När jag var liten var Linköping en av de klubbar som kändes riktigt attraktiva att komma till som juniorspelare.
De hade många bra juniorer och en verksamhet som jag förknippade med kvalitet. En sådan klubb man tittade på och tänkte att där måste det finnas bra möjligheter att bli hockeyspelare.
När intaget till hösten 2012 presenterades kom Linköpings J20 dessutom från ett SM-guld. Tolv spelare födda 1996 hade blivit antagna till hockeygymnasiet. Nio av dem hade redan fått sin U16-utbildning i klubben. Det fanns alltså en tydlig lokal grund att bygga vidare på.
Men vad hände sedan?
Efter granskningarna av Skellefteå, Frölunda, Djurgården, Brynäs och MoDo har turen kommit till Linköping. Vi går tillbaka till en grupp som i dag är omkring 30 år och som har hunnit uppleva betydligt mer än sina juniorår.
Och den här kullen innehåller verkligen olika berättelser. Tre spelare nådde NHL. En spelar fortfarande där, medan en annan har avslutat sin elitkarriär. Någon fortsätter i division 3 och flera har lämnat den aktiva hockeyn.
Samma antagningslista. Väldigt olika hockeyliv.
Erik Källgren: Målvakten fortsatte efter junioråren bland annat i Oskarshamn och AIK innan resan tog honom vidare till både Växjö och Nordamerika. Han nådde NHL med Toronto Maple Leafs och vann SM-guld med Växjö. I dag spelar han i Brynäs i SHL.
Gustav Forsling: Tog steget från Linköping till Nordamerika och fick arbeta sig fram genom både NHL och AHL. Det stora genombrottet kom i Florida Panthers, där han blivit en viktig back och varit med och vunnit Stanley Cup. Där spelar han fortfarande.
Petter Hansson: Fick chansen i Linköpings A-lag och blev draftad av New York Islanders. Karriären fortsatte sedan genom flera europeiska ligor, med en lång period i danska Herning. Säsongen 2026/27 spelar han för Rouen i den franska högstaligan.
Daniel Hjärtstrand: Fortsatte från Linköpings juniorverksamhet till Vita Hästen och fick även spela i Hockeyallsvenskan. Därefter blev det flera säsonger i Mjölby i division 2. Han har avslutat spelarkarriären och har också hunnit vara ledare i Linköpings ungdomsverksamhet.
Kevin Karlsson: Tog vägen genom Hockeyettan innan han etablerade sig i Hockeyallsvenskan, med spel i bland annat Troja-Ljungby, Djurgården, Nybro och Oskarshamn. Han avslutade spelarkarriären sommaren 2026. Nästa steg blev att börja döma hockey.
Oscar Karlsson: Fick göra SHL-matcher med Linköping och spelade även i Hockeyallsvenskan med Västervik. Därefter fortsatte han i Hockeyettan med bland annat Östersund, Helsingborg och Tranås. Han har avslutat karriären, med 2021/22 i Tranås som sista registrerade säsong.
Erik Brissle: Gjorde tio SHL-matcher med Linköping och fick även spela i Hockeyallsvenskan med Sundsvall och BIK Karlskoga. Sedan följde många säsonger i Hockeyettan, bland annat i Visby/Roma, KRIF och Tranås. Senast finns han registrerad i Tranås 2023/24.
Jakob Forsbacka Karlsson: Lämnade Linköping för amerikansk juniorhockey och fortsatte via Boston University till Boston Bruins. Det blev 29 NHL-matcher innan han återvände till Sverige och spelade för Växjö och Färjestad. Han har avslutat elitkarriären, med 2020/21 som sista SHL-säsong.
Daniel Håkansson: Fick spela i Linköpings A-lag och fortsatte sedan i Hockeyettan med bland annat Sundsvall, Dalen, Kristianstad och Nybro. Senare blev det även några matcher för Linköping Mighty Ravens på lägre nivå. Han har avslutat spelarkarriären.
Felix Marn Rosén: Fortsatte spela efter åren i Linköpings juniorverksamhet, men på lägre nivå. I dag representerar han Linköping Mighty Ravens i division 3. Hockeyn är alltså fortfarande en del av vardagen, omkring 14 år efter antagningen.
Philip Rondahl: Fick chansen i SHL med Linköping och fortsatte därefter bland annat i Schweiz. Hemma i Sverige blev det Hockeyallsvenskan med Västervik och Karlskrona, innan den sista registrerade säsongen spelades i Vimmerby i Hockeyettan 2020/21. Han har avslutat karriären.
Henrik Törnqvist: Etablerade sig i SHL och gjorde många säsonger i Linköping, men spelade också för Karlskrona och Timrå. Efter en säsong i tyska Iserlohn har karriären fortsatt till Finland. Nu spelar han för Kärpät i Liiga.
När vi summerar finns fem spelare med en verifierad klubb säsongen 2026/27: en i NHL, en i SHL, en i Finland, en i Frankrike och en i division 3. Sju har avslutat sina spelar- eller elitkarriärer.
Tre av de tolv nådde NHL: Gustav Forsling, Erik Källgren och Jakob Forsbacka Karlsson.
Det är ett tydligt avtryck från en liten grupp. Här finns också flera andra långa karriärer på hög nivå. Linköpings intag 2012 visar verkligen vilken kvalitet som kunde finnas i juniorverksamheten.
Samtidigt visar det hur olika vägarna kan bli, även för spelare som blir antagna samma år.
Någon vinner Stanley Cup. Någon återvänder till SHL efter åren i Nordamerika. Någon fortsätter spela i division 3. Andra slutar före 30.
Det går heller inte att dela upp de här resorna i lyckade och misslyckade bara genom att titta på den sista klubbadressen. En spelare kan ha fått fantastiska år, vänner och upplevelser utan att ha levt på hockeyn. En annan kan ha nått NHL och ändå valt att lämna elitlivet tidigt.
Men granskningen ger perspektiv på hur mycket vi ibland läser in i ett antagningsbesked.
Jag förstår varför Linköping lockade. Det gjorde klubben för mig också när jag var yngre. Bra spelare, en stark juniorverksamhet och möjligheten att få träna i en miljö där många ville framåt.
Självklart kan en sådan plats betyda mycket.
Men när man är 15–16 år är det lätt att få känslan av att beskedet betyder ännu mer. Att ett ja bekräftar hela ens framtid och att ett nej stänger dörren till den.
Det är den bilden jag tycker att vi behöver utmana.
För även bland dem som kommer in återstår nästan hela resan. Att utvecklas från lovande junior till etablerad seniorspelare är något som sker under många år. Förtroende, motivation, skador och möjligheter påverkar längs vägen. Ingen antagningslista kan berätta hur allt det kommer att falla ut.
Ju fler kullar jag följer, desto mer förändras min egen syn på själva beskedet. Jag ser fortfarande värdet i utbildningarna. Men jag tycker att vi behöver ge unga spelare större utrymme att tro på sin framtid, oavsett vilket svar de får.
Den som kommer in ska få vara stolt och glad. Den som inte gör det ska få vara besviken utan att behöva känna att hockeydrömmen är över.
Ett ja är en möjlighet att ta vara på. Ett nej lämnar andra vägar öppna.
Det ansvaret ligger mycket på oss vuxna. Att ge den som kommer in lite perspektiv – och den som inte gör det lite lugn.