Här är fem HV-utmaningar för Blomqvist - 25/26

Lösningarna har genom åren betat av varandra. Dystert nog gäller samma sak även för tränarna och sportcheferna i HV71 senaste åren. Minnena som viskas bland de äldre rävarna i Husqvarna Gardens trånga gångar. De talar om en tid i Kinnarps Arena då normen för en Elitseriesäsong för HV71 var en annan. Den bestod av en topp fyra-placering och ett bistert uttåg mot någon av våra rivaler i en semifinal. Tittar vi mot 2000-talet så kunde man lite smått arrogant räkna hem en finalplats sisådär vartannat år, tillsammans med en del guld såklart.

När normen förändras: Det nya normaltillståndet i HV71

Idag är en normaliserad HV71-säsong inte definierad med högre tabellplaceringar. Inte heller skulle jag säga att den främst definieras av låga tabellplaceringar. Den definieras ungefär såhär: En säsong med HV71 består av minst ett tränarbyte, tre eller fler “under säsongen” värvningar, en spelarbudget som ligger bortom det universum som vi kallar SHL-mässig budget, minst en missnöjd spelare vars missnöjdhet blossas upp och genererar en större dokusåpa än Trumps/Vance möte med Zelenskij i Vita Huset. Självklart även ett större antal misslyckade värvningar som fyller på en redan underpresterande och ganska anonym stomme av “HV-spelare”.

Denna norm har HV71 många gånger sagt sig ta tag i. Lika många gånger har man hamnat på ett nettoresultat på minus. Men sista året med en annan drivkraft och arbetsmetod. Man rekryterar en tränare som man ser ut att ha gett ett större förtroende till. Åtminstone större än vad en misslyckad jumbosäsong normalt resulterar i inom klubben HV71. Man rekryterar en sportchef med en analytiker som faktiskt använder sina databaserade mätverktyg i byggandet av detta lagbygge, istället för att köra Clint Eastwood-metoden ”skjuta från höften” och fokusera mest på stora namn, som en tidigare sportchef tenderat att göra. Styrelsen har gett grönt ljus för en desto större satsning rent ekonomiskt. Absolut kan detta vara motsägande mot den negativt klingande normen att “HV71 har en skyhög budget”.

Men vissa negativa saker utåt sett är faktiskt nödvändiga internt för att en bottenklubb ska ge sig möjlighet att över tid ta sig uppåt i svensk hockeys hierarki. Vad vi lämnas kvar med är spelarna själva.

Förändra självbilden - bygg nytt självförtroende

 Förutsättningarna är nu på sin plats. Trots att man inte är färdiga så sägs organisationen vara på en bättre plats idag än för några år sedan. Anton Blomqvist är en man som tar in alla lärdomar han får möjlighet att ställas inför. Björn Liljander med vapendragaren analytikern Linus Leijse vid sidan har stort förtroende. Intresset i staden Jönköping är på något sätt lika stort som det någonsin tidigare varit. Flera aspekter kring klubben kan tyckas indikera snabba steg mot framgång. Min stora fråga är hur spelarna ska tro på säsongen 2025/2026 med två tuffa kvalsäsonger bakom sig? För det är trots allt spelarna som har all makt i slutändan och det är där alla förutsättningar ska avkasta resultat.

Nej, detta blir en fråga och självbild som sedan övergår till en fråga om självförtroende. Först måste klubb och spelare förstå och komma till insikt att vi inte är där vi en gång var. Det har vi efter en degradering och två kval förhoppningsvis kommit till rätta med. Är inte den insikten kommen i Husqvarna Gardens lokaler så är man långt ifrån en vändning i denna verksamhet. Vad som är lika viktigt är att när självbilden är satt och sanning. Då börjar man bygga upp självförtroendet för att växa ur den position man idag är i. I detta spelar en huvudtränare en stor roll. Här är Anton Blomqvist ett starkt lok med en stark röst. Antons största utmaning är inte att få ihop en bra spelidé på pappret. Där är jag övertygad att han tillsammans med Kris Beech och Nicklas Rahm absolut är mer än kapabla. Utmaningen är svårare än så. Det är: “Hur får jag denna sargade och stukade spelargrupp med två kval i ryggen, att tro att vi är något annat än just ett liknande bottenlag som föregående säsonger”. Hur ska spelarna som varit kvar och spelat en roll i alla dessa omtag tro att detta kommer ge nya resultat. Svaret har jag inte facit på. Svaret finns bara hos de allra bästa tränarna. HV71 2025/2026 består av totalt 25 spelare. 13 av dessa är nya i klubben. Det är alltså 13 nya personligheter som ska integreras in i denna organisation som vill ta kliv framåt.

