamn.
Vad ska du göra annars nu när sportcheferiet i Leksand fått ett slut?
– Jag ska bara njuta av att få vara lite off. Det är en mental omställning. Att kunna stänga dörren, slå igen datorn och inte behöva fundera på vad som måste förändras. Jag har vaknat på nätterna och skrivit ner saker i telefonen. Varje dag har handlat om att hitta vägar framåt. Den mentala stressen och pressen, den ska bli skön att slippa ett tag.
