Om Rögle är höstens stora positiva överraskning i SHL så är Växjö och Brynäs de negativa.
Både Växjö och Brynäs har satsat (stora pengar) för att ha lag som inte bara ska ta sig till SM-slutspel utan även som ska kunna vara med och fajtas om guldet.
##Men efter tio omgångar är Brynäs näst sist och Växjö är jumbo i SHL.
##Växjö har vunnit två av tio matcher.
För Brynäs, som har en match mindre spelad, är läget bekymmersamt. Klubben har tryckt på omstartsknappen och satsat på att ha en trygg och välkänd organisation där sportchefen Michael Sundlöv är tillbaka i Gävle för att vara den samlande och stöttande sportsliga kraften i Brynäs och för att vara en person att luta sig emot för den relativt färske sportdirektören Andreas Dackell. Både i fråga om långsiktigt lagbyggande, men även på kort sikt, som när det nu blåser snålt och jävligt.
Det gäller att fatta noggrant genomtänkta beslut.
Det är nästan exakt två år sedan som Roger Melin den 13 oktober 2017 fick kicken från Brynäs. Omställningen från Thomas ”Bulan” Berglund till Melin som huvudcoach var mer än vad spelarna fixade. Påstods det.
Och förra året, i början av november, fick Tommy Sjödin lämna sitt uppdrag som huvudtränare i Brynäs.
##Om Brynäs på allvar har gjort ett avstamp för att bygga något hållbart över tid vore det genant att göra sig av med den nuvarande huvudtränaren Magnus Sundquist. ##Det går liksom inte att sparka coachen tre år i rad för att laget underpresterar.
Eller?
Både Brynäs och Växjö har uppenbara problem med målgörandet. Effektiviteten är kass. Det hänger ihop med ett trasigt självförtroende. Som i sin tur hänger ihop med ett ostadigt försvars- och målvaktsspel.
Brynäs har med Melin, Sjödin och Sundquist kämpat kopiöst med att få till en försvarsstruktur som håller. För mig som åskådare har det varit svårt att begripa hur det är tänkt att fungera.
Brynäs har nu hamnat i ett våldsamt tufft läge genom att vara sämst i både powerplay OCH näst sämst i boxplay.
Växjö är medelmåttigt i powerplay och sämst i boxplay.
Om vi nu utgår ifrån att varken Brynäs eller Växjö tänker sparka sina huvudcoacher Sundquist respektive Sam Hallam för att få till en vändning – vad ska de göra istället?
##Jo, det lutar åt att klubbarna kommer att sparka – och värva – spelare – och vilka hänger då löst?
• I Växjös fall bör backen Mathew Bodie ligga illa till. Han lirar lite över två minuter per match i powerplay. Men i de nio matcher han har spelat har han inte samlat ihop en enda poäng i numerärt överläge. Noll. Inte ett skott på mål. Eller utanför.
Överlag har han inte levt upp till förväntningarna på isen så här långt.
• Stjärnvärvningen Emil Pettersson har skrapat ihop en assist i powerplay på tio matcher och han är den som har mest istid i snitt (2:36) i powerplay.
Men att sportchefen Henrik Evertsson skulle dumpa Pettersson, som han en gång plockade över från Skellefteå och förvandlade till en succévärvning, tror jag inte alls på.
• Brendan Shinnimin då? Kanadensare ställer till det gång på gång, kokar över, drar på sig utvisningar, toppar busligan, men gör inga mål. Men jag skulle bli häpen om Shinnimin finge lämna Växjö.
Första steget blir nog att byta ut Mathew Bodie. En offensivt skicklig back behövs.
• Tittar man på Brynäs trupp inser man snart att Anton Rödin och Greg Scott har fått en okej start i Brynäs förstakedja. Radarparet har kvar mycket av kemin sedan tidigare, men tredjelänken Jaedon Descheneau har det desto jobbigare.
Descheneau har gjort två mål på nio matcher. Men inget mål och ingen poäng i powerplay, trots att han spelar långt över tre minuter per match i numerära överlägen.
##Skulle bli aningen förvånad om inte Dackell och Sundlöv i detta nu funderar över tänkbara ersättare till Descheneau. Han personifierar Brynäs starka försäsong och iskalla start på SHL-hösten.
Förra hösten fick amerikanen Danny Kristo exakt tio matcher (0 mål, 4 assist) innan han kickades och hamnade i Schweiz där det gick betydligt bättre.
För två års sedan fick Louie Caporusso sju matcher (0 + 1) i Brynäs innan det var dags att packa ihop. För att ta några exempel.
I KHL, som drog igång tidigare än i SHL gick det bara tre matcher innan den förre tjeckiske förbundskaptenen Josef Jandac fick lämna Metallurg Magnitogorsk. I KHL var det fler som blev överraskade av att Craig MacTavish fick jobbet som ny huvudtränaren i Lokomotiv Jaroslavl i våras än att han blev av med det i början av hösten.
Och den senaste helgen fick den tidigare NHL-backen Sergei Zubov lämna jobbet som huvudtränare för Sotji, med bland andra Simon Bertilsson, Robert Rosén och Malte Strömwall i laget.
Det kostar pengar att sparka tränare och spelare ”men det är en sådan bransch”. Den klyschan kommer jag alltid ha svårt för eftersom det handlar om människor.
Det är så det ser ut.
Jag tror även att det finns oro i andra SHL-klubbar över den svaga starten för en hel del spelare. Håller verkligen Malmös Nicolai Meyer för SHL?
Finns det plats för Jacob Petersson och Sebastian Stålberg i Frölunda? Är Vojtech Mozik tillräckligt kvick(tänkt) för att vara en Färjestadsback? Är Juuso Ikonen på väg att bli en flopp i HV71?
Om någon eller några veckor har vi nog några svar. Och nya frågor...
