Svaret på målvaktsbeslutet
Filip Gustavsson hade varit svajig i två matcher. Det fanns goda – och praktiska – skäl att byta målvakt till matchen mot Slovakien, och se om man kan få ett formbesked från någon av de andra två.
Så blev det. Jacob Markström fick vänta på första skottet, efter drygt sex minuter. Han räddades av stolpen kort därefter. Juraj Slafkovsky hittade en lucka till 1–1 från snäv vinkel, vilket Markström kritiserades med rätta för.
Men efter det växte Markström fram till den jätte han ska kunna vara, som vi vet att han kan vara när han är som bäst. Bland annat en dubbleräddning i boxplay, bra returkontroll – och inte minst den där plocken på mållinjen i sista sekund.
Besk eftersmak över att Markström tappade pucken bakom sig till 5–3 i slutminuten, vilket förstörde chansen att vinna gruppen. Men ändå – Markström bör vara förstavalet i mål nu.
Efterlängtade stjärnor
Det var flera svenska spelare som man ville se mer av efter två matcher. Adrian Kempe, Elias Pettersson och Lucas Raymond var tre av dem – och nu fick vi mål, assist och framförallt pondus, självförtroende, briljans och kreativitet från spelare som ska vara några av världens bästa på just detta.
Lucas Raymonds passning till 4–2, och hans eget 5–2 där han bröt in och fräckt tryckte in pucken, var precis det som man längtat efter att se.
Detta kombinerat med att spelare som Rasmus Dahlin, Joel Eriksson Ek, William Nylander och Victor Hedman fortsatte att spela bra.
Rätt att förändra
Oliver Ekman-Larsson och Filip Forsberg hamnade utanför ordinarie formationer i de första matcherna, något som blev en snackis givetvis. Detta var dock i matcher där Tre Kronor inte imponerade – och Sam Hallam visade handlingskraft genom att kasta om och använda den bredd han har i truppen.
OEL och Forsberg fick nu båda plats i ordinarie roller, och visade att de ska spela. OEL med kraftfullt och bra spel från sin backplats, något som svenskarna verkligen behövt tidigare, och som blev bättre även successivt i den här matchen mot slovakerna. Forsberg spelade fram till ett mål och fick spela i powerplay, och var drivande och produktiv.
Äntligen släppte man loss
Som vi har väntat. Vi har ett stjärnfyllt lag med massor av spelare som är tongivande i sina lag, spelare med offensiven som adelsmärke.
Visst, de sköt 60 skott mot Italien, men vad är det egentligen värt? Prestationen mot Finland var inte bra nog och man undrade vad det berodde på att spelet hackade som det gjorde.
Nu fick vi äntligen se Sverige släppa loss. Sam Hallam pratade i en paus om att spelarna kan ha slutat tänka så mycket och ”bara spela”, kanske är det så enkelt.
Spelet fick ett helt annat flyt och var klart bättre än tidigare matcher, framförallt i den tredje perioden.
Kanske var det en inkörsperiod som krävdes. Det har vi sett historiskt att det kan bli, och krävas, även för ett lag som går hela vägen.
En ödesdiger eftersläng
Lucas Raymond ska ha beröm för sin prestation offensivt. Men han var en av flera utvisade svenskar den här eftermiddagen, och den sista som Raymond tar var både onödig och blev kostsam.
En eftersläng som inte får ske – och en brist på kyla som måste finnas där i ett avgörande läge.
Det gav slovakerna powerplay i slutminuten och detta nyttjades till en 3–5-reducering, som kostade Tre Kronor gruppsegern, eftersom man var tvungna att vinna med minst tre mål.
Utvisningen drog ett mörker över vad som kunde ha varit en magisk eftermiddag.
