Välkomna till Löntas Lördagslista. Här rankar jag de tio mest oviktiga sakerna jag vill berätta om för er – från faktiskt relevans till total oväsentlighet.
Häng med och se om du orkar ta dig hela vägen ner.
10 – Tack till nördarna – som också finns i norr
Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla NHL-nördar därute i landet. Er som läser det här, ni som kollar på våra sändningar – och på förekommen anledning – de som lyssnar på NHL-timmen.
Vi hade en fantastisk uppslutning när vi körde en livepodd i Stockholm i samband med Buffalo–Tampa och funderade på om det skulle fungera att köra någonstans ute i landet.
Jag hatar inte direkt att vara hemma i norr så jag var inte sen med jakande när kollega Hugosson föreslog Umeå. Vi var dock i ärlighetens namn lite tveksamma: Vi har tidigare bara kört i Stockholm och en gång i Göteborg, då i samband med Devils–Oilers, och befolkningsunderlaget är uppenbarligen ett helt annat.
Blev uppriktigt paff då det rasslande in tresiffrigt antal bokningar direkt när vi släppte nyheten.
Sagt det förr, säger det igen: Fascinerande hur många NHL-nördar det finns därute i landet. Stödet vi får i samband med sådana här event är en viktig inspiration, det får en att vilja bli bättre i allt man gör.
Så stort tack!
Och i helgen kommer en liten present till er: Vi på Viasat kör dubbelstudio med start 18.30. Först Flyers mot Senators och sedan Sabres–Canucks.
Mattias Norström gästar i studion, bara det är anledning nog att kika.
9 – Alla redo på pressläktaren när Sabres är i stan
Buffalo var passande nog här i Calgary i torsdags och det var fullsmockat med scouter på läktarna. Inget konstigt i det, då Sabres har ett överflöd av en verklig hårdvaluta i NHL: Högerfattade backar.
Sabres rullade ut sju backar i matchen och fem av dem var rightare: Rasmus Ristolainen, Brandon Montour, Colin Miller, Henri Jokiharju och Zach Bogosian. NHL-tränare gillar av hävd inte att spela backar på sin svaga sida och efterfrågan finns, så här är en affär i förestående.
Var så säkra.
En liten tanke: Ducks general manager Bob Murray var redo att trejd Ondrej Kase för att få Justin Faulk. Kan en affär kring tjecken vara aktuell för någon av Sabres backar i stället?
Fullt möjligt, och lite ironiskt med tanke på att Murray skeppade Montour till Sabres i våras.
8 – Mittelstadt till farmen?
Är det dags för Casey Mittelstadt att spela i AHL? Inför Sverige-matcherna höll jag extra koll på Buffalo, men han imponerande inte då, inte under själva Sverige-vistelsen och inte när jag såg dem mot Calgary heller.
Efter förlusten mot Flames klockade han in på 4+5 på 29 matcher den här säsongen, och totalt 39 poäng på 112 NHL-matcher – och ögontestet säger att det helt enkelt inte händer nog. Det känns som ett Mittelstadt inte är tillräckligt involverad. Han har pucken för lite, han hamnar i farliga lägen för sällan.
Casey Mittelstadt har det tungt i Sabres. Foto: Bildbyrån
Det här är en spelare som ska vara en offensiv dynamo och där är vi inte. Han är dock nyss fyllda 21 och det finns alla sorters utvecklingspotential – inte minst för en spelare som uppenbarligen kom in i ligan på efterkälke gällande den rent fysiska biten.
Man kan tycka att räckhäv (alltså chins) är totalt oväsentlig för ishockeyspelande, men om man inte kan göra en enda sådan vid 17 års ålder (som Mittelstadt inte kunde) så säger det mig helt klart något om var man ligger i sin fysiska mognad.
Hur mycket han kommit ikapp nu vet jag inte, men med den (så klart inte fullständiga) bild jag har av situationen så ser han ut som en spelare som skulle må bra av att få dominera lite på en lägre nivå.
7 – Ingen duell mellan snart stormrika kronprinsar
Bidrar med en funderare i helgens studio där jag med utgångspunkt i Thomas Chabots kontrakt kommer spekulera i hur rik Rasmus Dahlin (och några andra knappt pubertala NHL-backar) kommer att bli.
Inte för att avslöja för mycket så kan jag säga detta: Mycket, mycket rik.
