Alen Bibic om nya äventyret: ”Fick en riktigt bra magkänsla”

Presenteras i samarbete med ATG Sport 

Det blev totalt fem säsonger i Rögletröjan för Alen Bibic, efter att han anslöt från Leksand säsongen 2013/2014. Nu har den defensivt lagde backen gjort klart med nya klubb – och det blir en flytt till utlandet och österrikiska Villacher. 

– Det ska bli intressant. Det är en ny utmaning, ny liga och ett nytt land. På alla plan kommer jag säkert utvecklas, och det har varit lite av min tanke också. Det stod klart ganska tidigt att jag ville testa någonting nytt i och med att jag varit så länge i Rögle. Jag och min agent har jobbat på att få till något i utlandet. Det har varit prio ett, berättar han och utvecklar:

– Det har väl lite att göra med att man kommer utanför sin comfort-zone. Jag tror det kan vara nyttigt för mig som hockeyspelare också. Sen när man har varit så pass länge i svensk hockey kan det vara nyttigt att testa någonting nytt och få lite andra ögon på sig, samt få bort de förutfattade meningarna man skapat sig här hemma. Jag tror att det kan bli jäkligt utvecklande. 

I Rögletröjan blev det totalt 250 matcher och 23 poäng. Under tiden i klubben har han hunnit samla på sig en hel del starka minnen. 

– Det har varit fem fantastiska år i Rögle. Jag kom till Rögle när vi låg i allsvenskan och när de sakta var på väg uppåt. Att få vara med och ta upp klubben till att få vara med och etablera klubben i högsta serien och gå till första slutspelet på 25 år. Det har varit en fantastiskt tid. Jag lämnar och känner att jag har gjort något gott och fått varit med på en fin resa. Det känns bra, säga han.

Vad blir ditt bästa minne från tiden i Rögle?

– Det är klart att det året vi gick upp var det väldigt stort. Jag har fått vara med om det i Leksand också, och det betyder så mycket för klubbarna eftersom det är två olika verkligheter på allsvenskan och SHL – på många olika plan. Det är väl framförallt det, sen skulle jag också vilja ta med mig att vi gick till slutspel och fick spela en slutspelsmatch i Lindab Arena – det var helt magiskt. Det kokade. 

Alen Bibic minns tiden i Rögle med starka känslor. Foto: Bildbyrån

Men nu går alltså flyttlasset till Österrike och sexfaldiga mästarna Villacher, som haft det tungt och härjat i botten av ligan de senaste tre åren.

– Så som jag förstått det är de i någon nybyggnadsprocess påväg tillbaka till toppen. Jag pratade med ledningen och coachen och fick en riktigt bra magkänsla. Sen har jag hört att Villacher är en hockeytokigt stad. Det var det som jag gick på, säger han. 

I Villacher blir han lagkamrat med den tidigare Leksands-forwarden Anton Karlsson. 

– Jag känner inte honom. Jag är väl medveten om honom i och med att vi är i samma bransch, men våra vägar har inte korsats i våra hockeykarriärer, så på så sätt känner jag inte honom. Vi har faktiskt snackat lite här under dagen, det verkar vara en fin kille. Det blir rätt naturligt att vi kommer hålla ihop nu när vi är de två ända svenskarna i laget, säger han. 

Vilken typ av roll vill du ta där nere?

– Det är klart att jag vet att mina styrkor ligger i defensiven, men jag känner ändå någonstans att jag kan utveckla min offensiv. Kan jag då få lite andra ögon på mig kanske jag kan få det utrymmet till att utveckla min offensiv, men med det sagt menar jag inte att jag kommer sadla om till den mest offensiva backen. 

Han flyttar ner till Österrike inom kort, men han gör det utan flickvännen och tillika landslagsmålvakten i fotboll, Zećira Mušović. 

– Hon har ju sin egen karriär. Hennes säsong är i full gång här hemma i Sverige och det kommer den vara en bra bit in på hösten också. Det handlar om att pyssla ihop vardagen tillsammans, och ses de gångerna vi kan. När hon är lite mer ledig sen när hennes säsong är slut får man se om man kan hitta någon ledig helg. 

Nyligen har han slutfört sin kandidatexamen i företagsekonomi. Tre år av planerande och slit är därmed över. 

– Jag har kämpat för det i tre och ett halvt års tid, det känns bra att ha slutfört det innan man flyttar utomlands. Jag är glad över att jag gjort klart det kapitlet, säger han. 

En ganska skön trygghet efter karriären också va?

– Jo, men definitivt. Jag är väl medveten om att min karriär inte kommer hålla på tills den dagen man blir pensionär. Det är en begränsad tid, och den tiden kan man inte riktigt räkna ut. Vad som helst kan hända under en hockeykarriär, det kan bli skador och sådär.  Då är det grymt skönt att ha något att luta sig tillbaka på.