I januari 2013 meddelade Tomas Holmström att det fick vara nog. Han skulle fylla 40, kroppen värkte från en hård och lång karriär där han först vann SM-guld med Luleå 1996, och sedan var med och spelade hem fyra Stanley cup-titlar under 15 år i Detroit Red Wings.
1 027 grundseriematcher och 180 slutspelsmatcher i NHL. Det legendariska OS-guldet 2006.
Men också smärtor i rygg, nacke och knä, och han berättade om mängden mediciner han behövde äta för att hantera det.
Nu ger sig ”Homer” in i hockeyn igen – som huvudtränare för moderklubben Piteå HC, som är ovanligt långt ner i Hockeyettan-tabellen.
– Det blir kul, det passar bra för mig och min adhd, skrattar han när Hockeynews ringer upp.
Han berättar att tajmingen var god sett till arbetsbelastningen på det företag han äger sedan över tio år, och att han fick klartecken från sin fru att ta sig an uppdraget med laget – där sonen Isak, 22, dessutom spelar.
– Det handlar om 17 matcher, sju veckor. Det är ju inte en hel säsong, heller. Men jag hoppas det blir mer, vi vill ju till slutspel, säger han.
Det är inte det första tränaruppdraget han haft. Han var med i Norrbottens lag i tv-pucken 2016, 01-kullen där Noel Gunler var den stora talangen. Men han hjälpte senare även till i sonens J18-lag under två säsonger.
Men det är ett par år sedan nu. Det här uppdraget är hans första som huvudtränare, och på seniornivå. Som pappa har han följt lagets alla matcher, och har analysen klar.
– Ja, det blir lite att ta tag i nu. Vi behöver få ordning på gruppen, hitta glädjen i laget, de är lite vingklippta, grabbarna. Det ska ju vara glädje att komma till ishallen. Samtidigt, special teams är bra. Det är lite i egen zon och fem mot fem där vi går bort oss. Vi har haft ett långt utdraget lag, och centern måste alltid vara passningsbar för backarna. Men vi ska inte ändra så mycket. Vi har ett jämnt, ungt lag och det har varit något uddamål hit och dit som gjort att vi hamnat där vi är.
Så mår kroppen i dag
Längtan efter hockeyn har funnits där, säger han.
– Jag ser all hockey och har gjort det länge. Det är kul att vara tillbaka, jag har haft ett grymt sug. Kul att få plocka ner skridskorna från vinden och få dem slipade, haha. Och kul att ta sig an det här, att få grabbarna inspirerade och få dem att spela bra. Jag ska göra det med Daniel Ranqvist som jag känner sedan innan, en positiv, glad kille. Men det är kort om tid, det är ju bara träning nu och så match, säger han.
På onsdagen är första matchen, hemma mot Clemensnäs. Men att bli tränare är något han varit nyfiken och intresserad av.
– Lite grann så, det är en otrolig härlig känsla när man gör något och ser att det klickar, att det blir bättre. Det är energigivande. Kul att få utbilda killarna, säger han.
Vad gäller krämporna och den sargade kroppen är det betydligt bättre i dag än när han slutade.
– I dag är det bra, jag opererade mig för fyra år sedan. Jag har ett titanknä på vänster sida, en knäled med plast-knäskål. Det gör det svårt att vara ute och springa, men padel går bra, då man spelar på en mjukare matta. Men blir det för mycket, då får jag sota för det givetvis. Men för att bränna kalorier så blir det nog fem, sex gånger i veckan. Ja, nu blir det mindre av det framöver såklart, skrattar han.
– Nacken och axeln kan tjorva ibland. Men jag tycker det är helt okej sedan jag opererade knät.
När du slutade sade du bland annat att du ville ha tid att fiska och åka skidor, har du fått göra det nu?
– Ja, längdskidor blev det 50 mil nån vinter. Fiske absolut, och mycket snöskoter. En härlig dos av det. Men nu är det här det som gäller, säger han.
Tomas Holmström är en legendar i svensk hockey, och även i Detroit Red Wings. Där hyllades häromnatten en av hans tidigare lagkamrater, Sergei Fedorov, som fick tröja nummer 91 pensionerad. ”Homer” spelade ju säsonger med den ryske stjärnan, och var inbjuden till ceremonin men valde att inte åka.
– Jag var över två svängar, i oktober och november (i samband med att klubben fyllde 100 år). Då sa jag till honom (Fedorov) att jag orkar inte komma en gång till, det tar så mycket kraft att fara och resa så kort tid inpå igen. Men jag önskade honom en härlig dag, och han var ju en otrolig spelare, säger Holmström.
Fedorov är en av många stora hockeyspelare som han spelat med.
– Ja, jag minns särskilt den matchen när han gjorde fem mål. Jag satt på bänken vid alla målen, det var bara att titta på när han flög fram. Man undrade ju vad det var som pågick, haha. Grym skridskoåkare och speluppfattning.
Att plocka ut den bästa han spelat med, är snudd på omöjligt.
– Jag spelade ju med Igor Larionov och Luc Robitaille i fjärdekedjan några år. Vi (han och Larionov) delade även lägenhet ett tag, en förstklassig kille. Men man kan ju gå hela vägen till Brett Hull, Brendan Shanahan, Nicklas Lidström… ja, listan kan göras lång, säger Tomas Holmström.