Tyvärr så kommer det inte bli en duell mellan superkidsen Dahlin och Pettersson – Rasmus saknas dessvärre efter den smäll mot huvudet han fick av Erik Cernak (som fick den senare avstängd i två matcher).
"EP" däremot, vilken säsong han gör – inför nattens omgång var han delad elva i poängligan med 32 pinnar på 29 matcher (12+20).
Det gör att Elias har 98 poäng på sina första 100 NHL-matcher. Här är den fullständiga listan på spelare som under lönetakseran gjorde fler poäng än Elias sina första 100 matcher.
Sidney Crosby – 132
Alexander Ovechkin – 128
Evgeni Malkin – 114
Connor McDavid – 108
Paul Stastny – 100
Mat Barzal – 99
Ska vi spekulera i kontrakt så kommer Elias att bli stormrik om han fortsätter så här. Han håller så här långt ett högre produktionstempo än vad till exempel Jack Eichel (10 miljoner/säsong i åtta år), Auston Matthews (11,634/säsong i fem år) och Mitch Marner (10,893 miljoner/säsong i sex år).
Oavsett vilken kontraktslängd det till slut blir (jag gissar åtta) så har jag svårt att se ett scenario där Elias kommer tjäna mindre än ett tvåsiffrigt antal miljoner dollar per säsong.
För att sätta det i perspektiv: enligt capfriendly tjänade Peter Forsberg 84,450 miljoner under sin karriär. Elias skulle behöva en caphit på 10,5 miljoner för att matcha Forsbergs karriärtotal på ett åttaårskontrakt – och jag tror att det är precis vad som kommer att hända.
Så Elias kommer med andra ord kunna matcha hela Forsbergs karriärintäkter på ett kontrakt – och fortfarande bara vara 30 när det går ut.
Bara att gratulera!
Elias Petterssons nästa kontrakt kommer att göra honom stormrik. Foto: Bildbyrån
6 – Lindblom, den ospektakulärt duktige
Åter till Flyers mot Senators då, och en som förtjänar lite extra uppmärksamhet: Oskar Lindblom. Den gossen, som jag inbillar mig att de kallar varandra i Gävle, har gjort en riktig kanonsäsong.
Efter torsdagens omgång hade han tredje bäst relativ corsi av lagets forward (efter Sean Couturier och Claude Giroux) och var delad femma i lagets interna poängliga. Framför allt så toppade han lagets interna målliga med elva fullträffar trots en inte utomjordisk skottprocent (15,7).
Lindblom känns som en spelare som kommer förbli en lite för välbevarad hemlighet. Mycket av det han gör bra är så subtilt: Hur han agerar i sarghörn och framför mål, och det defensiva ansvaret han tar.
”Han spelar en riktigt intelligent hockey” som coach Alain Vigneault har uttryckt det.
Lindblom är inget vandrade highlight-paket, men en väldigt gedigen spelare. Och om han inte är spektakulär i spelet så är han i alla fall det vid sidan av.
Från samma Philadelphia Inquier-artikel som jag lånade ovanstående Vigneault-citat hittar vi följande inledning författad av Sam Carchidi: ”with his blond hair, quick smile and striking looks, Oskar Lindblom could probably be a model if he wanted”.
Oskar Lindblom, en underskattad NHL-svensk. Foto: Bildbyrån
5 – Bobrovsky är problemet
På söndag klockan 23 så är det dags för Sharks mot Panthers. Detta är en av två gånger de möts denna säsong, eller enligt mitt finaltips en av minst sex. Just nu känns det inte riktigt som att det kommer att sitta så bra…
Båda lagen har frågetecken i mål. I Sharks fall är det ingen skräll, men gällande Panthers så är det desto mer överraskande då det hämtade in en tvåfaldig Vezina-vinnare i somras.
Sergei Bobrovsky-värvningen har varit en dunderflopp så här långt. Han har varit petad någon match den senaste tiden och statistiskt sett är han en av ligans sämsta förstamålvakter, även om man tar i beaktning att Floridas försvar knappast är ligans bästa.
Enligt naturalstattricks modeller ska han så här långt ha släppt in 51,74 mål baserat på antal skott emot och svårighetsgraden på dem – hans faktiska totalt är 67.
Hade Bobrovsky bara tagit det han ”skulle” ha tagit hade Florida som lag varit +15 istället för –1.
