Förra gången lagen möttes blev SSK utmanövrerat av AIK.
Kanske lärde sig Södertäljelaget något av det. Men på många sätt var det här en kväll då allt studsade rätt för SSK.
Går det så går det-hockeyn man spelar gick hem den här gången. Det är fullt blås rakt fram och så ser man vad som händer. Driver man på, spelar fysiskt och är ettriga – då blir det situationer.
Som att Daniel Ljungman tappar skäret och bjuder på en spelvändning i egen zon. Som att Christopher Bengtsson missar pucken när han ska droppa den bakom ryggen i egen zon.
– Rätt plats vid rätt tillfälle, som Carter Ashton sade i TV4 om målet han gjorde efter att förra SSK-forwarden ”Bengan” bjudit på det läget.
Den här matchen hade mycket väl kunnat ta en annan vändning. AIK prickade målramen både vid ställningen 0–1 och 1–2. Och AIK försökte straffa SSK på samma sätt som i Södertälje, med att hitta snabbt förbi SSK-försvararna med enkla raka passningar.
Men är det något SSK lärt sig så är det nog att inte gå på för hårt med sina trögfotade backar, som man ju faktiskt har en stor del av.
Sedan handlade det om att ligga kompakt i egen zon och spela uppoffrande. Massor av blockade skott av den kompakta boxen – AIK sköt bara 13 (!) skott på mål.
Kontroll? Det skulle jag inte kalla det, i alla fall inte förrän efter 2–5, men det gick.
Puckarna studsade rätt. Ett misslyckat skott blev en perfekt passning och öppet mål. En felträff studsar ändå på ett benskydd och in.
Debuterande förra landslagsmålvakten Niclas Westerholm gjorde ett bra jobb i målet och såg lugn ut.
AIK inte sig själva
I takt med att målen trillade in blev också AIK passivt, stillastående och såg ut att börja tänka för mycket.
Nej, man kände inte igen AIK den här kvällen. SSK plockade fram hemmalagets sämsta sidor den här kvällen och vann länsderbyt stort.
På något sätt var det ändå inte särskilt övertygande.
SSK vill inte spela nord-syd-hockeyn, säger man, där det svänger fram och tillbaka och det bjuds på ytor och lagen byter chanser med varandra. Ändå blir det så gång på gång.
Men väl i ledning i den tredje perioden – då var det kontroll. SSK höll undan och vann rättvist i slutändan. Man bröt ner AIK och tog en tung seger som kan betyda mycket.
Det jag inte kommer ifrån är att Södertäljes spel är ungefär som att gå till roulettebordet och satsa på rött eller svart.
Allt på rött. Går det så går det.
Det är en chansartad hockey.
Den här gången gick det.
