Det är kvitterat i den allt hetare semifinalen mellan Djurgården och Södertälje.
När man lämnade den soliga vårkvällen i Stockholm och klev in i slutspelsbubblan på Hovet var det med funderingen hur mycket det skulle smärta för Djurgården, vid underläge med 1–0 i matcher mot ett fysiskt och på gränsen liggande SSK, att klara sig utan Patrick Thoresen. Och centern Arvid Costmar. Och spelskicklige högerskjutande powerplay-backen Mattias Hävelid.
Avbräcken tvingade Djurgårdstränaren Robert Kimby och hans stab att tänka om. Tänka annorlunda.
Växjölånet Filip Eriksson, som har bollats runt i kedjor och roller, gavs ett större ansvar i ett kritiskt läge mot SSK.
Han gjordes till center i andrakedjan mellan Tyler Kelleher och Dick Axelsson. Ett succédrag.
För som Eriksson, den unge smålänningen, omfamnade chansen och förtroendet. Efter en minut och nio sekunder skickade han in 1–0 till Djurgården. Rätt upp i Frans Tuohimaas plockhandskkryss.
Efter 3.39 spelade en såphal Kelleher fram till smidigt slingrande sig Dick Axelsson och så satt 2–0 på samma sida som Eriksson gjorde första målet.
Södertälje? Magnus Bogren tog timeout.
Det var självfallet inte så här SSK hade tänkt sig att fortsätta efter den väldigt väl genomförda matchplanen som ledde till en 4–2-vinst på Hovet i måndags.
Det kom en reducering till 2–1 i powerplay sedan en frustrerad Kelleher dragit på sig en tvåminutare för en slashing. SSK:s powerplay med framför allt Marcus Eriksson, Nicolai Meyer och Daniel Norbe är otroligt bra.
Men Djurgården och i synnerhet Tyler Kelleher fick friare tyglar att lira hockey den här kvällen. Och då är Djurgården en bättre. I spel fem mot fem har Södertälje väldigt svårt att få grepp om sitt motstånd.
SSK låg på gränsen till det tillåtna i den första matchen, men efter Djurgårdens 3–1 tappade Södertälje fullständigt kylan och det kokade över.
SSK-backen Albin Carlson fick Tyler Kellehers höga klubba över munnen och blödde. Det blev ingen utvisning. Från läktarplats uppfattade jag det som att domarna gjorde tecken för ”follow through”, att Kellehers rörelse för passningen i anfallszonen var att betrakta som oavsiktlig och därför inte ledde till någon utvisning. I så fall handlar det om regel 60.1.
Eller så var det en beklaglig miss?
Efter det kunde Södertälje inte hålla känslorna i styr och det kostade väldigt många onödiga utvisningar och ett tag var det så trångt i de båda utvisningsbåsen på Hovet att spelare fick stå upp under sin utvisning för att överhuvudtaget få plats där inne.
Djurgården fick en behaglig resa och kunde utnyttja ett par av sina powerplay.
Filip Eriksson visade lite av sin outnyttjade kapacitet i Djurgården när han knäppte in 6–2 bakom Oliver Håkanson som byttes in i SSK-kassen efter Albin Grewes trollerinummer till 5–1.
Nej, den här matchen kan Södertälje mest bara glömma och lägga bakom sig. Att Djurgården vräkte in sju mål på SSK betyder inte så mycket för semifinalserien i stort. Det är 1–1 i matcher.
Det som betyder mer i längden är hur Södertälje reagerar på det här i Scaniarinken på fredag. Och hur eventuellt skadade Djurgårdsspelare tillfrisknar.
I Djurgården klev nämligen Dick Axelsson – målskytt i båda semifinalerna – av. Det är såna tapp som kan bli kännbara i längden.
Samtidigt har Djurgården på allvar fått igång Tyler Kelleher. Ett mål och fyra assist i den här matchen.
10 poäng på sex slutspelsmatcher för förra årets MVP i det allsvenska slutspelet.
