DIF-förvåningen: "Nivån högre än jag trott"

Tidigare i veckan hade Djurgårdens assisterande coach Michael Holmqvist en utvärdering av SHL-säsongen tillsammans med general managern Niklas Wikegård och sportchefen Marcus Due-Boje.

Holmqvist har därför en färsk bild av den säsong som tog slut för en månad sedan. Djurgården blev nia i SHL-tabellen och fick spela åttondelsfinal mot Malmö där det blev stryk med 2–1 i matcher.

– Om man går in från början av säsongen så tycker jag att känslan och vad man trodde inför inte stämde. Jag tycker att nivån var högre än jag hade trott. Skillnaden från allsvenskan var större än jag hade trott. Då pratar jag mest om kraften i alla spelare, och styrkan. Sedan är det en defensiv liga och man är ruskigt noggrann. Det krävs mycket för att ta sig loss och skapa saker.

Holmqvist, 46, har varit med i Djurgårdens A-lag de senaste fyra åren och var med om att ta klivet från Hockeyallsvenskan till SHL.

– Riktigt roligt om man går till sig själv och oss ledare att testa på nåt nytt och ta nästa kliv och komma in i den nivån. Det var en väldigt rolig säsong på det sättet.

Berömmer lugnet i klubben

Han berömmer både tränarstaben och klubbledningen för att ha is i magen när det gick ett par tunga månader med massor av förluster mitt i vintermörkret.

– Jag tycker att vi höll ett lugn över hela säsongen. Även fast det gick upp och ner så tycker jag att vi lyckades hålla energin där nere i rummet på ett jämnt och bra sätt med tron på det vi hade sagt. Att hålla en bra verksamhet och träna bra varje dag. Så litade vi på att det kommer genom det och det tycker jag verkligen att det gjorde genom hjälp av våra chefer också faktiskt.

Hur var den stöttningen?

– Ja, vi vet också när vi förlorar matcher. Vi ser ju på tavlan vad det står. Bra stöd och ett lugn runt oss ledare som gjorde att vi inte blev uppstressade heller. Jag tror det var Niklas som sa nånstans, vi var inte nykomlingar bara de första tre veckorna. Vi var nykomlingar hela året. Det är lätt att glömma det, tror jag.

Han tillägger:

– Väldigt lärorikt och kul.

Vad lärde du dig och vilka aha-upplevelser fick du?

– Det var vissa grejer i spelet som kanske funkar i allsvenskan som inte riktigt lirar i SHL.

Exempel?

– Till exempel måste du flytta pucken mycket snabbare. Du blir uppkäkad om du står still. Det blir man i allsvenskan också, men det är en nivå till i de bitarna. Det är skillnad i kraften att vara stark på pucken.

Om PP-ansvaret

Holmqvist, även ”Honken” kallad är powerplay-ansvarig och även det spelet hade sina bra och mindre bra perioder under säsongen. Men totalt sett blev Djurgården sjua i powerplay (25 procents effektivitet).

Hur skilde sig powerplay vad gäller svårigheter och möjligheter?

– Det är lite smartare spelare i boxplay. Lite noggrannare och gör klart på ett annat sätt. Sedan om man tittar på målen så görs de i princip på samma sätt även fast det är SHL, men det kanske kräver lite högre pucktempo och lite mer kvalitet i passningarna och lite högre kvalitet på skotten. Man vrider upp allting ett snäpp fast det ser hyfsat likadant ut.

Offensivt skicklige backen Joey LaLeggia stod för 40 poäng i SHL – bäst av en back i Djurgården sedan Mats Waltins 41 poäng på 1970-talet… Han gjorde hälften av sina poäng (5 mål, 15 assist) i powerplay vilket var bäst i Djurgården. Men han har nu lagt skridskorna på hyllan och tackat för sig.

Hur tänker man när man blir av med en spelare som LaLeggia i powerplay?

– Man vill först se vad det är för lag vi har, men när vi går igenom våra mål som vi gjorde så är det åter igen uppifrån LaLeggia (på blålinjen), som du säger. Det är uppifrån till Anton Frondell eller till Hudon. Det är uppifrån ner till Snively på off wing (till vänster i offensiv zon). Där har det hängt några baljor också. Vi har några saker att utveckla i våra låga attacker tycker jag och få ett hot inne i mitten. Så det finns grejer att jobba på absolut, men jag tycker ändå att det är lite tidigt att måla upp hur exakt man vill ha det. En grund har man alltid och den kommer väl att ligga kvar. Sedan behöver vi bli bättre i den.

Det styrs så klart av individerna i uppställningarna.

– Det är en rolig utmaning att ta nästa lilla kliv. Statistiskt hamnade vi sjua i ligan med SHL-rookies mestadels. Det är godkänt tycker jag.

Holmqvist är medveten om att det är stora förväntningar och krav på powerplay.

– Man vill att det ska vara vackert att titta på powerplay. Det kanske det inte var… Men effektiviteten fanns där okej ändå.

Går det att hitta någon ersättare som liknar LaLeggia eller tänker man på nåt annat sätt?

– Det är klart att om det är back nummer ett och back nummer två som ska in, eller nåt liknande, då behöver nån av dem ha de kvaliteterna att kunna stå på blå i powerplay. Så är det ju. Absolut.

Som tidigare juniortränare i Djurgården vurmar Michael Holmqvist för att utveckla de unga spelarna. Och där lyckades han och Djurgården extremt bra med Viggo Björck, Victor Eklund och Anton Fronell.

Juniorkillarna gick från att behöva växa in i ligan – till att vara de som ledde laget på slutet?

– Jag gillar att vi gick in i säsongen på det sättet istället för att ”nu ska vi få de här killarna att leda från start”, då tror jag att det hade kunnat bli ett annat resultat, faktiskt. Jag gillar hur vi har lagt upp resan för dem alla tre egentligen. Att unga killar får växa in i det med hjälp av sina lagkamrater som har varit med lite längre.

– Sedan vet vi att när det är den här nivån på spelare som de är så för vissa går det fortare och för vissa tar det längre tid, men så småningom kommer de att vara bra på nästa nivå på hela stegen.

Ni kanske lät dem få ganska mycket offensiv zontid i början och inte få motståndarna över sig?

– Vi var snälla mot dem i början i alla fall, hehe. Det tycker inte de… Men vi tycker det. Så det var väl bra. Utvecklingsmässigt, om du tittar på vår laguppställning, jag tänkte inte så mycket på det under säsongen, men det är inte många SHL-killar i det laget som vi hade.

Det var bara Jesper Pettersson och Joey LaLeggia som hade spelat i SHL säsongen före?

– Exakt. Jag tror det var många som behövde tid på sig att käka sig in. Tittar man på en sån som (David) Blomgren som tar kliv varje år och är otroligt användbar för oss.

– Han är som en swiss army knife (schweizisk armékniv). Vi hade honom som back förra året i nån match tror jag. Han är en driven kille som fan. Vi hoppas att han ska ta nästa steg igen.

Och producera lite mer?

– Ja, för han kommer till hyfsat mycket lägen ändå. Nu är det den sista kylan och få ut hornen när lägena väl kommer. Det kan bli bra.