En avgörande faktor är hur stommen i klubben är vid dessa mass-intag på spelarsidan. Skellefteå AIK är ett lag jag inte hade varit orolig för att plocka in många nya spelare. Som ny spelare kommer du till en stomme bestående av Andreas Johnson, Jonatan Johnson, Pär Lindholm, Jonathan Pudas, Arvid Lundberg. Rickard Hugg och Oscar Lindberg. En stomme som Skellefteås är inte svår att ta efter. Inte heller att missförstå vad klubben står för eller vad du ska bidra med.

Nya spelare söker något att följa - finns det en stomme att ta efter?

Ser vi HV71:s stomme idag (spelare som spelat minst en säsong i klubben) så består den av spelare som Oskar Stål Lyrenäs, Mattias Tedenby, Isak Brännström, Frederik Dichow, William Ignberg Nilsson, Olle Alsing, Hugo Fransson, Jonathan Ang och Joona Luoto. Av dessa spelare kan man tämligen enkelt fastställa att det är fler spelare i HV71:s nuvarande stomme som behöver ta efter någon annans rygg, snarare än att de själva är ledande hockeyspelare som andra kan ta efter. En oroande utveckling som sätter frågetecken på hur de nya spelarna ska integreras i klubben och hur de ska förhålla sig till lagets ståndpunkter i stort. 

Nu tror jag att det finns möjlighet för spelare som framförallt Isak Brännström och Oskar Stål Lyrenäs men även till viss del William Ignberg Nilsson att göra bättre säsonger än det de presterade föregående säsong. Men osäkerheten med flera av spelarna i denna kärna som står kvar från föregående säsong. Den osäkerheten och ovissheten gör att man ställer frågan hur Anton Blomqvist ska kunna integrera alla dessa nya spelare och personligheter i den befintliga HV-kärnan som på så många olika håll inte heller hittat sin rätta plats i klubben. En stor anledning till att 2000-talets HV71 var så lyckat över tid. Det var Johan Davidsson, David Petrasek, Per Gustafsson, Martin Thörnberg och Stefan Livs kontinuerliga driv som till stor del underlättade tränarnas uppgift i att utveckla spelarna. Missar du en passning, åker fel på en övning eller gör något annat som inte förde dåtidens HV71 framåt? Då skulle man få höra det av stommen och det skulle sent glömmas. Idag har vi ännu inte fått förmånen av en självdrivande spelargrupp oavsett hur bra ledare Olle Alsing i sig självt har blivit. Det krävs en grupp, för ett lag är aldrig en enskild individ oavsett hur stark den individen är.

En ledare kan peka vägen - men laget måste våga gå den tillsammans

I dagens HV71 finns en gedigen och driven lagkapten i Olle Alsing. Samtidigt behöver andra ledare kliva fram ur den befintliga kärnan och våga ta klivet mot ett mer ansvarstagande HV71 med honom. Detta görs på kort sikt i mån av att hjälpa andra spelare att integreras i laget och hitta sin respektive plats i HV71. Detta ledarskap behöver inte bara verka i omklädningsrummet. Detta ledarskap behöver verka som en underliggande motor i vad som driver såväl den individuella hockey utvecklingen hos varje spelare, liksom den gemensamma utvecklingen man gör som lag. Kan Anton Blomqvist få igång den trevande stommen som finns kvar från föregående säsong och kan han ingjuta tro i dessa sargade stom-spelare i att de faktiskt är bättre i än hockeyspelare i ett jumbolag? Kan man dessutom fortsätta tro på att man har kapacitet fastän om HV71 skulle inleda med fem förluster på sex spelade matcher? Jag tror att Anton har tagit många lärdomar från föregående säsong och kommer ge sent ge upp och låta vissa spelare ha en lika tuff säsong som de hade säsongen 24/25. Där har vi den kanske största nyckeln för Anton Blomkvist och HV71 i ambitionen att gå från ett jumbolag till ett slutspelslag.