EK: På många sätt en drömstart för DIF

Marcus Krüger var saknad i Djurgårdens SHL-premiär. Ett oerhört tungt tapp. I synnerhet som matchen såg ut inledningsvis där Djurgården behövde försvara sig mot ett rappare, aggressivare och puckskickligare lag som Skellefteå.

Ett Skellefteå som 18 år i rad varit på topp sex i SHL och som på 2010-talet prenumererade på platsen i SM-finalen. Så sent som 2024 vann Skellefteå SM-guld med ex-djurgårdaren Robert Ohlsson i båset.

Men Djurgården kom tillbaka spel- och målmässigt i den andra perioden. Precis som i Hockeyallsvenskan lyckades coachen Robert Kimby med ett taktiskt drag som fick snabbt resultat.

Genom att flytta upp Albin Grewe från fjärdekedjan till tonåringarna Victor Eklund och Anton Frondell hände nåt. Något vände.

Och det handlade om kaxighet och självförtroende. Med Grewe bredvid sig kom både Eklund och Frondell in i sin SHL-debut. I den första perioden tog Anton Frondell inte en enda tekning som center. Det var inget planerat från Kimbys sida. Det var bara så det blev.

Skellefteås centrar med Oscar Lindberg (banans kung på Hovet), Pär Lindholm och Jonathan Johnson vann mängder av tekningar mot Jacob Josefson, Håvard Salsten och Ludvig Rensfeldt.

Men med Grewe i en mer spelande roll, mer framskjuten och drivande, fick Djurgården andas lite mer och kunde successivt flytta ner spelet i Skellefteås zon.

Skapa chanser. Och Kimbys drag gav utdelning till 2–2. Comebackande Philip Holm gjorde ett jättebyte och fick fram pucken till Grewe och såg till så att August Berg fick fritt skottläge. 2–2. Djurgården tog ett rejält kliv in i matchen.

David Blomgren, som fick flytta ner till fjärdekedjan istället för Grewe spelade också fysiskt matchen igenom och fyllde en roll. Fler och fler Djurgårdsspelare tyckte att det började kännas naturligt att spela i SHL och sänkte axlarna.

Viggo Björck, den 17-årige jättetalangen, verkar orka hur mycket som helst och hade en liten fysiskt dispyt med Skellefteå-backen Pontus Johansson. Det spred också energi i Djurgården.

Sedan var det lite flyt när Jesse Ylönen fick in 3–2-pucken, men där och då tappade Skellefteå matchen. På 19 sekunder gick Djurgården från 2–2 till 4–2.

Att det blev spännande på slutet när Skellefteå chansade på att plocka ut målvakten och kunde reducera dubbelt till 5–4 var inte oförtjänt. Djurgården stressade plötsligt och kan förstås lära sig något av det.

Magnus Hellberg gjorde matchvinnande räddningar i målet och såg till så att Djurgården kunde gå segrande ur SHL-premiären. Han var också en stor skillnad mellan lagen på Hovet.

Det var mycket som var bra i Djurgården som ni förstår. Men det finns också mycket som kan bli bättre.

Med andra ord – var det inget annat än en drömstart på comebacken i SHL.

Jacob Josefson höll alldeles utmärkt som ersättare till Marcus Krüger. Och bättre blir det förstås när båda två kan vara med och styra toppkedjorna.