SSK fick det man pratat om
Södertälje tog en mycket viktig seger i första matchen efter att Andreas Johansson har fått sparken.
Efter en lite trevande start såg man till att hålla ihop det bra defensivt i vad som alla vet är en lurig bortamatch. Men också spela stabilt offensivt och välja sina lägen. Man ställde om när lägen gavs, man höll i pucken när det passade och kunde överlag kontrollera matchen bra.
Att man har ett av ligans absolut bästa powerplay – ja det har inte förändrats heller. Två mål i den spelformen, från två olika formationer.
Andrew Vanderbeck gjorde mål för första gången på länge och man fick även leverans i fem mot fem från fjärdekedjan som snyggt kontrade in ett mål.
Nu kan den här prestationen alltid ses i ljuset av att man mötte Vimmerby, ett av ligans bottenlag och som även haft svårt att vinna på hemmaplan. Men det man pratade om inför matchen var att göra en så jämn och bra prestation som möjligt, den klassiska klyschan ”över 60 minuter” – och utifrån det, får man allt säga att det här var ett bra besked. Segern kunde ha blivit större, och även när Vimmerby fick in en reducering på slutet så kunde man behålla kontrollen och säkra poängen.
Det var också något som tränaren Nicklas Grossmann var inne på efteråt.
Om det blir någon långsiktig effekt återstår att se. Men klart är att är en helt ny och lugnare röst som står i centrum nu i Södertälje. En person som är tydlig, informativ och konkret – men som inte använder riktigt lika många ord som sin föregångare.
Redan nu har jag hört Grossmann referera till det dagliga jobbet och träningspassen som ”verkstaden”. Kanske är det just vad Södertälje behöver nu – mindre snack och mer verkstad.
Överraskande valet
Theodor Munther fick överraskande chansen i mål – ett oväntat val för mig då det naturliga hade varit att maximera laget i den här första matchen efter tränarbyter. Det var modigt av tränarna, men det visade sig vara bra – Munther stod för en bra match, spred ett lugn och var trygg hela vägen.
SSK var för första gången på länge svåra att möta – och där slogs jag av ett citat jag faktiskt glömde ha med i det SSK-dokument jag skrev efter beskedet om att byta tränare.
– Många lag har sagt att vi varit det enklaste laget att möta, sade en spelare till mig i veckan.
Kritiken utifrån må vara en sak, men om motståndarna ser fram emot att möta en – hur mycket sänks man inte mentalt av att ha det omdömet kring en?
Därför tycker jag att det här var ett klart steg framåt för SSK. Men det blir oerhört intressant att se vad det är värt på fredag mot serieledande segermaskinen AIK.
Säsongens fulaste seger
Modo och Kalmar drabbade samman, ett högintressant möte både då lagen ligger jämsides på topp fyra, och dessutom var det Mattias Karlins första match i Ö-vik sedan han fick sparken av Modo förra säsongen.
Nu fick han åka hem besviken och kanske lite förbannad – och det kan jag förstå. Det var ett rån, kanske den fulaste segern jag sett ett lag ta den här säsongen. I period två och tre var Kalmar klart bättre och dominerade skott och skottförsök, hade ramträffar och stort puckinnehav. Det kändes som en tidsfråga innan segermålet skulle komma, men det kom aldrig. Adam Werner stod emot, och i förlängningen var istället Modo klart bäst.
Bryan Yoon avgjorde och skickade två poäng till Modo som gör att man nu bara är tre poäng bakom just Kalmar. Även Södertälje får ny känning på toppen, fem poäng bakom Kalmar nu. Vilket känns märkligt med tanke på hur mycket man hyllat och imponerats av Kalmar, och inte av Modo och SSK – ändå skiljer så lite i poäng.
Taktar mot 99 poäng
Leksand hade inga problem med att städa av Nybro, som spelade någon slags intetsägande hockey den här kvällen. Man såg nästan ut att ha gett upp på förhand, eller så var man helt enkelt inte bra nog – men Leksand hade full kontroll, även efter Nybros reducering i powerplay.
Nybro var helt enkelt inte bättre på någonting och då blir det tufft.
Tyler Kelleher punkterade matchen till 1–3, hans 16:e mål.
1+1 totalt i matchen, och han är uppe på 37 poäng – på 19 matcher alltså.
Det är redan nu bättre än förra säsongen, mer än vad han gjort någon säsong i Hockeyallsvenskan – och han taktar mot otroliga 99 poäng om han håller detta tempo.
Helt sanslöst.
Har luften gått ur helt i Karlskoga?
Jag kikade även in på matchen i Karlskoga mellan BIK och Oskarshamn. Gästerna vann med 2–1 men det som slog mig mest var hur otroligt tomt det var på läktarna i Nobelhallen.
Spelmässigt är det inte heller något som ger energi att titta på. Det känns som att luften gått ur kring Bofors IK efter finalplatsen ifjol. Är det som att man hamnat i ett läge där man känner att man inte kan komma längre? Och särskilt inte den här säsongen, då man inte rår på topplagen riktigt?
Jag blir lite orolig för BIK, som verkligen står inför ett tungt vägskäl när sportchefen Torsten Yngveson ska sluta. Man har alltid kunnat slå motstånd över sin egen viktklass, man har varit en irriterande uppstickare som ska jävla sig till SHL. Men den drömmen känns nu väldigt avlägsen. istället är det sjunkande publiksiffror, utsatt ekonomi, förlorad identitet och obefintlig energi kring klubben just nu.
Om man inte har BIK-andan kvar, vad är BIK då? Just nu är svaret: ett grått mittenlag i Hockeyallsvenskan som ingen vill gå och titta på.
Oskarshamn kunde utan att spela på topp ta tre poäng i Karlskoga, och så har det varit alltför ofta nu den här hösten. Det känns som att en del av Hockeyallsvenskans identitet också håller på att gå förlorad, med det.
Västerås gjorde jobbet mot Visby Roma, som bara fick iväg 17 skott på mål och klev upp på slutspelsplats igen.
Detta på bekostnad av Almtuna, som förlorade hemma mot Östersund. Skadedrabbade Almtuna kom går mot en imponerande miljonvinst men har det kämpigt nu med en lång frånvarolista som bara växer.
Nu hade man inte heller Hugo Blixt, som haft massor av istid och gjort det riktigt bra på lån från Djurgården.
Den här gången blev det för ihåligt.