SHL presenteras av:
BAUHAUS bygger svensk ishockey
Luleå vann grundserien i våras och kände att SM-guldet var inom räckhåll. Sedan kom coronapandemin och begravde hockeysäsongen.
– Vi vet att vi hade en jättechans ifjol. Då var min känsla att det finns inget lag över sju matcher som tar oss i ett slutspel. Vi var extremt vältrimmade och redo för slutspel när säsongen avbröts. Frustrationen som man har känt att vi inte fick avsluta det vi hade påbörjat har man kunnat vända till en motivation att vi vill bygga vidare och avsluta det vi hade påbörjat. Vi är extremt hungriga. Det kände man från dag ett nu när man drog igång, säger Fabricius.
Han har varit ute och spelat nio hål golf med sju lagkamrater. Däribland Linus Klasen, Niklas Olausson och förre Luleåforwarden Johan Harju. De ”yngre killarna” med Nils Lundkvist i spetsen gick bollen före.
Hösten har kommit långt i Luleå, men det var tolv grader varmt under golfrundan.
– Det var mössa på i alla fall. Skönt att få lite frisk luft efter träningen, säger Fabricius.
LÄS MER: Dags för comeback i Luleå för Linus Klasen – här är hans kedja
Den snart 38-årige Luleåforwarden är på väg in i sin 19:e SHL-säsong. Han debuterade hösten år 2000 hemma mot Leksand (7–4) i Delfinen, men satt mest och tittade på från båset. Det var den 12 oktober och snart 20 år sedan.
– Det stämmer nog. Sedan vet jag inte om jag spelade de första matcherna. Självklart kommer jag ihåg när de kastade in mig första gången och det var väl däromkring. Jag bröt handen på försäsongen, så det tog några matcher in och jag var borta några veckor. Jag kommer ihåg när de slängde in mig mot Brynäs hemma och jag fick spela nästa match från start. Då var det Frölunda borta, minns Fabricius.
Han räknar därför mötet med Brynäs (0–3) hemma i Delfinen den 31 oktober 2000 som sin debut i Luleå. I matchen mot Frölunda i Scandinavium ställdes han mot stjärnor som Kristian Huselius, Patrik Carnbäck, Mikael Andersson, Fredrik Sjöström och Ronnie Sundin.
I ett skadedrabbat Luleå fanns målvakterna Daniel Henriksson och Jarmo Myllys, de stora namnen Mikael Renberg, Thomas ”Bulan” Berglund, Roger Åkerström, Jiri Kucera och Fabricius själv var center mellan Lars Edström och Mikael Lövgren.
Det är ganska länge sedan…?
– Jo, haha det var det. Man märker att många grabbar i laget inte ens var födda då. Det är jäkligt länge sedan. Samtidigt har det gått fort i alla fall. De springer iväg åren. Det är minst lika kul, om inte roligare nu. Man är lyckligt lottad så länge det varar.
Nye Brynästränaren Peter Andersson (t v) deppar efter ett Luleåmål från Karl Fabricius och gänget. Det var inte igår. Foto: Bildbyrån.
Karl Fabricius har spelat 854 SHL-matcher i Luleå (och Frölunda) och han jagar ännu sitt första SM-guld. Numera skriver han och Luleå ettårskontrakt. Man tar lite i taget. Men ”Fabbe” är uppskattad för sitt hårda jobb, sitt brinn för Luleå och för den förebild han är för de yngre i laget.
Att varje säsong kan vara hans sista bekymrar honom inte.
– Man blir ganska mycket bättre på att ta det, alltså man känner sällan en stress över nästa år. Det kanske man gjorde när man var yngre och hade utgående kontrakt och sånt där, men nu är det, ja, allt mitt fokus ligger hela tiden på nästa match, att vi ska göra det så bra som möjligt, att vi ska vinna hockeymatcher. Och man får chansen att spela i ett jäkligt bra lag som ska ha chansen att vinna ett guld. Det är det som triggar mig, och driver mig.
– De personliga målsättningarna, visst de finns självklart där, det är en del av det driv man har, men det är det kollektiva som jag tycker är mest intressant. Vi har en fruktansvärt härlig grupp, som gör att det blir ganska enkelt att hitta motivation och tycka att det är roligt.
I SHL-premiären hemma mot Färjestad ser Karl Fabricius ut att spela i en kedja med Jonas Berglund och Noel Gunler.
Berätta något oväntat om dina kedjekamrater!
– Ooh!
Fabricius kämpar några sekunder och uppmaningen kom ju aningen överrumplande.
– Gunler är i alla fall en hejare på golf. Han är väldigt duktig där. Det är ganska kul, jag har egentligen aldrig spelat med hans farsa (Joakim), men jag umgicks en hel del med honom och mötte honom väldigt mycket då han var i Boden, så vi har haft våra duster, säger Fabricius.
– Jag kommer ihåg en gång när vi mötte Boden i en träningsmatch, när jag var i Piteå, och vi kände varandra privat och jag drog honom (Joakim) över hela banan. Han hakade mig i en backcheck, över hela banan, och han åkte bara och skrattade… Vi tyckte det var ganska kul båda två. Det är lite roligt att spela med honom (Noel) nu. Noel var väl tre år då och det trodde man kanske inte att man skulle lira med honom.
