Skottförsök: 63–62.
Skott på mål: 35–36.
Tekningar: 27–28.
Mål: 2–2 efter tre perioder och avgörande i den fjärde perioden.
Ni förstår själva.
Den femte matchen blev den jämnaste och tätaste hittills i kvartsfinalserien mellan Kalmar och Södertälje.
I slutändan var det en vunnen tekning, en briljant pausering av Valdemar Johansson som gjorde att Leevi Teissala tappade kylan, och smart positionering av Carl-Johan Lerby som avgjorde från ett öppet skottläge.
Men chanser saknades inte – och matchen kunde definitivt ha avgjorts mycket tidigare.
Kalmar hade sina öppna lägen. SSK hade en rad frilägen också.
Omöjligt att hitta svaret
Att försöka hitta en anledning till varför just Kalmar vann den här matchen känns nästan omöjligt. Lagen står för olika saker, olika filosofier och grundidéer, men kanske var det Kalmars kreativitet som till slut avgjorde.
Kalmar har en stor förmåga att skapa chanser med spelsinne och spelskicklighet, den har de visat under 52 matcher i grundserien och den tog dem till andraplatsen.
Kanske var det den som gjorde att de tog hem den här matchen.
Sett till vad Södertälje skapade i den här matchen borde Kalmar dock ha straffats.
Deras säsong har varit allt annat än vad de tänkt sig, men de har hittat rätt och när slutspelet började var de redo – precis som de faktiskt pratat om hela tiden.
SSK gjorde här en match som hade räckt långt de flesta kvällar, men de hade inte förmågan att avgöra – Henrik Eriksson, Sebastian Dyk, Patrik Zackrisson, AJ Vanderbeck och Viktor Liljegren kunde inte klaga på möjligheterna de fick.
Kalmar hade största pressen på sig, pressen att vinna på hemmaplan, och de höll för den. De hade den största kylan, i det avgörande läget.
Det är egentligen kanske irrelevant, matchserierna lever sina egna liv – men om man jämför de fyra kvartsfinalserierna är det den här som andats allra mest slutspel och där lagen spelat bäst.
Alla övriga lag hade fått stora problem med de här två lagen. Det har noll betydelse, men båda de här lagen förtjänar att gå vidare, så bra som de spelar. Jag vill ändå föra det till protokollet, så bra är det vi får se här.
Väckte en ilsken björn
Men Kalmar har nu 3–2 i matcher och kan spela mer avslappnat på onsdag i Scaniarinken. Men då kommer det koka och publiken blir återigen en stor faktor, något som jag tror gynnar SSK extra mycket med den riviga spelstil de har.
Kalmar har nu varit smartare i sitt snack. George Diaco gick ut och erkände att det var fel att fira framför SSK-fansen.
Som jag var inne på i vår podd under måndagen, så tror jag inte Diaco visste vilken slumrande, ilsken björn han väckte till liv då.
Nu har han lärt sig det. Han petar inte mer på den. Nu håller Kalmar låg profil. Nu känns de redo att lägga sin kaxighet åt sidan och bara åka till Scaniarinken, ta den fjärde segern och åka hem.
Samtidigt står Andreas Johansson lugn och trygg och litar på sitt lag, fullt av slutspelsrutin.
Ingen blir förvånad om det här går till sju matcher.
Alla längtar efter att få se rond sex.
