Hockeyallsvenska nästjumbon Västervik lånar Borlänges lagkapten och poängkung Kalle Östman den kommande veckan och har för avsikt att om allt faller väl ut knyta upp honom för hela säsongen. Det var söndagens nyhet i Hockeyettan.
Det vore, om det blir verklighet, ett stenhårt slag för stackars Borlänge. Och Östman är en av flera som tagit samma kliv redan den här hösten.
Ifjol gjorde målvakten Christoffer Rifalk en lysande säsong mellan stolparna i Kalix och inledde den här säsongen med att hålla nollan i premiären. Sen gick Ludvig Engsund sönder i Oskarshamn och sportchefen Per Kenttä var snabbt framme och lånade in Rifalk som ny backup.
Tufft för Kalix som hastigt och mindre lustigt gick miste om sin lysande målvaktstalang. Frågan är om det blev så lyckat för Rifalk heller som bara spelat en match för IKO och suttit på bänken i 13 sedan dess.
När Rögle sedan valde att kalla hem Kevin Marshall agerade Oskarshamn igen. Den här gången genom att låna in backen David Berg. Lindlövens förmodligen främste försvarare den här säsongen.
Rifalk, Berg och nu Östman är tydliga exempel på hur det ser ut idag. Och det råder knappast någon tvekan kring att spelarna som hämtas från ettan till allsvenskan på samma sätt kommer bli fler.
Visst, egentligen är det väl bara att acceptera näringskedjan, att de starka äter de svaga, men att de Hockeyallsvenska klubbarna mitt under säsong kan stjäla Hockeyettans spets så lättvindigt är en farlig utveckling.
I grund och botten är Hockeyettan en breddliga. Det kan inte vara så mycket annat när 47 lag (egentligen tänkt att vara 48, men haltande sedan Sundsvall la ner sitt a-lag) över hela Sverige ska rymmas inom samma ramar. Men det finns spets. Det finns lag med höga ambitioner som vill mäta sig med gängen från Hockeyallsvenskan för att i det bästa av scenarior också kunna ta deras platser.
Spetsen måste finnas i Hockeyettan för att serien ska leva. Annars kommer det inom kort bli ganska urvattnat. Ligan riskerar att bli som J20 där det förvisso utvecklas duktiga spelare och liras riktigt kul hockey, men där det bara är de närmast sörjande (om ens det) som vill titta på. För varför ska man titta på ettan om de bästa spelarna ändå kan försvinna vilken dag som helst när en större förening kallar?
Utvecklingen är oroande och ingen kan naturligtvis lägga någon som helst skuld på spelarna. De har en ivrig strävan att ta sig framåt i sina karriärer och uppåt i seriesystemet. Självklart ska de ta chansen när den kommer.
Men att de bästa spelarna så lättvindigt kan lämna för andra uppdrag så fort starkare klubbar kallar är inte bra. Småklubbarna har ingen chans, alla vassa spelare har klausuler idag.
Det gör faktiskt att spetsen i Hockeyettan på sikt är hotad.
