Enligt en intervju med Jesper Ollas på den officiella hemsidan saknade Leksand två centrar, två forwards och en eller två backar. Detta var innan Åke Stakkestad och Riley McCourt presenterades.
Så vad blir det kvar?
Det är alltså tre offensiva spelare som ska in, där jag utgår från att alla ska vara tilltänkta rätt högt upp i hierarkin.
Här är fyra namn som jag gärna hade sett fylla de lediga platserna.
1. Lukas Wernblom, TPS
Kontraktslös efter en toppensäsong i Finland där han hamnade på 17:e plats i poängligan och kanske är för dyr att locka över. Samtidigt gjorde en spelare av Joacim Blichfelds kaliber 33 mål och 71 poäng och kom tvåa i den finska poängligan, så det behöver inte betyda allt för mycket.
Jag tror inte att Wernblom får något kontrakt i SHL och om han skulle ha intresse av att ta ny sats i svensk hockey så skulle han kunna få en ypperlig roll i Leksand med stort förtroende i samtliga spelformer. Extra plus att han kan spela både center och forward.
Han fick sitt genombrott när han under två säsonger i Mora öste in poäng med Johan Hedberg som tränare. Trots sin storlek spelar han en aggressiv och kaxig hockey och när man ser på spelarna Ollas värvat hittills känns det som att det är den typen man vill bygga laget kring.
Drömvärvning.
2. Martin Johnsen, HV71
På samma tema, det där kaxiga och kreativa, så har vi norrmannen Martin Johnsen.
Han hade svårt att slå sig in i SHL i fjol och blev utlånad till AIK där det inte heller gick jättebra. En spelare som förmodligen kommer hamna utanför fyra kedjor i HV71 och där kanske ett säsongslån skulle kunna vara på sin plats.
Ung och utvecklingsbar, och med rätt roll kan han producera massor av poäng på hockeyallsvensk nivå, vilket han visade för två år sedan när han snittade en poäng per match i Mora.
3. Johan Olofsson, Ässät
En gammal bekant för LIF-publiken som nu är kontraktslös.
Snabbskrinnaren var en viktig pjäs när Leksand tog steget upp 2015/16 och efter att sedan ha varit med och åkt ur året efter drog han till Malmö där det blev åtta raka säsonger.
En uppskattad kämpe med bra speed och kreativitet som var helt okej på SHL-nivå men borde kunna vara betydligt bättre på hockeyallsvensk nivå. Han gjorde 27 poäng i Finland i år och det här är kanske inte den spets man söker om man ser till förra säsongens poängskörd, men jag tror absolut att han har i sig att växla upp i HA.
Han gjorde 42 poäng på 101 matcher mellan 2023 och 2025 i SHL, och detta utan överdrivet mycket speltid. Dessutom har han rutin och vet hur det är att gå upp.
4. Emil Sylvegård, Tappara
Det här är nog ett långskott då han lär vara för dyr för vad man får.
Men om han inte är det, utan i stället är sugen på att efter karriärens första guld få en ny utmaning i att ta upp ett lag till SHL, då tycker jag att Ollas ska kika hitåt.
Rutin, power och någon att luta sig mot när det blåser. Han borde kunna fylla en roll högre upp i ett hockeyallsvenskt lag och med sin storlek kan han skapa utrymme åt de många småväxta forwards som laget har.
Han står upp för sina lagkamrater och leder med attityd och käftighet.
