Nej, semifinalen är långt ifrån avgjord. Men 3–1 i matcher mot Södertälje sätter dem i kanonläge med två raka matchbollar, den första i Umeå på onsdag.
Björklöven står med ena foten i final. Detta efter seger med 2–0 i Scaniarinken i match fyra, där man lyckades stänga ner ett hårt jobbande motstånd i en riktigt sevärd och underhållande match.
Södertälje kommer inte att ge sig, och det är långt ifrån avgjort – men jag konstaterar bara att Björklöven kommit till ett läge där de kan ta sig till en efterlängtad final och är i det bästa läget man varit i på mycket länge – kanske till och med sedan man åkte ur i början av 2000-talet.
Bogren-hockeyn – precis vad Löven tänkt sig
Jag har tidigare hyllat Andreas Johansson för hans coachning i Södertälje. SSK har gjort en helomvändning den här säsongen och höjt sig på ett imponerande sätt, och detta med en aktiv coachning i ett under säsongen ständigt pågående lagbygge som inte blev vad man hade tänkt från början.
Björklöven däremot har fått precis vad man hade tänkt sig. En lagmaskin, under ledning av Magnus Bogren som mer än något annat står för struktur och ordning och reda.
Match fyra var förmodligen Björklövens bästa i slutspelet ur den aspekten. Löven spelade ruggigt stabilt defensivt och disciplinerat, höll sig borta från utvisningar och stora misstag och lät Frans Tuohimaa få en bra match i målet – samtidigt som finländaren också klev fram påa de chanser som SSK skapade.
Att Björklöven kan spela en bländande offensiv hockey, det vet vi, och det är inget nytt – men det har inte tagit dem särskilt långt i slutspelet.
Nu har man satt sig i ett superläge för att gå till final och väl där tror jag inte det spelar någon roll vilka man möter – då går man upp.
Men mer om det om man kommer dit.
Det saknades i SSK
Här i match fyra hade SSK sina chanser och man kämpade och slet febrilt för att få hål på Tuohimaa. Man var spelförande och hade en hel del lägen, och inte minst det tidiga fem mot tre-läget (i 1.18) var i efterhand avgörande – där bommade man de lägen som dök upp.
Man prickade även stolpe och ribba och man hade helt enkelt inte marginalerna med sig den här gången. Men man hade också behövt göra mer för att Tuohimaa skulle få en svårare uppgift – mer skott, mer trafik, mer forcering – men där var Löven för starka.
Tuohimaa gjorde sin bästa match i semifinalserien och visade att han minsann inte har några problem med skärpan trots att han spelat åtta matcher i rad nu för Löven.
Kedjans avgörande insats
Björklövens bästa formation – och den låg bakom båda målen. Philip Hemmyr spelade fram Joel Mustonen i spelvändningen till 1–0, och Daniel Brodin bröt in och mer lite medstuds fick in 2–0.
Formationen fick mycket speltid och stort förtroende den här matchen och man tackade för det med en avgörande insats – även detta något som säger en hel del om Magnus Bogrens Björklöven.
