EK: Med Krügers järnvilja är DIF oslagbart

Efter ett avgörande på övertid. Efter att ha legat under med 4–1 i den tredje perioden mot AIK i en final är det allra mesta, jag skulle säga att a-l-l-t därmed är förlåtet.

Men AIK gjorde en oerhörd uppryckning.

AIK reste sig snabbt efter förlusten i den första finalen mot Djurgården. Och efter det tidiga baklängesmålet i långfredagens match.

Det är Djurgårdens fjärdekedja med Daniel Brodin, Ludvig Rensfeldt och Albin Grewe som till stor del visar störst beslutsamhet i offensiven i spel fem mot fem och 1–0-målet var ett klockrent exempel på vad som kommer att krävas mot ett AIK som skakat av sig den eventuella tröttheten efter det täta matchandet i kvartsfinalen mot Björklöven och semifinalen mot BIK Karlskoga.

Daniel Brodin kastade sig mer eller mindre över en puck i sarghörnet och bara flyttade på en AIK-back. Ludvig Rensfeldt hjälpte till och jobbade vidare pucken till ett backskott.

Under tiden satte Brodin kurs mot AIK-målet och kunde sedan styra in ledningsmålet för Djurgården.

Det är med den viljan framför motståndarmålet som det går att få hål på AIK-målvakten Victor Brattström.

AIK tog med sig betydligt mycket mer jävlar anamma till den andra finalen och Daniel Muzito-Bagenda ledde sitt lag in i matchen på allvar.

Kvitteringen kom i ett effektivt powerplay. En onödig hakningsutvisning i mittzonen kostade två minuter för Djurgårdens poängkung Tyler Kelleher och till slut dyrkade AIK upp Djurgårdsförsvaret och Daniel Ljungman gjorde mål för andra finalen i rad på målvakten Hugo Hävelid.

AIK fick ett övertag i spelet efter kvitteringen och Djurgården började visa en rad olika brister.

Inte minst brist på disciplin. När Muzito-Bagenda tog sig i väg från en närkamp med Djurgårdsforwarden Dick Axelsson kom det en eftersläng, som domarna videogranskade för misstänkt spearing.

Efter en närmare koll blev det ingen utvisning alls.

Men det hettade till rejält mellan Axelsson och Muzito-Bagenda och det blev gurgel. Till slut fick domarna nog och lät lirarna kyla av sig två minuter.

Djurgården började andra perioden helt okej, men en spelvändning resulterade i att Daniel Muzito-Bagenda fick fritt skottläge mellan tekningscirklarna. Pucken smet in under armen på Hugo Hävelid. Och det blev helt tyst på Hovet eftersom inga AIK-supportrar får vara plats på Djurgårdens hemmamatcher.

Den sortens tystnad har jag inte hört på Hovet sedan coronapandemin då läktarna var tomma på folk.

Baklängesmålet kastade ny eld på den brasa som målvaktsfrågan har varit i Djurgården den här säsongen.

Leksandsmålvakten Marcus Gidlöf är på plats i Stockholm, tränar med Djurgården och kommer nog att spela i den här finalen.

Djurgården släppte även in 3–1 i den andra perioden, på nytt i boxplay och Scott Pooley fick till synes ”enkelt” vandra in framför Hävelid och trycka in en ispuck.

Och Djurgårdsbacken August Berg fick bita ihop i pausintervjun på Hovet inför den tredje perioden.

Ut sipprade ändå:

– Det är inte tillräcklig bra.

Och:

– Vi måste in i köttet på dem och åka mer skridskor.

Så vad hände i starten av tredje perioden?

Mål efter 14 sekunder – i häcken.

Slarv av Colby Sissons, som drog ner 3–1-målskytten Pooley.

Det blev straff och Pooley sköt bergsäkert 4–1. En monumental uppförsbacke för Djurgården, som var på väg halvvägs till Blåkulla.

Då hände något.

Djurgården började k-ö-r-a.

Puck in mot kasse och Tyler Kelleher satte 2–4.

Filip Eriksson bröt mönster, tog sig in på insidan av en AIK-back och fixade fram sitt lags första powerplay för kvällen och då tog Colby Sissons revansch på sig själv för missen vid 1–4 och tryckte in 3–4.

AIK fick försvara en enmålsledning på samma sätt som Djurgården i den tredje perioden i den första finalen och Roger Melin tog timeout.

Men Fitzgeralds första utvisning kostade ett baklängesmål och det gjorde även hans andra.

Linus Klasen vräkte in 4–4 och ännu en gång den här säsongen gör Djurgården en upphämtning i den tredje perioden.

Och så fullbordade Djurgården vändningen på övertid. På långfredagen.

Marcus Krüger klippte in 5–4 sedan AIK-backen Eric Norin tagit fel väg runt kassen och tappat allt vad markering hette.

Det är 2–0 i matcher i den här finalen. AIK måste resa sig. Och det ännu kvickare än man gjorde i den här rysaren.

Djurgårdens järnvilja har ännu en gång visat sig.