Södertälje valde att släppa ett påskägg innehållande Andreas Johansson som ny tränare.
Uppgifter om detta har bekräftats för Hockeynews sedan tidigare och när det nu är presenterat och klart, när Magnus Bogren tackats av efter tre lyckade år och när ”AJ” kommer tillbaka till en klubb som mår betydligt bättre än när han var där senast – ja då går det inte att känna annat än att det är väldigt spännande men också ovisst.
Man går från Magnus Bogren som den trygga och stabila tränaren, som ofta jobbade med att lugna ner situationer snarare än att elda på mer, och som förlitade sig på ett väl inarbetat lagspel och stark organisation skulle bära till framgång.
Nu kommer Andreas Johansson in, och han är inte särskilt mycket yngre än Bogren men känns som mer av ett yrväder, som brinner och är eld och lågor.
Jag ser framför mig riviga intervjuer, vilda timeouter och högljudda lagmöten – men kanske refererar jag också till den Andreas Johansson vi lärde känna som tränare i Modo, HV71 och SSK för tio år sedan.
Det vore orättvist att sätta den stämpeln på honom redan nu igen, och låta en gammal bild sätta ramarna för det som är här och nu. Men att det blir en person med en annan typ av energi kring sig, det är knappast att säga för mycket – den energin fanns förr och den har man känt de gånger man pratat med honom som agent de senaste åren.
Jag tror också att SSK varit ute efter en tränare med styrkor som handlar om att krama ut det sista från alla spelare, om matchcoachning och om att hitta ännu mer utveckling i varje spelare.
SSK har haft en ganska rutinerad och erfaren profil på sina spelare, vilket jag tror har matchat Bogren bra. Nu kommer SSK behöva satsa på fler, mer oprövade namn. Och när man nu, med stor hjälp av Magnus Bogren under tre fina år, satt en identitet och ett grundspel att bygga vidare på så kan det finnas utrymme för den typen av tränare som jag tror AJ är.
Om det blir bättre eller sämre är svårt att svara på här, och egentligen behöver det kanske inte heller bli så mycket bättre heller.
SSK var en förlängning från final om en SHL-plats, och till skillnad mot när Bogren kom in i laget tror jag att det handlar nu mer om att förvalta, utveckla och finslipa, hitta nya detaljer att skruva på.
Det är helt annat läge och där har SSK mycket att tacka Magnus Bogren för.
Nu blir det något nytt, det känns spännande och lite vågat. Jag tror inte det heller är alltför vågat att tro på mer rock n’ roll i SSK de kommande två åren.
