Bistra, beklämmande 0-4 i matcher och totalt 1-20 i målskillnad. Växjö lekte med Skellefteå i finalserien 2018 och efter säsongen kom fler smällar. Västerbottensklubben, som tidigare i stort sett bara tappat spelare man velat bli av med samt den årliga paraden påläggskalvar över Atlanten, såg plötsligt intressanta pjäser som Sebastian Olsson, Tim Söderlund och Jesper Olofsson välja andra svenska klubbar. Det mumlades i kulisserna, Bert Robertssons ledarstil hade tydligen varit för påfrestande och klubben tvingades fylla på laguppställningen.
In kommer Robin Alvarez.
In kommer Mathis Olimb.
In kommer… Juha-Matti Aaltonen?
Skellefteås nyförvärv blev gammförvärv. Tommy Samuelsson, ännu en gammal kändis, kom in för att ta över taktpinnen i båset. Det är en slags nystart utan särskilt mycket nytt – men det är ju å andra sidan inget självändamål. Det viktigaste är att vinna matcher, framför allt i slutet av säsongen. Det har Skellefteå gjort bättre än någon annan klubb de senaste åtta åren. En simpel CHL-seger på tredjedelsfart mot något polskt bonkegäng går det naturligtvis inte att dra några större växlar på – så ni får tillåta mig att teoretisera en smula.
Tommy Samuelsson är lika jordnära som en smällfet huggorm. Om nu Berts bravader blivit för flamboyanta för spelarna är Samuelsson rätt man att skapa lugn och arbetsro. Alvarez och Olimb är habila spelare som gör det de ska på banan och kommer att ge Skellefteå precis vad som behövs i skridskoåkning, styrka och spelförståelse. Vilket för oss in på Juha-Matti Aaltonen – en gåta lindad i ett mysterium instoppad i en frågeställning.Det finns så mycket teknik, sånt oerhört spelsinne i hans kropp att skulle kunna dra ut det genom öronen och knyta en rosett runt hakan. Samtidigt verkar hans psyke vara lika pålitligt som en stekpanna av choklad.
Ändå vill jag påstå att det är en mycket smart värvning av Skellefteå – givet att organisationen fortfarande kan leverera lika bra resultat som under Lasse Johanssons GM-tid i klubben. För det första är Skellefteås trupp tillräckligt skridskostark och intelligent för att låta Aaltonen i lugn och ro byggas upp av klubbens fystränare och häxdoktor Stefan Thomson. För det andra kommer Aaltonen att passa bättre i ett topplag – vilket jag tar för givet att Skellefteå blir – än i ett vilt kämpande Rögle med kanadensisk Abbottfrenesi som främsta ledord. För det tredje behöver inte ens Skellefteå honom.
Det finns redan fullgod kompetens i numerära överlägen, dessutom visade gossebarnen Albin Eriksson och Jonathan Berggren prov på finfina trollkonster mot Tychy. Även om Aaltonen skulle bli århundradets flopp så kommer inte Skellefteå att lida någon större skada. Om den finske magikern hittar sig själv? Då kommer Skellefteås powerplay att bli ostoppbart – och det här laget väldigt svårslaget i slutspel.