Deras målskillnad hade varit delad femma i ligan istället för nere på den 19:e plats de är nu. Hade Bobrovsky hållit en nivå jämförbar med de senaste tre åren i Columbus (36 räddade mål över 190 matcher) så hade Florida varit +19 nu.
Korrelationen mellan poäng och målskillnad är inte perfekt, men av de sex lagen med bäst målskillnad inför nattens omgång så är fem av dem också topp sex i poäng.
Panthers är ett lagbygge med sina hål, men Bobrovsky kommer få tio miljoner dollar per säsong de kommande sju åren för att maskera dem. Så här långt har han verkligen inte gjort det.
4 – Bråket vi alla minns
NHL-historikerna bland er minns att Philadelphia och Ottawa har en historisk duell mellan sig – nämligen den totalt urspårade tillställningen våren 2004 då rekordsättande 419 utvisningsminuter delades ut.
Vi kommer att titta tillbaka på denna – med lite modernare glasögon – i nostalgisegmenten. En grej som jag hade glömt var att Zdeno Chara gav sig på Mattias Timander, av alla människor. Just det är en påminnelse om exakt hur skrämmande Chara är: Timander var som aktiv listad som 188 centimeter och 107 kilo, och var verkligen en massiv man när det begav sig, och han får bara försvara sig för glatta livet.
3 – Krueger gillar inte gamlingsprat
Ralph Krueger är som ni vet en karismatisk figur. När han gjorde media inför mötet mot Flames kom 60-årige Krueger in på hur det håller honom ung i sinnet att hänga med en massa 25-åringar.
Han tillade också att det är svårt för honom att umgås med folk i hans egen ålder.
”De vill bara prata om döden och att dö”.
2 – Nilssons svenska partners – hela vägen fram till Craig Anders(s)on
På tal om Ottawa: Anders Nilsson verkar vara någon form av magnet för svenska målvakter. Efter att ha delat Buffalos kasse med Robin Lehner 2016–17 (där Linus Ullmark var tredjemålvakt) så gick han vidare till att kampera med Jacob Markström i Vancouver och med Craig Anderson nu skadad, så är det Marcus Högberg som är hans partner i Ottawa.
Dessutom är Nilssons ordinarie partner Anderson svenskättling. Han kommer från Chicago som var en stor samlingspunkt för svenska emigranter kring 1900-talets början och har svensk påbrå på pappans sida (därav namnet).
Hans första framträdande i NHL-sammanhang gjorde han också med den svenska stavning Andersson på tröjan.
När Anderson var valp så lirade han en ungdomsturnering i Sverige och efter det bestämde han sig för att köra med ett extra s i efternamnet på sin matchtröja. Han tyckte det var en kul grej, särskilt med det blågula arvet i åtanke. Han hade Andersson på tröjan i både i OHL och i sin första rookieturnering med Calgary Flames.
Det var inte förrän han slog sig in i NHL på riktigt med Chicago som ligan satte ner foten – namnet på ryggen måste vara det som man officiellt heter.
Viktigt vetande!
Craig Anderson med sin riktiga stavning. Foto: Bildbyrån
1 – Ironin i Kovalchuks kontrakt
En grej som inte fick plats i förra veckans kolumn, men som jag kände mig rätt trygg i att kalla tidlöst nog för att spara: Ironin i Kovalchuks monsterkontrakt med New Jersey.
Det var skrivet över 15 år för att få ner lönetaksträffen till 6,66 miljoner per säsong, men var så klart väldigt framtung.
Dock så tjänade han ”bara” sex miljoner per säsong de första två åren, för att sedan ha fem raka säsonger med minst elva miljoner per säsong innan nedtrappningen började.
Kovalchuk tjänade alltså mindre än sin faktiska caphit de första två åren, och år tre var som bekant en lockoutsäsong. Den kom inte igång förrän i januari och en höftad uppskattning säger att han bara bör ha fått ut lite mer än hälften av de elva miljoner han skulle ha tjänat denna säsong – alltså typ sex miljoner.
Det ter sig alltså som att Kovalchuck de facto fick ut mindre i årslön än vad hans konstgjort låga lönetaksträff säger att han skulle ha fått betalt.
Ironiskt, på något vis.
En rysk stjärna – med ett minst sagt komplicerat kontraktsläge. Foto: Bildbyrån
LÄS MER: Tio saker jag är tacksam för i hockeyvärlden
