BIK Karlskoga vann match sex med 3–1 och tar semifinalserien till 3–3 i matcher.
Bofors IK som tycks ha haft väldigt svårt att ta sig till final – men nu ger sig själva chansen att lyckas med det. Dessutom kommer man ha chansen på hemmaplan.
Modo tog ledningen och såg bra ut i en riktigt bra första period spelmässigt. Sedan föll man tillbaka i gamla synder, och föll på eget grepp för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Den här matchserien är för Modo som en kort sammanfattning av grundserien. Briljerar ibland, vinner övertygande ibland, tappar konceptet ibland och är nere på botten ibland.
Det enda som saknas är ett tränarbyte – annars är det som en snabbrepris av hur säsongen varit. När det går bra så går det riktigt bra. Då kan man vara effektivt framåt och stänga ner defensivt, då kan man börja fundera på om det inte finns något där som ändå gör att SHL-hoppet lever.
Precis som här i match sex i period ett. Modo tar ledningen med 1–0 och har ett antal fina chanser, och man tänker att ”ja, Modo har nog hittat något i slutspelet” – ja, jag sade det till och med högt till de som jag såg matchen med. Man spelade bra, man hade tålamod och fick matchen dit man ville.
Sedan blir det som i period två. Tappar ödmjukheten och börjar ge sig på för svåra saker, bjuder på spelvändningar och gör inte jobbet i hemgångarna heller.
Det är när det går lite för bra – då går det åt helvete för Modo.
Allra mest talande är det förstås när Modo får powerplay och en chans att kvittera till 2–2 – men spelar med för små marginaler och åker på 1–3 genom Oliver Eklind.
Det kräver också sin motståndare att de blir straffade för det.
Om Modo är laget med kreativiteten så är Bofors laget med systemet och strukturen. Där tuggar man på som en gammal skördetröska som bara kan gå på en växel. Man håller sig till vad man ska göra och litar på att chanserna kommer.
Där är Bofors klart mer kompletta än Modo.
Det visade man nu – här var det en lagmaskin som vände på matchen, man litade på att misstagen skulle komma och sedan straffade man Modo. Vars stjärnor gärna faller tillbaka in i att försöka göra det på egen hand – men bara kör fast.
Nu går det till match sju i Nobelhallen, och då återstår det att se om det är kreativiteten eller strukturen som vinner.
Problemet för båda är dock – att Björklöven har både kreativiteten OCH strukturen.
Där är vi inte än – men i en final kommer båda lagen behöva spela över sin egen förmåga.
