Sju år är en lång tid i en hockeyspelares karriär.
För Sebastian Hartmann blev Timrå IK klubben där han tog klivet från en spelare som fortfarande sökte sin väg till en etablerad SHL-forward.
Men till slut blev tryggheten också en anledning att lämna.
När möjligheten att börja om i Djurgården dök upp ställdes 32-åringen inför ett val: fortsätta på en plats där han visste exakt vad han hade – eller utsätta sig för något nytt.
Han valde det senare.
– Jag var där i sju år. Jag kom dit när de hade åkt ner till Hockeyallsvenskan. Det var bra för mig att starta om på ny kula och jag tog väldigt många kliv där. Jag är väldigt nöjd över mina år i Timrå.
Samtidigt hade en känsla börjat växa.
– Jag var lite i valet och kvalet. Ska man vara kvar och fortsätta och bara köra på, eller ta det lite mer obekväma beslutet och hoppas på sin egen utveckling?
Hartmann gör ingen hemlighet av vad han själv kom fram till. Han hade blivit bekväm.
– Det var så bekvämt att komma dit. Jag gjorde mitt jobb och visste hur de såg på mig. Nu börjar jag om på ny kula och hoppas få de svar jag själv vill ha för min egen utveckling.
Att valet föll på Djurgården var heller ingen slump.
– Djurgården har något bra på gång. Det såg man redan förra året, att som nykomling få spela slutspel. Det ska bli intressant.
”Ibland blir jag lite bekväm”
Hartmann har genom åren gjort sig känd som en kraftfull och rak forward, men hans spel har också förändrats. Det finns mer spel och fler dimensioner än tidigare.
Själv beskriver han bredden som en av sina styrkor.
– Det är väl lite det som är grejen med mig, att jag är ganska bred som spelare. Vill de att jag ska lira lite mer kommer jag göra det.
Under åren i Timrå har omgivningen också påverkat vilken roll han fått.
– När jag spelade med ”Dalle” (Dahlén) och EP (Emil Pettersson) blev det ett annat spel, vilket även kunde drabba mig många gånger. Sen vill man alltid spela med de bästa spelarna.
Den senaste säsongen hittade han något annat tillsammans med Anton Lander och Anton Wedin.
– Vi hittade våra egna styrkor lite bättre. Jag gjorde min grej, Wedin gjorde sin grej och ”Lampan” sin, och vi kokade ihop det. Den femman gillade jag verkligen att spela med.
Sedan återkommer han till ordet som blev avgörande för flytten.
Bekväm.
– Det är det där jag menar också. Ibland blir jag lite bekväm och det vet jag om. Därför vill jag pröva något nytt. Jag vet vad Djurgården står för och tror att det är rätt förening för mig.
Och även om Hartmann förväntas bidra offensivt vill han inte bli bedömd enbart efter poängkolumnen.
– Jag har gjort min karriär på mina styrkor och det är det jag försöker komma hit och bidra med. Det är klart att jag kommer peta in puckar och göra några assist, men ser man till helhetsbilden kommer de få ut så mycket mer än bara poäng av mig.
”Jag körde med en träpinne”
Flytten till Djurgården innebär samtidigt att Hartmann återvänder till en miljö han känner sedan tidigare.
Men första sejouren blev kort.
Som junior lämnade han Almtuna för Djurgården. Skillnaden mellan miljöerna blev brutal.
– Jag kom hit efter J18 i Almtuna och det blev en jäkla omställning. Jag hade knappt kört fys och kom hit där killarna lyfte 150 kilo i frivändning och jag körde med en träpinne.
Det handlade inte bara om hockeyn. Han hade flyttat hemifrån och skulle plötsligt få vardagen att fungera på egen hand.
– Det var ett stort steg att flytta hemifrån och klara sig utan mamma och pappa. Det var många bitar, men efter ett tag kände jag att jag inte orkade.
Hartmann flyttade hem till Uppsala och Almtuna igen.
Det skulle visa sig vara ett viktigt beslut.
– Jag fick komma upp i A-laget i Almtuna och började känna att jag måste ta till vara på det här.
Nästa anhalt blev Mora. Inte heller där gick allting enkelt.
Först när Timrå hörde av sig och Hartmann flyttade till Sundsvall kom en av de stora vändpunkterna i karriären.
”Det har inte varit silversked i munnen”
Timrå spelade då i Hockeyallsvenskan. Hartmann började samtidigt göra saker utanför isen som han tidigare inte hade gjort fullt ut.
Träningen. Kosten. Förberedelserna.
Han beskriver själv den första säsongen i Timrå som året då han på allvar förstod vad som krävdes.
– Det var egentligen första riktiga året i min karriär när jag tränade ordentligt och tog hand om kosten. Då började det hända saker och jag började inse saker.
Timrå gick upp i SHL direkt och sedan fortsatte resan.
– Vi gick upp där och sen var det full fart.
När Hartmann nu blickar tillbaka konstaterar han att vägen till Djurgården knappast varit självklar.
– Min hockeyresa har inte riktigt varit spikrak. Det har inte varit silversked i munnen.
Kanske är det också därför han efter sju år i samma klubb söker sig till det obekväma igen.
Nu är han tillbaka på platsen han en gång lämnade som junior – men med helt andra förutsättningar. De första intrycken av det nya Djurgården är positiva.
– Känslan är bra. Det är tydligt från coach och ner till spelare. Sen är vi några nya och det tar lite tid att komma in i grejerna, men jag tycker ändå att vi krigar på och kör för varandra. Jävligt roligt, skulle jag säga.
Den första träningsmatchen mot Örebro gav också en fingervisning.
– Det visar att vi har bra grejer under matchen. Sen är det vissa slarviga delar, men det är det vi jobbar på nu också.
För Sebastian Hartmann är uppdraget tydligt.
Efter sju år av trygghet i Timrå börjar han om.
Och den här gången är det just det obekväma han är ute efter.
