HANSON: Interna bråken har sänkt hela klubben

Jan Simons och Peter Hermodsson var två starka ledare som personifierade Mora IK.

Under deras ledning var klubben ständigt med i toppen i näst högsta serien, ett lag som aldrig gick att räkna bort, respekterat och svårslaget med en tydlig identitet.

Tävlingsinstinkt på isen, värme utanför. 

Deras ledarskap lade grunden till att Mora IK kunde fajtas långt över sin viktklass, med oförglömliga sejourer i Elitserien och SHL.

Hermodsson klev av efter säsongen 2022/23.

I tomrummet har det blivit ett kaos av interna stridigheter, ständiga förändringar i klubbledningen orsakade av olika former av personliga dispyter.

Första säsongen utan Hermodsson gick Mora IK från plus en miljon och hade nio miljoner i eget kapital. 

Året efter gick klubben back nästan fem miljoner kronor.

Omsättningen har visserligen ökat de senaste åren – men minusresultaten har fortsatt och det stora raset 2023/24 har man fortfarande inte hämtat sig från.

Istället för att ta tag i problemen har de skjutits på framtiden.

Nu håller det på att skicka Mora IK ner i avgrunden.

Det är tydligt att bristen på kontinuitet i klubbledningen har orsakat stora problem att sköta klubben på rätt sätt.

Sportsligt har man kunnat hålla fast vid sin identitet som man nu har haft i många år, den som fick då ganska okända namn som Jeremy Colliton, Linus Johansson, Patrik Karlkvist och Mathias Bromé att kliva fram och bli stjärnor, under ledning av välrekryterade tränare.

Nu behöver man få klubben på rätt spår.

Om ordföranden Peter Karlsson och klubbdirektören Mikael Ahlerup är rätt personer för jobbet, återstår att se. Men det ser i alla fall ut som att de är erfarna, och tänkt att stanna mer än några månader.

De första åtgärderna ser ut att vara att hitta tillbaka till den ärlighet som kännetecknade Hermodsson och Simons.

Ta bara det faktum att man slutat linda in publiksiffrorna – nu pratar man faktiska besökare på matcherna, inte sålda biljetter. Det har varit många tomma stolar i Smidjegrav på matcherna i flera år, trots att publiksiffran indikerat något annat. Nu kommer förklaringen – ett åskådarantal som nätt och jämnt är fyrsiffrigt.

Det finns ett symbolvärde i det på något sätt – att sluta blunda för verkligheten. Folk har i allt större utsträckning slutat gå på hockey i Mora.

Nu är det svart på vitt – fyra miljoner måste in för att rädda klubben undan konkurs.

Mora har haft ett eget kapital som täckt upp förlusterna de senaste åren, och gjort att man klarat licenskraven. 

Men den ekonomiska styrningen har uppenbarligen varit svag och nu står man där man står, med kniven mot strupen. 

Tur att det finns dispenser som ger utrymme och en chans att vända detta, en gång för alla.

Jag tror ingen vill se talangfabriken Mora IK skickas ner i division 4.