Gerry Fitzgerald var tillbaka i kvartsfinal ett – och fick Tyler Kelleher som kedjekamrat.
Ett farligt hot för Modo – men det var inte självklart att para ihop dem.
– Han är en slutspelsspelare. Han vill vinna, säger Fitz om Kelleher.
ANNONS
Efter en månads frånvaro gjorde Gerry Fitzgerald comeback i kvartsfinal ett.
Han spelade drygt 17 minuter och var center i den formation med Tyler Kelleher och Måns Carlsson som blev avgörande i matchen med två mål.
Han var även en av de spelare som deltog i den frivilliga träningen på tisdagen, och då slog han fast för Hockeynews att han är tillbaka i fullt slag.
– Ja, jag känner mig riktigt bra. Vi har ett fantastiskt team av fystränare här. De hjälpte mig verkligen mycket när jag var borta och såg till att jag kom tillbaka till 100 procent. Så mycket beröm till dem. Det är förstås aldrig kul att titta på hockey från läktaren. Men det här är den viktiga delen nu.
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
Efter en månads frånvaro gjorde Gerry Fitzgerald comeback i kvartsfinal ett.
Han spelade drygt 17 minuter och var center i den formation med Tyler Kelleher och Måns Carlsson som blev avgörande i matchen med två mål.
Han var även en av de spelare som deltog i den frivilliga träningen på tisdagen, och då slog han fast för Hockeynews att han är tillbaka i fullt slag.
– Ja, jag känner mig riktigt bra. Vi har ett fantastiskt team av fystränare här. De hjälpte mig verkligen mycket när jag var borta och såg till att jag kom tillbaka till 100 procent. Så mycket beröm till dem. Det är förstås aldrig kul att titta på hockey från läktaren. Men det här är den viktiga delen nu.
Och du tog din tid, eller hur? Du skyndade inte tillbaka.
ANNONS
– Nej, precis. Vi ville vara smarta med det. Att missa några extra matcher i grundserien skadade egentligen inte, när läget var som det var hade vi ändå ingen chans att ta oss någonstans i tabellen. Det spelade ingen roll. När vi visste att vi satt säkert där vi var blev beslutet ännu enklare. Slutspelet är viktigast.
Just att para ihop "Fitz" med Tyler Kelleher var inte självklart, säger assisterande tränaren Thomas Rhodin.
– Nej, det var inte självklart kan jag säga. Vi hade väl diskuterat lite fram och tillbaka. Vi hade en dialog med dem också, säger Rhodin.
– Jag tror inte de har spelat speciellt mycket ihop. Ja, några byten har de gjort ju såklart någon gång, men inte mer. Det är ju två smarta spelare. Sen, Fitz har ju varit borta länge så det får man komma ihåg. Jag tycker han gör det jättebra, är på rätt sida och gör de här småsakerna jättebra. Men jag tror att han kommer växa ju mer is han får. Det är ju två speciella spelare som kan avgöra matcher här. Så det är intressant att se.
Scott Pooley, Gerry Fitzgerald och Tyler Kelleher i match ett.
Fitzgerald om att spela med Tyler Kelleher:
ANNONS
– Han är fantastisk. Det såg du (i match ett). Han skapar mycket. När han är där i sitt spel är han skrämmande att möta. Han är en riktigt bra spelare. Jag tycker att vi börjar hitta lite kemi nu. Det var ju vår första match tillsammans, så det kommer bara att bli bättre.
De tycks klicka bra på isen, och på den frivilliga träningen var båda först ut och ensamma på isen en längre stund innan några lagkamrater anslöt. Samtidigt satt Scott Pooley i bortalagets bås och pustade ut efter AIK:s träning som varit precis innan, och det ropades några lättsamma saker dem emellan.
Alla tre delade arena förra säsongen när Fitz och Pooley spelade i AIK, och Kelleher i Djurgården. Men då umgicks de inte.
– Pooley spelade jag ju med, men jag kände inte Tyler alls innan jag kom hit. Jag visste förstås vem han var — och han är en högljudd kille, så man hör honom. Vi pratade några gånger under säsongen förra året. Det var ungefär det.
AIK och Djurgården möttes som bekant i hockeyallsvenska finalen förra året, och Kelleher förlängde sin svit vad gäller att gå upp i SHL.
– Han är en slutspelsspelare. Han vill vinna, säger Fitz.
Är det fortfarande speciellt att möta AIK?
– Jag tycker det är kul att spela mot mitt gamla lag. Du vet hur det är — det är en business. När pucken släpps är det annorlunda. Det spelar egentligen ingen roll var man spelar i slutspelet. Man måste bara spela och hitta ett sätt att vinna.