Färjestad fick ingen effekt av att sparka Jörgen Jönsson.
Djurgården såg ut att spela mer avslappnat, kyligt och tålmodigt – och inte undra på det, med tanke på hur Färjestads säsong varit i allmänhet och det senaste dygnet i synnerhet.
Färjestad hade behövt lite av den glädje och energi som Anton Frondell och Victor Eklund kom hem med från guldsuccén på junior-VM. DIF-duon flög fram och gav en sprudlande dimension till ett Djurgården som också haft en del motgångar efter sin fina start på säsongen.
”Vi ska komma hem och vända på det här” sade Victor Eklund i en av pauserna, och precis så blev det.
Färjestad fick också hem en spelare från JVM i Juniorkronornas kapten Jack Berglund, och han fick kliva rätt in i en toppkedja. Men det är förståeligt att energinivåerna var alltför tyngda efter beskedet om Jörgen Jönsson för att Berglund skulle kunna påverka dem.
Det är mycket som tynger Färjestad nu, och till största delen är det säkerligen deras egna och omgivningens förväntningar. Jag återkommer till att det kanske är svårare än någonsin att vinna matcher i SHL. Konkurrensen är stenhård och att ligga sjua är kanske lika svårt som att komma topp fyra för några år sedan.
Men Färjestad har en självbild och en ambition som inte rimmar med att det ser ut som det gjort, och att vara så långt bakom klubbar man vanligtvis ligger jämsides med. Jag förstår det.
Någon omedelbar effekt av tränarbytet blev det inte, däremot kan den säkert komma på sikt.
I en tidigare version av den här texten var jag inne på rapporteringen och de frågor som kommit upp kring i hur stor utsträckning Jörgen Jönsson drivit isträningar eller delegerat ansvar till sina assisterande.
Det är också lätt att dra enkla poänger av det med facit i hand.
Det ska förtydligas att många huvudtränare tar ett steg bakåt i den dagliga verksamheten, och inte alltid måste vara den som står längst fram.
Bara att det ställs frågor om det till lagkaptenen Linus Johansson och att det ställs mot hur Tomas Mitell drev verksamheten tidigare, då det inte heller gick särskilt bra den sista tiden, visar vilken press Färjestad är satt under. Och hur det vänds på stenar och områden som man bedömer kan bidra till att det inte gått bättre sportsligt än vad det gjort.
Att Jörgen Jönssons roll på isträningarna diskuteras och hur mycket han drivit dem ger också en diskussion kring ämnen som vänds och vrids till att bli för konstigt för att vara sant.
Det vi kan konstatera är att det är få klubbar i landet som lever under en större press än Färjestad, och att ta jobbet som huvudtränare där inte innebär någon stor trygghet, inte ens om man skriver ett fyraårskontrakt.
I grunden är Färjestad fullt av bra hockeyspelare som levererat på en mycket hög nivå tidigare – i flera fall så sent som förra säsongen.
På samma sätt som att det är små marginaler i SHL den här säsongen och små detaljer som kan leda till en negativ form och negativ spiral resultatmässigt – så bör det finnas en kompetens och en skicklighet i truppen, som med de små marginalerna på rätt sida kan leda till att säsongen kan avslutas bättre än den börjat.
Det återstår att se om Christer Olsson kan få trenden att vända.
Fotnot: Texten har uppdaterats och förtydligats under söndagen.
