En full omgång i Hockeyallsvenskan och det som sticker ut är förstås Modo som förlorar efter straffläggning borta mot Troja-Ljungby.
Förlusten i sig, ja den kan hända. Troja har bytt tränare och en reaktion kan komma.
Men Modo ser ju helt viljelöst ut. Energin saknas i båset, spelare sitter ner och ser helt inte ut att vilja vara där.
Hockey är tänkt att vara roligt. Klart att det är trist att förlora matcher, men även när du gör mål borta mot en nykomling måste du tillåta dig själv att fira ett mål.
Jesper Olofsson gjorde två kassar, och efter målen såg han ändå ut som att någon hade dött.
Vad ska du annars få glädje och energi ifrån i matcherna, om inte av att göra mål?
Jag fattar också att Jesper Olofsson har varit med om större saker i sin karriär än att spela borta mot Troja en onsdag i december, men kom igen – är det inte roligare än så här, varför då ens hålla på?
Modo förlorade och på fredag spelar man borta mot Vimmerby. Kommer energin vara bättre då?
All heder till Jens Gustafsson
Jag ska inte glömma att berömma Troja, som bröt en lång förlustsvit direkt efter beslutet att sparka Jens Gustafsson.
All heder till Jens som gick ut på sociala medier och skrev ett avskedsmeddelande till supportrarna, där han ser till att hålla samman, ta bort alla former av missnöje och se till att inte skapa dålig energi.
Han hade kunnat känna av de blandade reaktionerna från supportrarna, som han var en stor favorit hos. Han kunde ha satt sig själv i centrum, men valde att sätta klubben först och lagets fortsatta kamp för nytt kontrakt.
Det ska han ha stort beröm för.
Gamla hjulspår
En del väntade resultat i kväll. Björklöven började svagt mot Västerås men vann till slut. VIK var klart bäst inledningsvis men hamnade lite i gamla hjulspår i att man tappade tålamodet i försvarsspelet och gick bort sig.
AIK slog även Mora med uddamålet och Scott Pooley fortsätter göra mål. Jesper Norbäck har börjat komma igång men den här kvällen stoppades faktiskt Connor MacEachern för första gången sedan sin comeback, första gången på åtta matcher som han går poänglös.
BIK vände och vann hemma mot Vimmerby efter att ledande spelare som Henrik Björklund och Oliver Eklind klivit fram.
Kalmar vände och vann mot Östersund, där 0–2 blev 3–2 i Hatstore på cirka 1.30 i den andra perioden. Liam Hawel gör mål på nytt och det är välkommet för Kalmar som behöver någon som kliver fram i tomrummet efter AJ Vanderbeck.
Fem raka torsk – under strecket
Östersund halkade nu ner under kvalstrecket, visserligen på målskillnad, men det är nu fem raka förluster, apropå gamla hjulspår.
Kvällens största vinnare blev dels Almtuna, som överraskade och slog Oskarshamn borta. Visserligen med medstuds och sånt, men det räknas lika mycket det. Kanske är det ett nickmål som krävs för att Albin Eriksson ska hitta gammal målform. Men även Liam Danielsson passade på att presentera sig, talangen gjorde sitt första mål i Almtuna. Och apropå talanger så var Herman Liv återigen en vinnare i Almtunas mål.
Kulturbärarna i SSK
Kvällens största vinnare var också Södertälje som vann mot Nybro i Liljas Arena, rättvist sett till matchplan och utförande. SSK startade bra, tog kommandot genom att vara starkare i närkamper, sargdueller och runt målen, och Nybro såg sådär lätta att möta ut som de kan göra ibland.
De bet dock ifrån och skapade nerv i matchen, men det dödade sedan matchens gigant Jonas Ahnelöv med mål i tom kasse. Just Ahnelöv visade vägen med uppoffrande spel, blockade skott, fysik men också med assist och alltså ett mål på det.
Carter Ashton klev fram igen, Roope Laavainen levererade och William Eriksson gjorde sitt första mål. Tre vinster på fyra senaste för Södertälje, det finns kanske något att bygga på.
Det här var en match där SSK visade sin identitet, tycker jag. Att Henrik Eriksson och Hampus Harlestam fanns på isen hjälpte till en hel del. Två kulturbärare, även om de inte varit i klubben länge, som är med från ifjol.
SSK-spelarna tvekade inte heller över att jubla.
Jubla ska man när man gör mål.
