Wow, vilken rysare vi fick på Hovet!
Inget mål i den första perioden. Allt hände i den andra perioden, eller rättare sagt, i den tredje.
Med 2.09 kvar av de 60 minuterna drog LHC-forwarden Andrew Gordon på sig en tvåminutare. Inget snack om att det var utvisning för en hög klubba. Fast vilken tajming…
Linköping klarade av utvisningen, men bara sekunder efter det att Gordon satte skridskorna på isen tog säsongen för LHC i praktiken slut. Och LHC-karriären för Niklas Persson och Tony Mårtensson fick en svidande avslutning.
##Med 3,8 sekunder kvar pangade Djurgårdsbacken Marcus Högström in 5-4-pucken bakom Jonas ”Monstret” Gustavsson. Det är svårt att återge alla känslor som ett hockeymål kan framkalla, men ljudnivån på Hovet nådde en bra bit över smärtgränsen.
Och smärta var precis det många i Linköping kände och jag med dem. Det är tufft när en säsong tar slut i ett nafs, i synnerhet när LHC gjorde en väldigt bra match och hade segern inom räckhåll med Derek Roys 4-3-mål att gå på efter 15.15 av den tredje perioden.
Djurgården reste sig, vände och tog sig till SM-semifinal. Lagets största framgång sedan finalåret 2010.
Markus Ljungh kämpade in kvitteringen till 4-4 genom att göra sig längre än vad han i själva verket är. Men mycket av Djurgårdens energi bottnar i ungdomskedjan. Axel Jonsson Fjällbys speed, Marcus Davidsson finurlighet och hans broder Jonathan Davidssons avighet. Den kedjan kan få fansen på fötter och lagkamraterna på tårna vilken sekund som helst, i vilken match som helst. Snyggt nog fick de även beröm av LHC-tränaren Dan Tangnes på presskonferensen efteråt. Efter junior-VM i Buffalo har trion nått ännu en nivå till och kan både forechecka sönder ett försvar och bita sig fast länge länge i anfallszonen. Skitjobbiga helt enkelt!
##Men det såg mörkt ut för Djurgården flera gånger i den här femte SM-kvartsfinalen.
Linköping tog precis som i de två tidigare kvartsfinalerna i Stockholm ledningen med 1-0. Backen Kristian Näkyvä satte pucken lågt på Djurgårdsmålvakten Adam Reideborn efter 1.11 i den andra perioden i powerplay. Ett drömscenario för LHC med tanke på underläget med 3-1 i matcher.
43 sekunder senare mitt i detta drömscenario tvingades LHC-tränaren Tangnes ta timeout. Då hade Djurgården både gjort 1-1 och 2-1 och det var första gången denna kväll som Hovet höll på att välta över ända när lyckliga djurgårdare vrålade och hopade så att betongen knakade. Det var som om Dynamit-Harry i Jönssonligan hade sprängt ett Franz Jäger-kassaskåp.
Axel Jonsson Fjällby har spetsegenskaper som inte många kan mäta sig. Mycket tack vare sin grymma fart har han nu gjort fem mål på fem slutspelsmatcher.
Han är ett enormt farligt anfallsvapen när SM-semifinalen börjar.
Djurgården fick mål från tre av fyra kedjor och åter igen kämpade slitvargen Mikael Ahlén in ett mål. Hans 1-1 är frukten av ren urvilja. I längden är Djurgårdens tyngd och vilja något som har tagit laget till en andraplats i grundserien och som kan ta laget till SM-final igen. Och där lär väl Växjö vänta vad det lider.
LHC har haft några av sina bästa spelare i Olimb-bröderna och den finske backen Kristian Näkyvä. Ingen av dem kanske är kvar till nästa säsong. Näkyvä är på väg bort och både Ken André Olimb och Mathis Olimb är utan kontrakt.
Ken André Olimb har numera passerat sin storebror Mathis vad gäller poänggörande och skicklighet. Hans hårda jobb betalar sig och han kommer sannolikt att spela i en större klubb än LHC nästa säsong.
Linköping har mycket jobb framför sig när nu en generationsväxling väntar efter ”Pajens” och Tonys farväl till Cluben.
