Linus Lindblom har fått en kalasstart på sin första “riktiga” säsong i Brynäs A-lag.
Även om 20-åringen hann med att måla redan i sitt första byte i SHL-debuten förra säsongen så blev det bara två matcher då.
Nu är han med från start som en av 14 forwards i truppen och tillsammans med Noel Nordh och Anton Ohlsson så har det varit en succéartad inledning på säsongen.
I premiären mot AIK låg de bakom två av målen och mot Västerås ytterligare ett. Inte så illa pinkat av den unga trion som trots allt inte får så mycket speltid.
– Det är jättekul att det gått så bra för oss, vi är ju unga så vi spelar med mycket fart och skills och försöker att ha så roligt vi bara kan där ute och det är ett jättestort plus att vi lyckats göra lite mål också, säger Lindblom.
Konkurrensen om forwardsplatserna i Brynäs är stenhård den här säsongen och lagom till lördagens hemmamatch mot Västervik så talar mycket för att både Johan Larsson och Greg Scott gör säsongsdebut.
– Det är väl ingenting man tänker på så mycket. Jag försöker bara träna hårt och lära mig så mycket som möjligt varje dag och sen får man se hur det blir, det är tränarna som styr vilka som spelar och det är ingenting man kan kontrollera mer än att göra sitt bästa, säger Lindblom som har ett hemligt vapen i sin bror Oskar som spelar i NHL-laget San José Sharks.
– Han har jättebra koll på hur det går för mig. Vi facetimear så mycket som det är möjligt och stämmer av hur det går för varandra så vi har bra kontakt.
Det finns många som säger att ni är sjukt lika varandra, både på och utanför isen. Håller du med?
– Nej, själv kanske jag inte tycker det, men han har ändå varit en av mina största idoler i hela livet så det är väl inte jättekonstigt egentligen om jag liknar honom, jag kanske kan hålla med lite om att vi är rätt lika på isen men utanför är vi ganska annorlunda.
Vad tycker du är den största skillnaden mellan er på isen?
– Jag tycker väl mer att jag är en offensiv spelare medan han är mer en “grottare”. Det som vi har mest gemensamt är väl att vi gillar att vara runt målburen där det är hett.
Brukar han kolla på era matcher och komma med tips och råd ibland?
– Ja, han tittar så mycket han kan men det är många tidszoner bort så det blir lite konstigt ibland. Jag kan ju inte kolla på hans matcher eftersom de ofta börjar 04 på morgonen, men vi försöker se så mycket vi kan och ge feedback till varandra.
Hur är det med honom nu? Han är helt fri från cancern va?
– Ja, han har varit det under en längre tid men han fortsätter att göra tester en gång om året för att kolla så att det inte har kommit tillbaka. Jag vet inte hur länge han varit cancerfri nu men det är ett tag och det är väldigt skönt.
Du var rätt ung när han fick det där beskedet. Hur tog du det?
– Det går väl inte att förklara riktigt, jag var ju fortfarande väldigt ung och det enda man visste var att cancer var en jäkligt seriös prognos, man visste inte hur det skulle gå. Skulle han dö eller hur skulle det bli? Såna tankar hade man i huvudet så det var mycket gråtande de första dagarna men sen när man insåg att allt skulle bli okej så var det en oerhörd lättnad. Det är väldigt skönt att det är över nu så han kan få leva sitt liv igen och spela hockey och göra vad han vill.
