Skellefteå och Linköping är två lag som bjudit på massor av hockeyunderhållning på 2000-talet. Första perioden på torsdagskvällen i Skellefteå Kraft arena var inget undantag. Det var irriterat och hösttjurigt efter varje blockering i början och Skellefteås Henrik Hetta blev av med hjälmen när LHC-backen Kristian Näkyvä sade i från med nävarna när han tyckte att Hetta hade stuckit in näsan för nära Linköpingsmålvakten Jacob Johansson.
Men om känslorna höll slutspelsklass så var det sämre med passningskvaliteten och puckbehandlingen. När Skellefteå gjorde 1-0 var det efter en blunder från LHC-forwarden Jakob Lilja i egen zon. Skellefteå checkade effektivt och Tim Söderlund snodde åt sig pucken. Sedan gick det snabbt. Några kvicka tramp, några blixtrande dragningar och sedan satt pucken i Jacob Johanssons högerkryss.
I andra perioden stack Bud Holloway fram klubban och skyfflade in 2-0 innan Skellefteå och backen Filip Berglund bjöd tillbaka och så kunde den norske landslagsforwarden Mathis Olimb snyggt skjuta 2-1. I tredje perioden avgjordes allt med lite mindre än fem minuter kvar. En LHC-utvisning kostade matchen. Då tog Skellefteåstjärnan Joakim Lindström tag i powerplayspelet, skickade en stenhård skottpassning rakt på Oscar Möllers klubblad och så var det 3-1. Ett förlösande mål, inte minst för Möller som där gjorde sitt första hemmamål för säsongen. Han sköt sju skott på mål och tre utanför mål den här kvällen. Så sugen var han på att spräcka den där nollan.
4-1 gjorde Joakim Lindström tolv sekunder efter Möllers 3-1. Den duon ihop med Pär Lindholm kommer, som ni vet, att sänka fler lag än Linköping i höst, vinter och vår. Skellefteå gjorde 19-2 i skott i den tredje perioden då Linköping skulle jaga kvittering.
LHC-tränaren Dan Tangnes var märkbart besviken efter förlusten och även om det finns bra saker i spelet så är det inte tillräckligt.
Ta några av de spelare som ska vara ledande. Tony Mårtensson är en skugga av sitt forna jag så här långt. I powerplay får han stå tillbaka för Derek Roy som ska styra spelet i den powerplayenhet där Mårtensson får en besynnerlig roll mellan tekningscirklarna. Det syns lång väg att Mårtensson inte kommer till sin rätt där. Synd att slänga bort en playmaker på det sättet. Okej att Derek Roy styr ett powerplay, då kan Mårtensson styra det andra. Nu har han gjort två assist på tolv matcher. Inget enda mål.
De norska landslagsbröderna Ken André Olimb och Mathis Olimb har inte heller presterat som förväntat även om Mathis Olimb var rätt bra mot Skellefteå och skapade ett par chanser till förutom målet. Men LHC saknar självförtroende. Målvakten Jonas Gustavsson, som fick vila i afton, har varit det snällaste monster man sett. Många lag blir osäkra när inte målvakten går att lita på till hundra procent. Det kan vara en annan förklaring till att det blir osäkert. Lagkaptenen Niklas Persson försöker och göra många bra saker, men får ingen utdelning. Vid en tekning rann frustrationen ut genom öronen och hann drog på sig en utvisning för snack. Det är ganska olikt den "Pajen" vi känner som en landslagsspelare.
Så vad ska LHC ta sig till? Det vore enormt spännande att se vad ett samtal till agenten Don Meehan skulle leda till. Meehan representerar den kontraktslöse veteranen Jarome Iginla, som ända sedan i somras hintat om att han vill spela OS för Kanada om han blir utan NHL-kontrakt. Tänk om Iginla skulle vilja spela i Linköping?
Kanadensaren René Bourque, som var lagkamrat med Iginla i NHL-klubben Colorado Avalanche förra säsongen, har bevisat i Djurgården att han behövde extremt kort startsträcka för att göra mål i SHL. Tänk er vad en het Jarome Iginla skulle göra för LHC:s offensiv. Det går onekligen att leka med tanken.
Ett samtal till Iginla vore kanske inte en så dum idé för LHC. Han skulle knappast åka till Linköping för att tjäna grova pengar. Utan för att ge sig själv en chans att vinna ett tredje (!) OS-guld med Kanada. Och ge LHC en knuff uppåt i SHL-tabellen.
