En och annan brynäsare kan säkert gråta sig till sömns över den tur Linköpingsforwarden Jakob Lilja hade när han gjorde 1-0 för LHC med 14 sekunder kvar av den första perioden.
Lilja hamnade nästan ute i hörnet vid den förlängda mållinjen och ville bara få in pucken framför mål där han som bäst kunde hoppas på att någon av kedjekamraterna Nick Sörensen eller Tony Mårtensson kunde dyka upp.
Och nicka in pucken.
För det såg inte bättre ut än att Lilja hade fått upp en sandwedge ur sin osynliga golfbag och liksom chippade in pucken i en båge mot Brynäsmålet. Pucken flög över huvudet på målvakten Linus Fernström och in via bortre stolpen till 1-0.
##Välförtjänt?
##Än sen. Det gäller att jobba ännu hårdare.
Om Brynäs poängbäste så här långt, Aaron Palushaj, hade gjort något vettigt att sitt friläge med Jonas Gustavsson hade Brynäs i stället haft ledningen och ett annat tryck i spelet efter det.
Jag blir inte klok på Brynäs. Spelet ser okej ut långa stunder av matcherna, men när det kommer till de avgörande lägena är killerinstinkten på höstlov.
Klart som tusan att laget lider av att inte ha någon av sina ordinarie målvakter i ordinarie form. Både David Rautio och Felix Sandström är skadade. Den tilltänkta nödlösningen Johan Holmqvist var sjuk och tvingades tacka nej till att hoppa in, och Linus Fernström ser inte riktigt ut att vara i SHL-form och sprider returer omkring sig vilket skapar merjobb i ett annat hyfsat stabilt försvar.
Brynäs lider också av att ha Kevin Clark på skadelistan samtidigt som man var tvungen att skeppa den misslyckade värvningen Louie Caporusso zurück nach Deutschland.
Brynäs effektivitet m-å-s-t-e bli bättre. Där ligger laget näst sist i SHL. Därför ligger också Brynäs nästjumbo i ligan. Powerplay är ett annat bekymmer.
Tränarskiftet har inte heller gett någon kännbar kick.
#Med Roger Melin som huvudtränare blev det på åtta matcher bara sju poäng.
#Med assisterande tränaren Tommy Sjödin som huvudansvarig har det på sju matcher blivit blivit sex poäng.
Individuellt behöver ledande spelare ta ett ännu större ansvar.
Ta till exempel Stanley Cup-vinnaren Daniel Paille. Efter 15 matcher i Brynäs förra hösten hade han gjort åtta mål och sju assist och blivit utsedd till oktober månads bästa spelare i SHL.
Efter 15 omgångar den här hösten har han skrapat ihop ett mål och tre assist. Passningsspelet har blivit sämre. Farten också. Och målgörandet blir därefter.
Mycket, och många, måste snabbt bli väldigt mycket bättre i Brynäs för att inte isen i magen på sportchefen Stefan Bengtzén ska smälta.
Brynäs behöver på ett eller annat sätt förstärka offensiven under landslagsuppehållet. Och hårdheten framför motståndarmålen måste fram. Som när LHC-backen Kristian Näkyvä pressade in Brynäsbacken Lukas Kilström i knät på Fernström. Inte snyggt, alls. Men ett tecken på jävlaranamma. Det kostade inte ens två minuter för Näkyvä, men frustration i Brynäs. Det är hög tid att tända till.
Linköping och tränaren Dan Tangnes har verkligen fått i gång Olimb-bröderna. Väldigt ofta jobbar Ken Andre Olimb ursinnigt hårt framför motståndarmålet medan Mathis Olimb håller i pucken för att tajma det optimala läget att skicka in pucken. Tredjelänken Daniel Olsson Trkulja har vant sig vid SHL-tempot och kompletterar de norska bröderna på ett fint sätt. LHC:s 3-1-seger mot Brynäs var frukten av aggressivt jobb och då var det inte många som märkte att den kanadensiske poängkungen Derek Roy lyste med sin frånvaro.
***
En av spelarna som blir kul att följa i Tre Kronor nästa vecka är Luleås måltjuv Patrick "Hattrick" Cehlin. Med tre påpassliga mål mot HV71 i 3-2-vinsten hemma är han uppe i 100 poäng i SHL på exakt 250 matcher. En bra kväll på jobbet, helt enkelt.
***
Den hetaste Brynäsforwarden den här kvällen i SHL fanns i – Karlskrona. Joachim Rohdin, som vann SM-guld med Brynäs 2012, fixade ett hattrick i KHK:s 6-3-seger (!) över Örebro. De tre målen och de tre poängen för Karlskrona skickade ner Brynäs under kvalstrecket. Släkten ÄR värst.