Om Jonas Berglund säger Fabricius:
– Berglund har liksom inga dolda grejer, men på nåt sätt är det en väldigt smart spelare och en bolltalang. Han har mycket boll i sig. Det kanske man inte tror? Men man ser att han har spelat mycket fotboll.
Tillbaka till Karl Fabricius som inte har missat en match i SHL de senaste fyra säsongerna. Imponerande med tanke på hur mycket smällar spelarna i SHL får. Och hur lätt man kan bli förkyld.
– Jag tror jag bröt revbenet på träning och det var väl en fyra fem år sedan. Det var nog senast. Det hände under en träning under ett uppehåll och jag hade nog kunnat spela, men det var sista uppehållet, i februari, så vi valde att inte riskera nåt. Det tror jag är senast. Jag är inte säker.
Karl Fabricius missade fem matcher 2015/2016. Och faktum är. Backar man bandet till 2004/2005, då SHL (elitserien) var fylld med NHL-stjärnor under lockouten i Nordamerika så har Fabricius spelat 779 av 800 matcher. Han har alltså missat 21 matcher på 15 år (han var i KHL en säsong under perioden).
Han har spelat över 97 procent av matcherna sedan 2004. Sanslöst imponerande.
– Det sätter jag faktiskt stor stolthet i. Sedan får man aldrig glömma att jag för det första har klarat mig från allvarligare skador. Sedan dras man ofta med små grejer hela tiden egentligen.
Små grejer.
– Det som är speciellt med match är att det kan göra väldigt ont fram tills det att pucken släpps. Men när den väl gör det, då blir det ett visst adrenalinpåslag och såna grejer som gör att man kan trycka bort det för nån timme i alla fall.
Karl Fabricius hyllas på ett alldeles särskilt vis av Luleåfans på Hovet under en bortamatch mot Djurgården. Foto: Bildbyrån.
– Jag sätter stor stolthet i det och jag har spelat med många spelare också som man ser gör uppoffringar. De spelar trots att det gör ont. Ibland är det lite så. Det krävs ibland. Om man bara spelade när man var fräsch kanske det inte skulle bli så många matcher.
Hur hanterar du det mentalt eftersom kroppen ändå skickar en signal om att nåt är fel?
– Det är svårt att förklara. Ibland kan det kännas lite hopplöst, när man har fått ett skott på ett ställe eller man har väldigt ont. Men du får ner foten i skridskon, det gör helvetes ont på värmningen, men du känner att det släpper lite i slutet på värvningen och sen tar man sig ändå ut. Då är det fokus på nåt annat och man kan flytta fokus till det man ska göra på isen. Jag vet inte. Det är svårförklarat det där.
– Sedan finns det självklart skador man inte kan skydda sig emot.
Det är naturligtvis ingen slump att Karl Fabricius är den stålman han är.
– Jag har alltid lagt stor vikt vid att förbereda mig väl. Med träning, med kost ”off ice” för att jag tror att det hänger ihop och kan bidra till vissa skador om man inte är i fysiskt bästa form. Då kanske du försätter dig i situationer ibland där du inte kan ta emot eller parera och på så sätt kanske få en allvarligare skada än vad smällen gav. Det är en kombination av tur och bra förberedelser.
Var går gränsen… vad är du beredd att offra för att vinna ett SM-guld?
– Hehe, man ska väl aldrig säga nåt sånt, men det är självklart väldigt mycket. Fysiskt sett är jag beredd att offra det mesta. Det är väl ingen tvekan om det.
Fabricius är snabb med att få fram att han inte vill framstå som macho eller dumdristig utan att använda just de orden.
– Det här är individuellt. Jag skulle aldrig klanka ner på nån som står över en match för att man har ont. Ibland är det totalt omöjligt, för att inte säga rent ut sagt farligt. Det är alltid en dialog. Vi har fysioterapeuter och läkare runt laget. Men som sagt, man ska inte prata om skador, det är tråkigt, hehe.
Årets Luleå är av många tippade att vinna SM-guld.
Vad säger du om förväntningarna utifrån och inifrån?
– Vi har ett otroligt bra lag och har fått behålla samma lag. Det är inte många förändringar och det är positivt. Förhoppningsvis kan vi börja på en lite högre nivå än där vi började säsongen ifjol. Sedan vet vi att det tar ett tag, även om många är kvar, innan spelsystemet sitter till punkt och pricka.
Luleåtränaren Thomas ”Bulan” Berglund är konsekvent och noggrann, vilket han har lätt för att förmedla till sina spelare.
– Vi har höga krav på oss själva. Vi anser själva att vi ska vara med och slåss om guldet. Samtidigt är det flera lag där ute och många som har rustat väldigt bra. Vi har spelat ganska få träningsmatcher under försäsongen på grund av pandemin och det har sett bra ut. Och det ser jättebra ut på träningarna. Men man vet inte hur bra de andra lagen är än. Oavsett det så tycker jag att vi ska vara med där uppe. Vi har ett lag för att kunna gå hela vägen. Det har vi definitivt, säger Karl Fabricius.
***
Riktigt bra? Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
